I veckan är det fem år sedan det första covidfallet rapporterades i Sverige. Men vad har vi lärt av misstagen och vilka åtgärder är egentligen på gång?
Två röster som hörts i diskussionen är socialminister Jakob Forssmed (KD) och förre statsepidemiologen Anders Tegnell.
– För människor och familjer i vårt land har covid lämnat bestående spår av saknad och förlust. Många miste sina liv, och många lever fortfarande med hälsoproblem orsakade av covid. Därtill satte långvarig isolering och ensamhet djupa spår, konstaterar Jakob Forssmed i en debattartikel på Altinget.se.
Men vad gör då regeringen för att rusta Sverige inför en kommande pandemi?
Jakob Forssmed pekar på en rad utredningar och uppdrag, bland annat:
– En särskild utredare, professor Jan Albert, har fått i uppdrag att lämna underlag till en strategi för framtida pandemihantering, bland annat analysera frågor kring ansvarsfördelning.
– Socialstyrelsen ska tillsammans med Läkemedelsverket, E-hälsomyndigheten, Folkhälsomyndigheten och Sveriges kommuner och regioner ”etablera en nationell samverkansstruktur för hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap av sjukvårdsprodukter och den övriga utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges”.
Krävs handling
Men som Coronakommissionen påpekar krävs det mer i en kris än beredskap i form av regelverk, skriver Jakob Forssmed.
– Det krävs även handlingsförmåga – att kunna agera i en ny situation där man per definition inte har alla svar.
Regeringen styr riket även i en kris, det ansvaret kan inte överlämnas till myndigheter, poängterar ministern.
Smalt fokus
Fem år har gått, men ändå återstår mycket att förbättra, menar förre statsepidemiologen Anders Tegnell. I en intervju i P1s God morgon Världen (2/2) reflekterar han över vad man hade kunnat göra bättre.
– Det är inte en enskild aktör som ensam kan hantera en pandemi. Det är en samhällshändelse. Det hade vi kunnat jobba mer med innan, att få med fler olika aktörer på tåget. Nu hade vi väldigt mycket fokus på smittskydd ute i regionerna och på sjukvården.
– Men att nå ut till företag, äldreboenden, socialtjänst och så vidare, ja där hade vi säkert kunnat komma längre. Vi hade mycket fokus på testning och smittspårning, men att få med de olika aktörerna tog ett tag…
Pandemiåren var en fruktansvärd tid med alla som gick bort och blev sjuka och som fortfarande inte mår bra, fortsätter Anders Tegnell.
Egna skydd
Man fick hitta på olika saker själv för att skydda sig, inte minst inom äldreomsorgen som uppvisade mycket allvarliga brister.
Ser du att de här bristerna som fanns idag är åtgärdade?
– Jag har inte den insynen. Men man kan känna att någon större diskussion har det ju inte varit. Det har liksom inte kommit upp i olika politiska sammanhang. Det pratades inte så mycket om det i valet.
Har inte tid
– Sen vet jag att många i den verksamheten är väldigt engagerade och verkligen försöker. Men att få till de här väldigt stora förändringarna när det gäller inte minst att få till den medicinska kompetensen på ett annat sätt än man hade tidigare varierar mycket inom landet. Tyvärr tror jag inte att någon har haft tid och kraft att åstadkomma det man borde.
Både Jakob Forssmed i sitt inlägg och Anders Tegnell konstaterar att minnet ofta är kort.
– Andra kriser och svårigheter har nu kommit i pandemins ställe, och det tycks ligga lite i den mänskliga naturen, åtminstone i vårt land, att vilja lämna den förra genomlidna krisen bakom sig, skriver Jakob Forssmed.
Anders Tegnell:
– Det kan nog vara skönt att glömma sådana här trauman men på sikt skulle vi må bättre om vi minns vad vi gjorde bra och vad vi försökte som inte gick så bra. Det skulle verkligen vara en vinst för samhället.
