Sara Blædels historia innehåller lagom doser spänning varvat med inslag av vardagsrealism, dansk småstadsmiljö, riklig mat, kall öl, och en spirande kärlekshistoria.
Bara ett liv
Sara Blædel
Nordstedts
Bara ett liv följer samma receptet som så många av dagens deckare: Ett mord begås, polisen arbetar efter en linje som verkar trolig, bara för att helt få ändra inriktning när ytterligare mord begås som inte passar in i mallen.
Som en riktig semesterdeckare ska vara, så är den också lättillgänglig och erbjuder möjlighet till snabbläsning. Och som alla bra sommardeckare så slukar den upp läsaren så att man fullständigt glömmer eller struntar i alla eventuella brister, för att man helt enkelt vill veta hur det går, och kanske dessutom, om man har gissat rätt från början.
När en ung kvinna med utländsk bakgrund hittas död i vattnet utanför den danska orten Holbaek riktar polisen snabbt in sig på hennes föräldrar och släktingar, med tanken att det är ett hedersmord som ägt rum.
Louise Rick kallas in från mordkommissionen i Köpenhamn för att hjälpa till att lösa fallet, tillsammans med sin före detta kollega Søren Velin. Men trilskande vittnen som inte vill uttala sig, och motstridiga beskrivningar av det unga offret saktar ner utredningen.
Så mördas ytterligare en ung kvinna. Tillvägagångssättet vid det andra mordet liknar inte alls det första, men de båda döda kvinnorna har anknytning till varandra.
Sara Blædels historia innehåller lagom doser spänning varvat med inslag av vardagsrealism, dansk småstadsmiljö, riklig mat, kall öl, och en spirande kärlekshistoria.
Men Bara ett liv innehåller faktiskt mer än så. Genom Louise Ricks väninna, journalisten Camilla Lind på Morgonbladet, får vi som läsare ta del av en hel del tänkvärdheter om fördomar, och om hur lätt det är att se brister hos andra som man är fullständigt blind för hos sig själv.
Text: Frida Johansson
