Lena Kidner trivs med sin nya tillvaro som pensionär. Här berättar hon om ett härligt pass på vattengympan, som är ett av alla sätt hon håller sig i form på.
Vattnet är 34 grader varmt, känns som en smekning mot fötterna, underbenen, knäna, låren, rumpa och mage. En varm omfamning av mellangärde och rygg, armar och axlar. Jag är rengjord, nytvättad och avsköljd och laddad inför mitt jympapass.
Alla som går ner i bassängen uttrycker belåtenhet på olika sätt, några bara blundar eller förlorar blicken ut genom de stora fönstren där trädens musöron fladdrar vilt i den starka vårvinden. Jag hör suckar. Åh va’ skönt! Gôtt! Idag är det 34!
Deltagarna är av alla åldrar och kön, har olika krämpor och rörelseförmåga, men vi har nu alla möjlighet att röra oss lättare och träna våra muskler i det varma vattnet. Ledaren är en ung spänstig man, mycket vänlig och tillmötesgående och pedagogisk. Han visar tydligt rörelserna och talar med klar stämma om hur vi ska göra. Var och en gör det man orkar och kan, inga käcka ”kom igen”, eller ”jajaja lite till” hörs i den här jympasalen. Respekt för kroppen, smärtan och förmågan. Däremot uttrycker han berömmande ”bra, jättebra” med jämna mellanrum för att peppa oss motionärer.
Vi joggar på stället, armar och ben jobbar. Vi vrider kroppen och för armar och ben i motsatt riktning. Vi skopar upp vattnet, joggar på. Arbetar med armarna och händerna i lagom hårt motstånd. Känns rätt ordentligt och mina armar får sig en omgång som jag, på grund av mina handleder, inte klarar med armhävningar.
Benen rör sig i små korta rörelser, eller stora vida och jag sparkar iväg vattnet fram och tillbaka. Balansen tränas, antingen fritt eller med hjälp av en hand på stången.
Musiken flödar över vattnet, i olika takt beroende på rörelsen. Den speglar alla smakriktningar från folkdans, via popmusik från olika tidsåldrar till klassisk mjuk musik i slutet av passet.
Passar på att simma
Jag stannar i den varma omfamningen när de andra lämnar. Simmar runt i bassängen några varv innan den fylls av barn och föräldrar. Unga föräldrar med barn i förskoleåldern som lär sig simma. De plaskar och pratar, några är lite rädda och vill inte släppa föräldern eller stången, andra är helt orädda, kanske tränade via babysimning. Jag styr mot trappen, det är dags att lämna bassängen till en annan generation.
I damernas duschavdelning är det full rusch. Skolflickor och lärarinnor går in och ut till bastun, duscharna, omklädningsrummen och bassängavdelningen. Äldre damer, mammor med bebisar, små gosingar som sitter i de praktiska plaststolarna bredvid mamma när hon duschar av sig och sin bebis. En färgglad bikiniöverdel ger full sysselsättning en stund när mamma tvättar sig.
Tar det lugnt
Kroppen känns tung och matt, jag går in i bastun och sätter mig på andra avdelningen. I dunklet därinne sitter de finska damerna som jag har träffat på några gånger. De talar sitt modersmål och det blir ett mummel för mig som inte förstår det. Men den ljudridån hör till och vi har det trevligt var och en på sitt sätt. En mörkögd kvinna kommer in, insvept i en handduk, sätter sig med handduken kring kroppen, noterar jag och undrar hur hon står ut i värmen.
Tankarna slutar gå, hettan gör att jag svettas, det rinner svett från pannan, över kinderna, ovanför läpparna, det killar på halsen av rinnande svettdroppar. En liten stund till, tänker jag, max 5 minuter sen är det dags att lämna.
Jag får sällskap i duschrummet av en liten tjej på 6 mån, hon tittar storögd på mig där hon sitter i babystolen intill sin mammas duschbås, men vill inte prata med mig, bara titta. Jag myser och tänker på mina små barnbarn som nu är större och både går och springer själva. Den stora går med sin mamma här ibland och lär sig simma och trivas i vattnet. Ännu en dusch som tar bort de sista klorresterna på min kropp, så är det dags att torka sig och gå ut till omklädningsrummet.
Alla andra har gått, jag tycker det är skönt att inte stressa, går tillbaka in tvättavdelningen, halvklädd och torkar håret. Det blir platt och jag saknar frisyr, men det är torrt och rent.
Träden utanför böljar fortfarande i vårblåsten, det ska hålla på till ikväll hörde jag. Nu blir det fint med en lätt lunch och lite vila.
Livet som pensionär är riktigt gott de flesta dagarna tycker jag.
Text: Lena Kidner
