Kärnteknologin utvecklades snabbt, inte minst i vårt land. ASEA startade en division (ASEA-ATOM), som utvecklades till en av världens ledande inom detta område. Våra 12 reaktorer togs i drift mellan 1975 och 1985. Kärnkraftsel var framtidens melodi, predikade dåvarande energiminister Birgitta Dahl (S), och uppmanade oss att slänga ut våra oljepannor och installera elpannor eller bygga nya hus med direktvärmande elradiatorer.
År 1979 inträffade emellertid olyckan i Harrisburg. och 1986 skedde den olycksaliga katastrofen i Tjernobyl. I Harrisburg lyckades man förhindra allvarliga utsläpp av radioaktivitet, men så var inte fallet i Tjernobyl. Dessa två, fortfarande hittills enda, inträffade olyckor skapade panik i den då sittande S-regeringen och även hos många andra. Paniken utmynnade i följande:
* Kärnkraften skulle avvecklas med eller utan förnuft (enl. två av de tre alternativ som fanns i folkomröstningskonceptet). Senast 2010 skulle samtliga reaktorer vara stängda enligt riksdagsbeslut på 80-talet.
* Samtidigt fattades ett annat dyrt beslut i vårt S-styrda land, nämligen att all kärnteknologisk utbildning och forskning skulle förbjudas.
* 1999 och 2005 stängdes de två reaktorerna i Barsebäck.
Kontentan av denna kärnkraftfientliga politik är orsaken till dagens brist på elenergi och därmed höga pris på densamma. ”Varför då”, kanske någon frågar sig? Förklaringen är följande:
* Eftersom inget alternativ till kärnkraft utvecklats i tid, och energibehovet faktiskt ökat måste våra befintliga kärnkraftverk fortsätta att användas.
* Efterfrågeökningen måste tillgodoses, helst utan den dyra importen av ”smutsig” el från kolkraftverken i Europa. Våra kvarvarande verk måste därför uppgraderas betr. effektuttag. Detta är vad som nu sker, men utan inhemsk specialkompetens i form av ABB-ATOM, som inte längre existerar som eget företag och knappast har den spetskompetens som det en gång hade.
* Det olycksaliga forskningsförbudet på kärnteknologi har medfört att kunskapen om denna teknik inte längre befinner sig på tillräckligt hög nivå i vårt land. De som en gång hade kunskapen är pensionärer eller avlidna nu.
Vad skulle man ha gjort?
Det optimala hade naturligtvis varit nybyggnad av kärnkraftreaktorer med modern teknologi.
Man kan inte göra som man ibland gör med gamla bilar det vill säga renovera och skapa veteranbilar. Dessa bilar är vackra att titta på, men de kan ur säkerhetssynpunkt inte tävla med de bilar man kan tillverka i dag. Så är det naturligtvis även med gamla kärnkraftreaktorer, med den skillnaden att dessa inte ens är vackra.
Fjärde generationens kärnkraftverk som nu är under utveckling kommer t.o.m. att kunna använda det bränsle som dagens reaktorer lämnar ifrån sig. Något som borde tilltala även kärnkraftmotståndare eftersom förvaringen av utbränt bränsle därmed minimeras betydligt.
Ulf Norlén, Sandviken
