När en litterär gigant som Ranelid intar Melodisfestivalscenen kan vi vänta oss nåt nytt. Kanske en tidsålder där olika personligheter samarbetar över generationsgränserna och gemensamt erkänns och når framgångar.
Bibelns Höga Visan kapitel 7, vers 6, av år 1917 lyder: ”Huru skön och huru ljuv är du icke, du kärlek, så följd av lust!” Det är vad Ranelids Mirakel handlar om. Han är dessutom så p.k., dvs. politiskt korrekt, att han tydligt lyfter upp kvinnan, ”DET FÖRSTA KÖNET …”. I Bibelns Höga Visan växlar ”han” och ”hon”, som i Melodifestivalen, där manliga och kvinnliga deltagare var och en på sitt sätt sjunger kärlekens lov. Bland årets deltagare vill jag särskilt nämna konstnärlige mångsysslaren Thorsten Flinck och hans team med ”Jag reser mig igen”, där texten om svärta och ljus nämner ett ”jag” och ”du” och den andras betydelse.
Att få så mycket kritik som Ranelid får, tror jag är unikt. Av vilken anledning plattas en människa till annat än för den andres egennytta? För det handlar ju inte om konstruktiv kritik, till hjälp. Ranelid är redan sig själv och det är tillräckligt, tycker jag. Minns också finska hårdrocksbandet Lordi, som 2006 vann Eurovision Song Contest i sina monsterkostymer och masker. Samma år tävlade svenska hårdrockbandet The Poodles framgångsrikt. Och i årets första deltävlingen hörde vi en av sångarna i gruppen Dead by April growla, strupvråla. Märkte jag folkstorm av detta? Inte som jag minns. Hårdrock ingår.
När en litterär gigant som Ranelid intar Melodifestivalscenen kan vi vänta ytterligare något nytt. Kärlek som borgar för kvalitet, omfattar ju inte minst Ranelids kärlek till författarens verktyg, orden, som nämns i Mirakel. Kärleken ”stavar aldrig fel” och lutar ”som gammeldags skrivstil”.
Kanske kan vi se början av en tidsålder, där olika personligheter samarbetar även över generationsgränserna och gemensamt erkänns och når framgångar. Samarbetet mellan Björn Ranelid, Sara Li, Fredrik Andersson och dansare är föredöme för andra, tycker jag. Ett helt koncept gäller nämligen om resultatet skall bli lyckat och stora olikheter tillsammans kan ge mer än likheter.
När musikstilarna är fler än någonsin bland musikälskare, formas även Melodifestivalen till mångfald. Därför kan vi tittare lördagar framöver, precis som i TV:s barndom framför Hylands Hörna, bänka oss i glädje över en hela folkets tävling.
Gunilla Lysell
http://gunillalysell.blogspot.com
