Eva F Dahlgrens nya bok handlar om rätten till dödshjälp. Hon är övertygad om att något kommer hända i Sverige.
Frågan om dödshjälp är aktuell på många olika plan i samhällsdebatten. Nyligen sändes den uppmärksammade dokumentserien Sista hjälpen på SVT, häromveckan höll föreningen Rätten till en värdig död, RTVD ett riksdagsseminarium i ämnet tillsammans med Centerpartiet och Moderaterna, och till sommarens kongress kommer SPF Seniorerna att åter diskutera motioner om att införa dödshjälp i Sverige.
Nu kommer författaren Eva F Dahlgren med en bok i ämnet: Om jag vore en hund. I vår podd berättar Eva varför hon skrev den och hur hon numera ser på den laddade frågan om dödshjälp.
– Jag tycker det vore förfärligt om vi ska proppa igen intensivvårdsavdelningar när många av oss inte vill. Jag tror att det kommer bli motsättningar. Att de yngre kommer att tycka att nu får ni sluta vårda gamla kostsamma människorna. Låt oss själva få bestämma, låt oss få säga stopp.
Hon berättar hur intresset för ämnet började med ett klipp i hennes farmors efterlämnade handlingar. Det berättade om hur en av farmoderns vänner tagit sitt liv, och väckte frågor om hon hade bett om hjälp.
– Då började jag intressera mig för det här med dödshjälp. Hur kan det gå till och så vidare. Men det var väldigt svårt att förstå hela debatten, man visste inte alltid vad det är för modell vi pratar om. Är det assisterat självmord. Där man får ett medel av en läkare och tar det själv. Eller pratar vi om eutanasi, Det vill säga en injektion av en läkare.
Följden blev flera års sökande efter olika perspektiv, med många intervjuer. Bland annat åkte hon till Nederländerna där det finns ett utvecklat system för eutanasi. Fem procent av alla dödsfall i landet sker via dödshjälp. Det finns också många förutfattande meningar om hur detta system fungerar, menar Eva F Dahlgren
– Då tyckte jag att det var bra att åka till det land som sägs befinna sig på ett sluttande plan. Men jag blev förvånad över hur reglerat det är och hur otroligt omsorgsfullt de faktiskt sköter detta.
– Det är ju naturligtvis en jättekomplicerad fråga, så många kriterier som ska vara uppfyllda. Det är ju det lidandet som står i centrum i Nederländerna. Till skillnad från den så kallade Oregonmodellen där det handlar om återstående livstid, man ska ju ha max sex månader kvar. Lidandet prövas inte alls. I Nederländerna handlar det i stället om begreppet ett outhärdligt lidande. Och det kan se så olika ut. Det kan ta flera månader av intervjuer för att försöka förstå varför något är ett outhärdligt lidande för just den här personen.
– Nu ser jag inte gamla och sjuka som en enda grå massa. Människor är i färg. Detta är faktiskt individer. Jag intervjuade en kvinna som skulle få dö i Schweiz. Jag tyckte innerst inne att hon verkade lite bortskämd. Så det skäms jag för. Men jag tror att vi kanske är många som tänker så. Varför skulle det inte duga för dig att sitta i rullstol?
Hon betonar värdet av att visa respekt för individernas uppfattning.
– Förespråkarna säger att ett samhälle utan möjlighet till dödshjälp kan innebära att du känner dig övergiven i den svåraste fasen i ditt liv. Och jag tycker faktiskt att så som vi organiserat det i Sverige så är vi faktiskt övergivna. För vem ska vi prata med?
Hon återkommer till den positiva bild hon fick av systemet i Nederländerna.
– Det var intressant att se ett samhälle där man faktiskt har styrt upp det här. Och jag tänker att detta kommer att hända i Sverige. Det är inte så att svenskar är annorlunda på något vis. Vi är också individualiserade. Vi vill kunna påverka. Vi vill inte bara bli ett offer för omständigheterna. Så jag känner mig ganska hoppfull.
Och om det inte händer något i denna fråga?
– Jag tror att det blir ett väldigt dåligt samhälle faktiskt. Därför att människor tar saken i egna händer. Jag tycker att en välfärdsstat ska reglera en sådan här otroligt viktig sak.
Lyssna på hela intervjun med Eva F Dahlgren i Seniorens podd.
Seniorens podd finns i de flesta spelare, som Podcaster och Spotify. Men du kan även lyssna direkt här:
Podden görs av Seniorens webbredaktör Jonas Nordling.
Signaturen är gjord av WaveMaster för Pixabay.
