Han har satt ny fart på pensionsdebatten, ekonomijournalisten Joel Dahlberg på Svenska Dagbladet. Med boken ”Pensionsbluffen” försöker han bevisa att politikerna har bluffat inte bara pensionärerna utan hela svenska folket.
Bärande delar av kritiken i boken har tidigare lyfts fram av SPF och pensionärsrörelsen. Veteranen har också flera gånger pekat på systemets inbyggda problem:
• Odemokratiskt. Det demokratiska underskottet – pensionerna sänks automatiskt utan att regering och riksdag behöver ägna detta ett ord av debatt, än mindre fatta något formellt beslut. Det här beslutade SPF att ta strid om redan på Visbykongressen 2005.
• Orättvist. Den försvinnande lilla skillnaden i kronor och ören i utfall för pensionärer som har jobbat 30-40 år jämfört med pensionärer som inte har jobbat alls. Det här uppmärksammades i en serie artiklar i Veteranen 2008, och tunga Moderater höll med.
• Falskt. Principen om ”en krona in blir en krona ut” fungerar inte, eftersom bromsen sänker pensionen också för den som arbetat heltid år in och år ut, hela livet. Börsfall och för låg sysselsättning i samhället straffar dem som arbetar. SPF kräver i rapporten ”Pensionssystemet, blev det som tänkt?” från 2011 att bromsen avskaffas.
I boken går du fram med det starkt anklagande ordet ”bluff”. Vari består den, egentligen?
– Att flera av grundpelarna i det nya systemet inte har visat sig hålla. Det gäller bland annat parollen ”Det ska löna sig att arbeta” och att ”en krona in blir en krona ut”. Bromsen betyder precis motsatsen och det har man från politikerhåll struntat i.
Du menar att ett problem är att systemet är frikopplat från politiken. Därför ställs inte heller de relevanta frågorna. Vilka frågor kan det vara?
– Två centrala frågor som sällan eller aldrig är uppe i debatten är ”Vad är en rimlig allmän pension efter ett fullt yrkesliv?” och ”Hur hanterar man ett läge där bromsen ligger i och ger lägre pensioner under en lång period, kanske 10-15 år?”
Du och en rad andra experter tror att risken är överhängande för att bromsen slår i flera gånger i framtiden. Marginalerna är obefintliga. Vad skulle man ha gjort för att förebygga detta?
– Systemet borde ha fått mer stabila förutsättningar från början, exempelvis i form av en större buffertfond. Det här problemet har påpekats av flera personer före mig så det torde ha varit känt för ansvariga politiker redan för 10-12 år sedan.
Vad kan man då göra i dag? Joel Dahlbergs analys går i SPF-riktning: En möjlighet att lösa de akuta underskotten är att tillföra medel till AP-fonderna.
Men han går inte så långt som att föreslå nedläggning av PPM, premiepensionssystemet – och i stället tillföra PPM-pengarna till AP-fonderna – vilket SPF och övriga pensionärsorganisationer har föreslagit.
Apropå statsminister Fredrik Reinfeldts utspel om att 75 år snart kan vara en rimlig pensionsålder säger Joel Dahlberg att sanningen är att många som vill ha en pension att leva på inte kommer att ha något annat val än att försöka fortsätta jobba till 75.
Men har du räknat med att många utöver allmän pension också har tjänstepension?
– Tjänstepensionen ger absolut ett tillskott för majoriteten av svenskarna. Men för stora yrkesgrupper som exempelvis lärare och sjuksköterskor är den kanske bara en fjärdedel eller femtedel av den allmänna pensionen. Om bromsen fortsätter att slå i kommer en stor del av tjänstepensionens effekt att raderas ut.
Alternativet, då? Du skriver att det var nödvändigt att överge ATP-systemet eftersom det inte skulle ha klarat av trycket från 40-talisterna. Och vem vill se en grekisk situation i Sverige?
– Jag är ingen pensionstekniker och kan inte säga vad vi borde ha, men jag tycker det är hög tid att vi diskuterar just det. Särskilt viktigt är att folk förstår vad som väntar och att politiker och ansvariga höga tjänstemän inte har gjort sitt jobb.
Varför har politikerna inte gjort sitt jobb?
– De undviker konsekvent att belysa problemen i systemet och fokuserar i stället på den statsfinansiella stabilitet det ger. Den stabiliteten är viktig men en stabil pensionsmaskin är inte samma sak som stabila pensioner och här står vi inför ett bryskt uppvaknande.
Hur ska man få ut politikerna på banan?
– Jag har gjort vad jag kan för att lyfta och samtidigt popularisera frågan men det krävs politiska initiativ för att driva det vidare.
Med tiden kommer politikerna att tvingas tänka om, tror Joel Dahlberg.
– Ett pensionssystem där en stor del av försäkringstagarna aldrig får något värde ut ur det är ett system som ¬tappat sin legitimitet.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Pensionsbluff
”Vi var visst tydliga”
Bo Könberg, folkpartistisk före detta socialminister och genomdrivare av det nya pensionssystemet säger i en kommentar till Joel Dahlbergs bok att alla fem partier som står bakom pensionssystemet ”från första dagen i januari 1994 var mycket tydliga” med att om vi lever längre så måste vi också jobba längre för att bibehålla pensionsnivåerna.
Joel Dahlberg
– född 1962
– Journalist på Svenska dagbladet och ekonomisajten E24
– ”Pensionsbluffen, tryggheten som gick upp i rök” är hans andra bok. 2009 kom ”Bankbluffen”
Pensionssystemet
Den allmänna pensionen består av två parallella system: inkomstpensionen och premiepensionen.
Det mesta av pensionsavgiften, 16 av de 18,5 procenten blir till pensionsrätter i inkomstpensionen.
Resterande 2,5 procentenheter placeras i fonder inom premiepensionen.
2010 och 2011 sänktes pensionerna för första gången i det nya pensionssystemet.
Stora förlorare
”Pensionärerna har förlorat 20 000 kronor de senaste åren på grund av det nya pensionssystemet.”
”De närmaste 40 åren sjunker pensionsnivån i förhållande till den pensionsgrundande inkomsten vid 65-årsåldern från 66 procent för de som är födda 1945 till 53 procent för årskullen 1990.”
”Samtidigt har värdet på pensionsrätterna – en del av det belopp du får besked om i det orangea kuvertet – minskat med cirka 40 000 kronor per sparare sedan 2009.”
Ur Pensionsbluffen
Fallet Jörgen
Enligt Joel Dahlberg är de 50-talister som är födda 1954 och senare och 60-talisterna de största förlorarna, eftersom de omfattas helt av det nya systemet.
Detta illustreras av ett exempel i boken – Jörgen som är född 1955. Han har arbetat heltid sedan har var 17 år med avbrott i cirka 3 år för studier och föräldraledighet. Han har också varit arbetslös i cirka 2 år. Jörgen kan enligt prognosen i det orangea kuvertet räkna med en allmän pension på knappt 12 000 kronor om han pensionerar sig vid 65. Han kan därmed inte räkna med att få mer än en garantipensionär med fullt bostadstillägg, BTP.
Joel Dahlberg klargör i sin bok att det inte bara är dagens pensionärer utan alla yrkesverksamma som drabbas när bromsen slår i. Inte bara pensionerna sänks, utan även pensionsrätterna.
40 års arbete hjälper inte
En inkomst på 25 000 kronor fram till pension skulle enligt prognosen ge 12 400 kronor per månad. Jörgens dryga 40 år av yrkesarbete ger därmed mindre i pension än en vad en garantipensionär kan få.
För 2012 ligger garantipensionen på 7 810 kronor i månaden för en ogift person och 6 967 för en gift person. Maximalt bostadstillägg är 4 650 kronor per månad. En ogift pensionär som inte tjänat in någon pension alls kan, med maximalt bostadstillägg, få 12 460 kronor i månaden.
Ur Pensionsbluffen
