Med husbil till Nordtyskland

Långt om länge har husbilstillverkarna börjat inse vilka de egentligen bygger för. Seniorer. Och det sätter tydliga spår, de finaste ekipagen är rullande fyrstjärniga hotell – om än inklämda på ca 17 kvadratmeter.
Veteranens testpatrull (som var med redan under husbilismens svenska genombrott på 80-talet) tog en lagom lång resa genom husbilsvänliga trakter i Sverige, Danmark och Tyskland. Vårt rullande hotell var svenskt, från Kabe i Tenhult och ett av våra tyska mål var också i hög grad svenskt: Staden Stade(!) på andra sidan Elbe från Hamburg.

14 februari 1645 erövrade svenska trupper staden, i det krig som kallas det trettioåriga och ur vilket Sverige utgick som stormakt. Den svenska ockupationen varade i 67 år och avsatte många spår i befästningsverk, byggnader och namn. En vandring i svenskarnas spår kan lämpligen börja vid Wrangel-bastionen – i behaglig närhet av den ”Wohnmobil-Stellplatz” nutidens styresmän anlagt alldeles utanför Gamla Staden.
De nya härskarna etablerade sig vid Am Sande, den förste guvernören Hans Christoph von Königsmarck och hans regering, medan de svenska soldaterna (i kristider upp till
3 000) förlades i de bara 500 borgarhus som fanns till förfogande – ibland ända upp till tio extra »gäster«! Men svenskarna förde också välstånd med sig, vilka de vackra husen vid Alter Hafen bär vittne om.

Proviantförråd behövde de svenske också, och än idag står det imponerande ”Schwedenspeicher” (40 m långt, 16 m brett) vid Gamla hamnen, nu dock i den nya funktionen som regionmuseum. Och vill man gå på en Biergarten, vilket man gärna vill i Tyskland, ligger Ratskeller i behändig närhet av ett annat påtagligt svenskminne, rådhusporten med det svenska kungavapnet.

Ratskeller har också eget öl. Eva gillade det ljusa, Anders även det mörka. Båda vore de goda med lite sötma och passade utmärkt till vit sparris med hollandaise – sparrissäsongen är alltid ett utmärkt skäl att åka till Tyskland i maj – resten av året kan man ju alltid äta Eisbein.

Det är en fin trakt mellan Elbe och Weser och Tyska bukten, gott om plats om man åker i icke-semestertid, och tyskarna är lika trevliga som vi alltid upplever dem på hemmaplan.

Turen gick vidare upp till Cuxhaven med en trevlig gågata där man exempelvis kan äta matjessill, och sedan kom lyckokastet. Eva som satt med kartan fick en ingivelse och vi svängde av stora vägen till Wremen – och en nästan tom camping alldeles vid Wesermynningen och gamla Nordsjön som denna dag varken svallade eller brusade utan bjöd på en vacker solnedgång, en sådan där hav och himmel smälter ihop.

Vill man ha lite kultur fortsätter man den korta vägen ner till Bremerhaven med dess dramatiskt formgivna sjöfartsmuseum, vill man ha mer sparris kan man göra som vi och fara vidare till Buxtehude där vi gärna rekommenderar anrika krogen Amadeus, mitt på den brusande gågatan.
Norra Tyskland bjuder på hur många sevärdheter som helst. Kända som Hamburg med sitt överväldigande konstmuseum (Hamburger Kunsthalle) och mysiga zoo (Hagenbeck), Lübeck med sin arkitektur och shopping, för att inte tala om svenskstäderna vid Östersjön (gamla DDR).

Men Danmark är också fantastiskt. Den här gången vandrade vi på kullerstensgatorna i pittoreska Ribe men slog nattläger på familjecampingen i Skaerbaek, äkta danskt gemyt av det stillsamma slaget och med tama djur att hälsa på.
För att inte tala om Sverige. Vi landade vid Söderåsen i Skåne precis i rätt tid, när bokskogen stod i ljusaste grönt, och kom äntligen till Dalby och Nordens äldsta bevarade stenkyrka (grundad 1060).
Husbilsresan som verkligen var att åka räkmacka slutade förstås med en sådan, den klassiska räkmackan på »Fiket« i Gränna i charmig 1950-talsmiljö.

Text och foto: Anders Hultman

Läs mer om husbilar

Kommentera