Vi var många som myllrade på Alice Lunds Textilier i Borlänge tisdagen den 8 april. Två grupper med majoriteten kvinnliga medlemmar i SPF Seniorerna Falun.
Tyvärr fanns det inga vävar på gång i de imponerande stora vävstolarna, men däremot fanns det hyllor fyllda med garner i alla tänkbara färger. Så vi samlades kring ett bord i vävrummet där ägaren Samantha Gustafsson berättade om vävateljéns historia, och om sig själv, samtidigt som hon visade exempel på vävar som växt fram ur vävstolarna.
Alice Lunds Textilier grundades av just Alice Lund redan 1936 och har under åren knutit till sig många framträdande textilformgivare. Bland dem finns textilkonstnären Helena Hernmarck, känd för sina monumentala vävar som pryder bland annat hotellfoajéer i New York, alla vävda hos Alice Lund och med garn från Wåhlstedts i Dala-Floda. Här i Dalarna är den mest kända väven Mossklyftan, som hänger på Dalarnas museum.
Men Alice Lund var också en framträdande textilkonstnär, utbildad vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm på 1920-talet. Hon var född på Östermalm i Stockholm, och hade genom det kontakt med många potentiella kunder. Hon ställde ut i bland annat New York och finns representerad på Nationalmuseum och Nordiska museet.
Hennes svägerska var lärare på Fornby, folkhögskolan i Borlänge och därifrån kom Alice Lunds väverskor.
– På den tiden kunde man beställa allt till hemmet från bordstabletter till nöthårsmattor av ateljén, berättar Samantha Gustafsson.
Det är kanske inte realistiskt idag, men däremot kan man beställa en matta till sitt vardagsrum om man vill, efter ett mönster som skapats av ateljéns konstnärer. Allt finns nämligen arkiverat, skisser, vävprover och tyger från tidigare beställningar, allt för att kunna sätta i gång en väv.
Och på Kungliga slottet i Stockholm hänger en väv skänkt av regering och riksdag till kungen när han suttit på tronen i 50 år, 2023. Den är vävd på Alice Lund med en akvarell av Lars Lerin som förlaga.
Att förlagorna är små, det är det vanliga, och då gäller det för väverskorna att tolka bilderna efter bästa förmåga, särskilt utmanande kan de vara när två väverskor sitter bredvid varandra och väver på samma bild. För att hålla koll på att den ofta jättelika väven tittar de på den genom bakvända kikare för att förminska det de ser och få illusionen av att de betraktar väven från långt håll.
Bli det aldrig fel, frågar någon.
– Nej, aldrig, skrattar Samantha Gustafsson, men visst ibland kan man få förstärka med garn i en färg här och där i efterhand.
Garnhärvor hänger kvar i en av vävstolarna efter den senaste väven.
På senare tid har ateljén vävt mattor till koren på flera kyrkor, bland annat Rättviks kyrka, Stora Tuna kyrka och Skerike kyrka utanför Västerås.
Samantha Gustafsson är utbildad på Sätergläntan i Insjön och tog över ateljén för ett år sedan.
– Det var läskigt, men jag måste prova, sade hon.
Samantha Gustafsson ingår i ett projekt finansierat av Nämnden för hemslöjdsfrågor och forskar i att få fram pigment från skogen att färga garn och tyg med. På bilden kommer de grå nyanserna från en före detta julgran och de gula från ljung.
Text och foto: Inger Söderlund
