Forskare borde byta syn på nostalgi, menar professor Heiko Droste. ”Det är ett missförstånd av människor som tror sig vara lite mer genomtänkta”, säger han.
Det här med nostalgi är inte helt lätt. I takt med att vi blir äldre är det helt naturligt att se tillbaka på vissa delar av livet som mer positiva än andra. Men det är också lätt att våra minnen spelar oss ett spratt. Och om nostalgin skapar en falsk bild av historien som används av demagoger är den direkt farlig. Så hur ska man förhålla sig till denna mänskliga känsla?
Heiko Droste som är professor i historia vid Stockholms universitet brottas just nu med ett nytt sätt att försöka hantera nostalgi.
– Nostalgi och historieforskning hänger egentligen inte alls ihop. Historiker har svårt med den emotionella aspekten, att de minnen som en nostalgiker har inte håller för en vetenskaplig undersökning. Vi minns en känsla, men inte exakt som det var. De ser bara nostalgiska minnen som en stor fara, något som kan utnyttjas av olika rörelser som vill att människor ska längta tillbaka en tid som aldrig funnits. Och därför är historiker skeptiska till nostalgi.
Är det inte bra då?
– Nej, jag tror inte det. När jag letat efter förklaringar till varför nostalgi betraktas så negativt så handlar det ofta om Brexit- eller Trump-väljare som beskrivs som nostalgiska, men jag tycker att dessa undersökningar ofta gör det väldigt enkelt för sig. Människor som ligger till höger politiskt beskriver ofta nostalgiska känslor för 1950-talet vilket tas som en intäkt för att de följer en högerextrem berättelse, men den bevisföringen håller inte. Högerextrema rörelser har en ideologi och det är något annat än en emotionell erfarenhet, något annat än en nostalgisk längtan. Så jag håller inte med om den tolkningen, säger han och fortsätter:
– När jag närmade mig nostalgin så upptäckte jag att jag saknade en relation till den. Jag kunde inte se det som en allvarlig form av historiebruk. Och jag har aldrig forskat om emotioner. Det är väldigt svårt att skriva vetenskapligt om känslor. Men historikerna har sedan 20 år tillbaka försökt att hantera emotioner som en historisk förklaring till vissa ställningstagande. Men den forskningen är i utkanten av det stora ämnet historia. Så de flesta historiker försöker hålla detta på distans, men då tappar vi mycket.
– Nostalgikern nedvärderas genom att man säger att de inte är medvetna om historien, att deras känslor är ett uttryck för att de gör det enkelt för sig. Det är ett missförstånd av människor som tror sig vara lite mer rationella och genomtänkta. Jag tror att nostalgi tillhör alla människor, att det är en naturlig del av ett liv.
Han har också noterat att det finns en genusaspekt kring nostalgi.
– Det är märkligt nog mest män som är nostalgiker.
Varför är det märkligt?
– För att vi i vårt västerländska tänkande alltid förknippar kvinnor med emotionalitet. Nostalgi verkar vara ett stort undantag. Jag har inte hittat någon förklaring till det, men forskningen är ganska enig om detta.
Du hör hela intervjun med Heiko Droste i Seniorens podd.
I avsnittet hörs utdrag från följande musik:
Nostalgi av Ingemar Olsson
Nostalgia Locomotive av The Mo
Nostalgi av Trio Igloo
Seniorens podd finns i de flesta spelare, som Podcaster och Spotify. Men du kan även lyssna direkt här:
