Många äldre som upplever ensamhet har ett nätverk. Det är förväntningarna på sociala relationer som inte uppfylls, enligt ny studie.
Nyligen presenterades den första svenska strategin mot ofrivillig ensamhet. Den anses vara ett folkhälsoproblem som regeringen vill motarbeta. Men den växer egentligen inte, menar forskaren Markus Svensson.
– En vanlig missuppfattning är att ensamheten ökar generellt i befolkningen. Men undantaget en tillfällig topp under pandemin, har förekomsten av ensamhetskänslor och social isolering i de flesta åldersgrupper faktiskt legat stabilt under 2000-talet i Sverige. Däremot ökar antalet äldre och det är ofta den gruppen som upplever ensamhetskänslor, säger Markus Svensson i en kommentar.
Han är ST-läkare vid klinisk genetik i Region Skåne och har nyligen disputerat inom geriatrik vid Lunds universitet. Hans avhandling bygger på studien Gott Åldrande i Skåne (GÅS), där 6 800 personer från 60 till 93 år ingått. Resultaten kunde koppla ensamhetskänslor till en ökad symtombörda, sömnproblem och läkemedelsanvändning, varav vissa mediciner som kopplats till ökad fallrisk.
– Har man problem med att sova, kanske man inte har tillräcklig ork att träffa familj och vänner. Polyfarmaci (bruk av minst fem läkemedel samtidigt) kan, om den exempelvis inkluderar fallriskläkemedel, leda till yrsel, balansproblem och kognitiva störningar, vilket i sin tur kan påverka den sociala förmågan, öka risken för fall och begränsa möjligheten att vara fysiskt aktiv, kommenterar Markus Svensson.
Den som upplever ensamhet har oftare förhöjda nivåer av stresshormoner, vilket kan leda till ökat blodtryck och åderförkalkning. Det ökar även risken för hjärt-kärlsjukdom.
– Sedan tidigare studier är det känt att personer som känner sig ensamma och är socialt isolerade mer sällan deltar i förebyggande hälsovård såsom screeningprogram. Det skulle också kunna bidra till att de oftare drabbas sjukdomar som är potentiellt förebyggbara. Men eftersom detta är observationsstudier är orsakssambanden inte helt klarlagda, menar Markus Svensson.
Resultaten visade också att de flesta äldre som kände sig ensamma, inte var socialt isolerade. Ensamhet kan alltså mer handla om den subjektiva upplevelsen av sociala relationer, än om det faktiska antalet kontakter.
Det var vanligast att kvinnor över 80 år upplevde ensamhetskänslor (74 procent). Män i samma ålders angav en något lägre nivå (52 procent). Detta kan bero på att kvinnorna oftare förlorat en partner än män i samma ålder. Det kan också handla om att män har svårare att erkänna att de känner sig ensamma, menar Markus Svensson.
– Känslan av ensamhet är svår att definiera och inom forskningen råder ingen enighet om hur den bör avgränsas. Majoriteten av de som upplever ensamhet har ett socialt nätverk eller till och med en partner. Det tyder på att ensamhetskänslan inte sällan är oberoende av familj eller socialt nätverk, utan handlar mer om förväntningarna på sociala relationer inte uppfylls.
Att gå i pension eller förlora en partner ökar risken att känna sig ensam. Men det handlar också om vilka strategier vi har för att hantera en ny situation. En del vill inte vara till besvär och undviker därför kontakter med andra.
Många äldre kan å andra sidan ha vårdkontakter, inte sällan med anhöriga som vårdare, men sådana kontakter kan inte ersätta de som man själv skulle ha valt.
– Med en åldrande befolkning kommer kunskap om ensamhet och dess orsaker och konsekvenser bli allt viktigare. Mer forskning behövs för att bättre förstå orsakssambanden mellan ensamhetskänslor, social isolering och hälsa. Denna forskning kan i sin tur ligga till grund för åtgärder för förebyggande och minskning av ensamhet på sikt, avslutar Markus Svensson.
