Ja, visst är det dags att leva ut rockdrömmen! Anita Larsson, 71, var gammal nog att bli en av 70 lyckligt utvalda i "Kören som snodde ungdomens musik" i Göteborg.
En smärt gestalt i jeans, med vitt, kort hår tar i från magen, så Ung och stolt jag är en krigare ekar ut ur stora salen i Dalheimers hus.
Hon sjunger mörkt och kraftfullt, Mary Helm, 79, så solot gifter sig med elgitarren och rockbasens gungande komp. Det är repvardag för lika delar kvinnor och män i en unik rock- och pop-kör i Göteborg för 65-plussare.
Här regerar rödblommiga kinder, knutna nävar och framåtlutade överkroppar till barns och barnbarns favoritlåtar som Ebba Gröns 800 grader och Håkan Hellströms Kom igen, Lena!
Det svänger hejdlöst!
– Vi har haft så roligt hela vintern. Jag har längtat hit, inte missat en enda gång, försäkrar Anita Larsson, som skrattar högt med nya sångvänner över en fika innan.
Hon var en av de första att anmäla sig, så fort annonstexten ”Dags att leva ut rockdrömmen” från Kultur i Väst och studieförbundet Sensus, syntes i tidningen Veteranen. ”Lite rebellisk”, precis så känner hon sig.
Kort därefter skulle Anita Cederroth, producent på Kultur i Väst bli nerringd av över 250 intresserade och tvingas svara ”Nej, tyvärr är du för ung” när 68-åringar bönade om plats i kören.
– Jag får erkänna att jag var litet skeptisk till idén. Jag, som själv fyllde 65 år dagen när alla ringde, var tveksam till att sjunga den här typen av låtar, medger hon.
Idag är succén ett faktum och Anita Cederroth en av många som tänkt om.
Nästan alla deltagarna, mellan 67 och 82 år, har stannat och lärt sig gilla musik som inte varit deras. Arrangörer från hela landet och regionen vill nu starta liknande körer som denna, inspirerad av young@heart i USA. I utvärderingen skriver körsångarna lyriskt om hur ”endorfinerna rusar i kroppen” och ”det här var det roligaste jag gjort på länge.”
En del, som Kerstin Benkel, ”80 år och inte äldst”, hade inte sjungit sedan skolkören.
– Att vara med här är ett lyft helt enkelt. Nu har jag accepterat alla låtarna – utom Håkan Hellströms, skrattar hon.
När Anita Larsson kom hit kände hon ingen. Hon har sjungit i kör hela sitt liv, men med Högsbokören en gång i veckan är det ”litet mer stillsamt vackert”.
– Här blir garanterat mer tröttsamt, särskilt dagen efter, för alla ger allt! ler hon.
Hon hade inte väntat sig »bara svensk hårdrock«, utan tänkte sig en repertoar med rocken hon själv vuxit upp med, som Elvis och Bill Haley.
– Men jag har vant mig. Nu tycker jag många av låtarna är enorma. Det låter helt enkelt så jäkla bra. Vi har så kul att taket lyfter sig ibland, förklarar Anita entusiastiskt.
Det är dags för hennes solo. Låten Ingen vill veta var du köpt din tröja, sjöngs först av Raymond och Maria.
Nu är den Anitas och tvekan finns inte. Hon och de nyvunna, diggande vännerna är eniga. Att sjunga rock i kör är glädje och friskvård, något alla hoppas få fortsätta med!
Text: Karin Tufvesson
Foto: Pressbild
