Äldre med alkoholproblem blir fler, men de får inte hjälp. Hemtjänsten ser eländet, men har inte möjlighet att göra något, säger Ove Högman, som hjälper folk ur beroende och missbruk på Nämndemansgårdens öppenbehandling i Stockholm.
Hemtjänstens roll är problematisk. Istället för att få kunskap att agera och aktivera missbruksvård av olika slag blir man lätt en medberoende part.
– De blir möjliggörare. Men det är förstås inte deras fel! De jobbar bara efter socialtjänstlagen.
– Klienten, eller kunden, ska få leva ett så vanligt liv som möjligt, och bestämma själv. I praktiken måste därför hemtjänstpersonalen köpa ut varor från systembolaget om kunden så önskar.
Samhället måste se problemet och ta ställning, tycker Ove Högman. En nyckelfråga är vem som ska betala för den vård och rehabilitering som allt fler beroende och missbrukande äldre behöver få.
Andelen 65+ som behöver hjälp ökar
Ove Högman är själv 65 år. I 25 år har han arbetat med frågor om alkohol och rehabilitering.
Han har erfarenhet som familjeterapeut och är internationellt certifierad alkohol- och drogterapeut.
I Nämndemansgårdens behandlingsgrupper är cirka 35 av 150 pensionärer. Andelen 65+ som får hjälp har därmed blivit större.
– Det följer samhällsutvecklingen och demografin. Men fler äldre är också en direkt följd av de kulturella förändringar av drickandet som pågår, säger Ove Högman.
– Vinboxarna har ökat konsumtionen bland kvinnor överlag, och då även för äldre och åldrande kvinnor. Vi har alkoholreklam, det finns vinprovning i morgon-tv, dagstidningarna rekommenderar passande viner till fredagsmenyn. Vi skolas hela tiden att dricka mer kontinentalt.
Samtidigt bär vi de gamla skandinaviska dryckesvanorna som leder till att många berusar sig rejält till helger och högtider. Vi hamnar därmed i båda kulturerna. Den stora kvinnofällan är just vinboxarna, säger Ove Högman. Många i behandlingen vittnar om det.
Går det att behandla äldre med lika stor framgång som yngre?
– Lättare faktiskt, säger Ove Högman. Äldre har en längre historia, och större erfarenhet av långa processer. För yngre kan det vara ett oerhört stort ingrepp att säga att de inte ska dricka.
– Alkoholism är också ett existentiellt problem. Frågan blir hur vill jag ha mitt liv? För en äldre person spetsas det hela till ytterligare av att man inte har så många år kvar. Hur vill man egentligen avsluta sin tid på jorden?
Vården i dag har två problem, anser Ove Högman. Läkarna har begränsad eller ingen utbildning i att fråga om eller upptäcka när alkohol skapar olika problem. Dessutom har äldre ofta svårt att ta för sig – det är mer skuldbelagt för dem att söka hjälp för alkoholproblem, därför att man har med sig en annan moral.
Bryr sig samhället för lite om äldre med alkoholproblem?
– Ja, tveklöst. Jag är rädd att man tänker att det till och med blir billigare att så att säga ge upp en 69-åring än att behandla honom. Han dör ju fortare om han får fortsätta dricka…
– Det märkliga är att det ska vara så svårt att få in att det här är en sjukdom som alla andra, en sjukdom som landstinget bör ta hand om.
– Om du får lårbensbrott och är pensionär så får du automatiskt rätt till landstingsvård, men om du är alkoholist så måste du gå till kommunen och be om att bli behandlad.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Kurser till kommuner
Till följd av Veteranens frågor kommer Nämndemansgården att vända sig till kommuner med erbjudanden om kurser.
– Idén är att försöka nå personal och chefer som möter de som är 65 år och äldre, säger enhetschefen Ljubica Ilic. Vi kan erbjuda kunskap, handledning och vidareutbildning. Behovet är troligen mycket stort. Veteranens grävande i frågan gav oss faktiskt idén.
Nämndemansgården
– Har tio behandlingsenheter runt om i Sverige.
– Har avtal med kommuner runt om i landet. I Stockholm finns kontrakt med ett 20-tal kommuner. Socialtjänsten bedömer och beviljar.
– Klienter kommer till Nämndemans-gården också på eget eller sin arbetsgivares initiativ.
– En behandling kostar cirka 60 000 kronor och pågår i ungefär ett år.
– Cirka 200 arbetar med behandlingar.
Ta whisky mot stress, sa doktorn
Två behandlingsexempel från Nämndemansgården
Kvinna, 66 år
”Den här kvinnan har arbetat hela sitt liv, haft familj och barn. Arbetsbördan ökade successivt, hon fick fler och större förtroendeuppdrag och blev snart hög chef på sitt företag.
Hennes karriär medförde alltså alltmer stress och ansvar.
Hon ser själv mycket tydligt att när hon blev äldre och mer känslig för stress, så började hon dricka redan på morgonen för att få mer ork och energi. Det fungerade till en början.
Jag mådde bättre, beskrev hon målande. Hon kunde prestera mer.
Men allt större kvantiteter krävdes, för att få samma belöning. Det övergick i kontrollförlust, och så småningom kunde hon inte längre öka sina prestationer. Nu när kvinnan börjat närma sig pensionsåldern var beroendet fullt utvecklat.
Kvinnan insåg vilken dramatisk förändring som skett och hon gjorde då valet att gå in i behandling. Ett år i behandling har nu passerat framgångsrikt och läget är stabilt. Hon är nykter alkoholist.”
Berättat av Ove Högman, terapeut
på nämndemansgården
Kvinna, 72 år
”Den som snabbt glider in i ett beroende efter att ha gått i pension och då förlorat känsla av identitet och mening har oftast redan haft en konsumtion under många år som man dock har kunnat behärska. Under helger och semestrar har man druckit, men sen har hård disciplin gällt för att klara arbetet.
En nybehandlad 72-årig kvinna illustrerar detta. Högt uppsatt chef inom statlig förvaltning blev hon under 1970-talet ordinerad av läkare att ta whisky mot stress. Det fungerade för henne så till vida att hon kunde stå ut med den höga stressnivån.
Men därmed fanns också beroendet grundlagt.
Vägen till missbruket gick sedan via att hennes goda vän dog. Kvinnan hade heller inte skaffat familj. Hon blev med stigande ålder av med olika förtroendeuppdrag. För henne var det då praktiskt taget givet att öka whiskykonsumtionen när hon blev isolerad, ensam och inte längre kände sig värdefull.”
Berättat av Ove Högman, terapeut
på nämndemansgården
