Fyra av fem äldre som bor i särskilt boende får inte biståndsbeslut som anger vilka insatser de har behov av. I stället står bara att man har rätt till en plats i boendet. Det säger Socialstyrelsen som idag föreslår nya föreskrifter för demensvården.
Sveriges kommuner måste börja följa Socialtjänstlagen. Den innebär att man måste göra individuella prövningar av de demenssjuka äldres behov. De får inte lämnas ensamma på natten. Varje boende har rätt att gå på toaletten eller att gå och lägga sig när de själva behöver.
Dessa exempel på vad Socialstyrelsen trycker på i de nya föreskrifterna är alltså egentligen bara konkretiseringar av vad myndigheten anser är baskrav enligt gällande socialtjänstlag. Ändå är det inte så som vardagen ser ut för många demenssjuka i dagens vård-Sverige, konstaterar Socialstyrelsen som noterar att Socialtjänstlagen därmed helt enkelt inte följs.
Myndighetens tillsyn av 169 särskilda boenden under 2011, som just nu sammanställs för att presenteras i slutet av maj, pekar i samma riktning. Slutsatsen blir iskall läsning: Det är ofta bemanningen och inte de äldres dygnsrytm och vanor som styr när de får duscha, äta, gå ut eller lägga sig.
”Bristande bemanning”
– Genom inspektioner, studiebesök och möten med personal, biståndshandläggare och verksamhetschefer har vi fått en klar bild av hur bristande bemanning görs möjlig: de flesta kommuner preciserar inte vad varje person har rätt att få hjälp med, skriver Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm och avdelningschefen Anders Printz i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Risken för den enskilde äldre är alltså att hjälpen styrs av hur mycket personal som finns i stället för av hans eller hennes behov. För att behoven – inte bemanningen – ska styra vilken omsorg de dementa får presenterar nu Socialstyrelsen sina förslag till föreskrifter och bindande råd för landets kommuner.
Lämnas ensamma
Veteranen kunde för ett drygt år sedan rapportera om vilka kommuner som lämnar äldre demenssjuka ensamma och utan tillsyn under delar av nattetid. Socialstyrelsen hade funnit att detta sker på 6 av 10 boenden.
Debatten var omfattande och visade att det inte bara var i Piteå kommun, särskilt uppmärksammat i SVTs Uppdrag Granskning hösten 2010, som Socialtjänstlagen inte följdes.
Samtliga partier i riksdagens socialutskott begärde att regeringen skulle agera. Så skedde också. Ett uppdrag gavs till Socialstyrelsen om att ta fram en vägledning i form av föreskrifter.
– Begreppet ”föreskrifter” är centralt. Man ska inte blanda ihop det med riktlinjer som är en sammanställning av beprövad vetenskap på vårdområdet. Riktlinjer visar vägen för hur vården ska bedrivas, medan föreskrifter är bindande för kommunerna, säger Birgitta Resenius, jurist på Socialstyrelsens avdelning för Regler och Tillstånd.
– Föreskrifter kan också tillsynas, till skillnad från riktlinjer.
Inget golv, inget tak
Det nya förslaget till föreskrifter innehåller inga krav på minimibemanning, med motiveringen att det ska vara behoven och inte bemanningen som ska styra vilken omsorg som ska ges. Därmed följer man både riksdagens och regeringens signaler om att det viktiga perspektivet är att bedöma den enskilde individens behov och inte sätta sin tillit till att det skulle räcka med att fördela ett visst antal boende per anställd.
Risken med detta skulle vara att ekonomiskt trängda kommuner stannar på minimibemanning i snart sagt alla vårdsituationer, utan att hänsyn tas till individuella behov. Möjligheten att omfördela resurser kommer att frysa inne av ekonomiska skäl.
Ingen motsats
I senaste numret av Veteranen (nr 3/12) framhåller Mats Thorslund, professor på Karolinska institutet, att det inte behöver råda någon motsats mellan att beräkna en minibemanning på demensboenden eller särskilda boenden å ena sidan och att man ökar personalinsatserna utifrån individuella bedömningar av de demenssjukas behov å den andra.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Förslaget i korthet
• Socialnämnden i varje kommun ska se till att alla särskilda boenden där personer med demenssjukdom bor har tillräckligt med personal för att ge varje individ den hjälp han eller hon behöver. De boende har rätt att gå på toaletten eller att gå och lägga sig när de själva behöver.
• För att beräkna hur mycket personal som är tillräckligt måste socialnämnden ta reda på vilka insatser varje person behöver och fatta beslut om det. Det ska framgå vad insatserna får för praktisk betydelse för den enskilde. På så sätt blir det tydligt för alla inblandade, inklusive anhöriga, vilken hjälp den äldre har rätt till.
• En avdelning där en person med demenssjukdom bor får aldrig lämnas obemannad. Ingen ska behöva ropa på hjälp utan att någon hör.
• Kommunerna måste skärpa kontrollen av alla särskilda boenden där personer med demenssjukdom bor, såväl offentliga som privata. Socialnämnden ska regelbundet följa upp hur varje enskild person har det och om personalen räcker till.
Remisstiden pågår i sex veckor.
Till midsommar ska Socialstyrelsen ha fattat beslut om de exakta föreskrifterna.
Från årsskiftet ska de börja gälla ute i kommunerna.
