"Det finns nog knappast någon mer bombastiskt sentimental person!" Det är skådepelaren Staffan Westerberg, som med en räv bakom örat, ger den här karakteristiken om Basia Frydman.
Så är de två också gamla vänner och gnabbande kollegor, har samarbetat kring vassa texter som i den politiska Kabaret Bizarr på Dramaten och i lycklig strumpteater såväl på scen som i tv:s adventskalender.
Visst minns ni Lillstrumpa och Syster Yster? Ullsockorna som av somliga påstods ge men för livet. Fan tro´t.
Hur som helst har Basia Frydman inte det minsta emot att göra skarpt avtryck hos publiken. Intensiv, med svallande hårman, hes röst och genomträngande blick ur ögon som ibland svindlar iväg i en lätt skelning. I filmen Kådisbellan (finns på DVD) spelade Basia den starka moder som under det bigotta 40-talet sålde »kådisar« under disk i sin tobakshandel på Söder. En roll man inte glömmer.
På Dramaten har Basia Frydman gjort en lång rad karaktärer, inte sällan de som är avgörande för helheten men ändå inte står i fokus. Därför är det extra roligt att hon nu är på utflykt till teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Hon gör en huvudroll i Martina Montelius nya pjäs Elda! Elda! Elda! Ur nationalscenens periferi träder Basia fram i centrum. Hon spelar den passionerade sånglärarinnan Lena som möter en ung och ytterst egofixerad manlig sångelev: »Jag tycker om när nya människor får träffa mig«.
Christoper Wollter har rollen som Frithiof och Martina Montelius text drar fram i en egensinnig ordtango för två. Fyr och flamma i en liten föreställning där den intensivaste lågan brinner hos en skådespelare född 1946!
