Längtar du efter att ha någon att dela vardagen med? Kärleken kan dyka upp på de mest oväntade ställen, men här är tips på tänkbara träffpunkter som kan hjälpa dig på traven.
Pensionärsorganisationer, som till exempel SPF, där du kan delta i träffar eller resor och i lugn och ro lära känna andra medlemmar.
Odla egna intressen! Är du natur- och friluftsintresserad, trädgårdsfrälst eller nyfiken på att sjunga i grupp? Det finns föreningar för det mesta att prova. Utfärder och regelbundna träffar kan hjälpa dig att hitta såväl nya vänner som en tänkbar partner.
Gå på kurs. Att lära sig ett nytt språk, bugg eller datakunskap för pensionärer kan vara ett bra sätt att både hitta reskamrater, få nya kontakter och lära sig leta fler via nätet.
Tycker du om att dansa? Leta i tidningen, där det på de flesta orter annonseras flera möjligheter till mogendans på eftermiddagstid, för dig som är kvällstrött eller tvekar inför det allmänna utbudet.
Dansen kan både ge nya bekantskaper och motion.
Vill du prata med likasinnade först? Inom kyrkan finns en rad olika aktiviteter, likaså i patientföreningar – där du kan få stöd av andra om du behöver det för såväl hälsa som själsligt välbefinnande.
Prova internet! Nätet kommer att bli en allt vanligare träffpunkt för alla åldrar. Kan fungera särskilt väl om du har svårt att ta dig ut, bor på en ort med få aktiviteter eller trivs bäst med att få beskriva dig i skrift innan du möter en ny person.
Var öppen för människor i ditt eget nätverk! Det är inte ovanligt att träffa en ny livskamrat i den egna vänkretsen, när någon blir sjuk eller avlider.
Gå ut! Att lämna hemmet, för att handla, gå på kafé eller över huvud taget röra dig bland andra människor är det överlägset bästa sättet att träffas.
Både kärleken och vänskapen kan dyka upp där du minst av allt väntar dig den, om du vågar le tillbaka eller småprata litet.
Ge inte upp! En av fördelarna med att vara pensionär är att du har tid.
Fotnot: Tipsen ovan kommer från äldre som själva hittat nya partners, några som fortfarande letar och Barbro Lennéer–Axelson, docent i psykologi vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg.
Text: Karin Tufvesson
