Historiska romaner har dragit till sig en storpublik. Ruth Kvarnström Jones och Katarina Widholm har båda blivit omåttligt populära.
Ruth Kvarnström-Jones är brittiska och växte upp mellan Manchester och Liverpool. Ända sen hon var tonåring har hon varit intresserad av Sverige. I flickrummet satt affischer på Agnetha Fältskog. Ruth älskade henne – och ABBA. Hennes vurm för Sverige var så pass stark att hon på universitet i London på 80-talet valde att läsa Scandinavian Studies och skrev sin kandidatuppsats om Stockholms utveckling åren 1850–1914.
– Jag kom hit första gången som 18-åring med min kusin. Vi bodde på ett hotell på Birger Jarlsgatan och hade en lång lista med saker vi ville göra. Som Gröna Lund och nattklubben Alexandra eftersom bilden på omslaget till Abbas skiva Voulez-vous var tagen där, säger Ruth och ler åt minnet.
hon kände sig så hemma i Sverige att hon tänkte att hon måste ha bott här tidigare. Som copywriter startade hon byrå i Stockholm. Träffade sin man och fick två döttrar som i dag hunnit bli vuxna. Hon trivdes bra med tillvaron.
Så fick hon lunginflammation och en paus uppstod i livet. Det var då skrivandet kom in i bilden.
– Först skrev jag en trilogi och därefter ville jag skriva en roman som skulle utspela sig i Stockholm under den tid jag läst så mycket om när jag pluggade på universitetet. Jag hade samlat in så mycket material och gjort research redan då. Det har hjälpt mig nu när jag skrivit Stockholms pärlor-böckerna.
När hon började skriva De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel tog karaktärerna snart över och hon har sedan snällt fått ”följa med” i det som händer. Wilhelmina Skogh, den duktiga hotellföreståndaren som fick i uppdrag att vända den negativa trenden på Grand Hôtel och väninnorna Märta, Torun, Beda, Ottilia och Karolina som rör sig kring NK i den andra boken. Alla började de leva sina egna liv i böckerna och när Ruth nu har författarsamtal är den vanligaste frågan vilka av karaktärerna som funnits på riktigt.
– Det är bara Wilhelmina som funnits på riktigt. Men de andra representerar hundratals andra som levde då under de förhållandena. Deras karaktärer mejslades ut mer och mer när jag skrev och sedan hände det saker jag själv inte tänkt skulle hända. Som att Ottilia började bråka med Wilhelmina. Det var inte min mening från början.
De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel, den första boken i sviten som kallas Stockholms pärlor, har sålt i runt 290 000 exemplar och översatts till elva språk. Den andra delen som kom i höstas heter Väninnorna på Nordiska Kompaniet. Tanken är att det ska bli två till. Minst. Men vilka byggnader som ska stå i centrum då är än så länge en hemlighet. Att det stannar vid två böcker till är Ruth inte heller helt säker på. Hon älskar skrivandet och har inga planer på att överge det.
– Jag älskar att sitta på mitt skrivkontor med tända ljus och med alla mina researchböcker omkring mig. Ibland, om någon till exempel ska korsa Norrmalmstorg, tar jag fram en bok där man ser hur Norrmalmstorg såg ut på den tiden. Jag vill att alla detaljer ska stämma och att det ska kännas som om man är där när man läser.
Ingen kunde ha förutspått att böckerna skulle bli en sådan succé, även om de på förlaget sa sig vara ”golvade” när de fick läsa den första boken.
– Det är så konstigt, för ”golvad” på engelska är inte något positivt. Då har man gått ned för räkning, säger Ruth och skrattar.
Hon konstaterar att det tycks vara populärt med historiska romaner nu. Kanske är det trösterikt att läsa om en annan tid när ens egen är så orolig? Och så vill man förstås veta hur det går för dem alla när man väl börjat läsa.
– Jag vill att man ska lägga ifrån sig mina böcker och känna sig nöjd. Men gärna också att man har lärt sig något på vägen, säger hon.
Hade hon själv velat leva i Stockholm under den här tiden?
– Gärna! Men inte om jag hade bott i något trångt kyffe ihop med femton andra och råttor överallt …
Nyligen kom Katarina Widholm ut med Älskade Betty, den fjärde och avslutande delen i serien om Betty, som lästs av så många. Betty lämnar Hudiksvall 1937 för att bli hembiträde hos doktorsfamiljen Molander på Östermalm i Stockholm. Man får sedan följa Betty i hennes tuffa arbetsvardag och ta del av hennes längtan efter både bildning och kärlek. Allt med en bakgrund av 1930-talets Stockholm.
– Min pappa gick bort 2017. När vi gick igenom hans saker fanns det så mycket från hans ungdomstid, från 1930- och 40-talen. Och allt väckte så många minnen. Jag insåg att jag var nästan marinerad av den tiden. Pappa brukade tralla på vissa låtar, berätta om beredskapsåren och annat, säger Katarina Widholm.
Dessutom hade hon skrivit fem romaner för barn och ville gärna göra något annat.
– En dag när jag gick i skogen med mina hundar såg jag plötsligt Betty framför mig. Hon satt på tåget med flätorna som stack fram under mössan. Jag bara visste att hon var på väg till Stockholm för att bli hembiträde – och att jag måste berätta hennes historia.
Katarina började leta i arkiv och läste allt hon kom över. Särskilt det som handlade om hembiträden.
– Jag hittade Hanna Grönvall, som för övrigt är den enda som är verklig i böckerna. Hon var pionjär inom hembiträdesrörelsen och var med och demonstrerade för hembiträdenas arbetsvillkor 1936. Hembiträdena var den sista yrkesgruppen som inte hade reglerad arbetstid.
I böckerna kan Betty tvingas upp sent på natten när sonen i familjen Molander rumlar in och vill ha något att äta. Privatliv fanns inte på kartan.
När Katarina satt och grävde i arkiven insåg hon också att det fanns en risk att hon fastnade där.
– Jag bestämde att jag måste begränsa mig. Visst ville jag veta allt om Bettys tid, men utifrån hennes perspektiv. Jag har varit noggrann med att inte klistra på Betty moderna åsikter.
– Jag såg massor av filmer från 30- och 40-talen, läste veckotidningar som Husmodern där det fanns frågespalter. De svarade väldigt grinigt på den tiden, det kunde låta: ”Det förstår du väl själv att pojken inte mår bra av det”. Och så fanns det mycket radannonser om att det söktes hembiträden och hur trevligt det var i just den och den familjen.
Hon har plöjt mängder med recept och kokböcker och provlagat mat.
– Precis som Betty är jag inte så bra på att laga efter recept utan vill hellre improvisera. Men jag lärde mig mycket, som att sillbullar med korintsås i själva verket är ett slags köttfärsrätt smaksatt med sill. Man kan nästan säga att den är släkt med vissa asiatiska rätter. Sillen tillför umamin fast man inte visste att det hette så då.
Katarina var angelägen om att allt skulle vara tidstroget på ett naturligt sätt och gick runt på de platser där Betty rörde sig för att känna in hur det såg ut.
– I första boken ska hon skynda sig ner till Strandvägen från Östermalmstorg i ganska högklackade skor. Så jag gick den sträckan i klackskor för att se hur lång tid det tog. Jag tittade på husen runt omkring och hade inom mig i vilket hon hade bott.
I sju år har hon levt i Bettys värld.
– Därför är det med blandade känslor jag skrivit klart den sista boken. Det känns som att Betty flyttat hemifrån på riktigt nu. Hon har blivit så påtaglig i mitt liv. Förlaget brukar skriva ”hälsa Betty” i sina mejl.
Nu jobbar Katarina, tillsammans med Betty förstås, på en kokbok som kommer senare i år.
Därför älskar vi historiska romaner
Lena Amurén, förlagschef på Historiska media:
– Jag tror att det egentligen alltid har funnits ett intresse för historiska romaner. Sen tog deckargenren över. Även feelgood har fått stort utrymme. Nu kanske folk har börjat tröttna på det lite grand. Dessutom lever vi i en orolig tid, det kan göra att det känns skönt att kliva in i en annan tid.
– Att böckerna om Betty blivit en sån succé tror jag är för att det handlar om en ung flicka som flyttar från landet in till stan och att man får följa henne. Många äldre läsare kanske har en farmor eller mormor som jobbat som hembiträde.
– Sen fångar Katarina Widholm in tiden väldigt väl. Böckerna sträcker sig från 1937 till 1955. Katarina ville skildra Bettys hela resa och hon har gjort gedigen research, sett mängder av filmer och studerat alla detaljer: hur man tog någon i hand, hur man hängde upp kappan. Det är inte alls enkelt att få det så tidstroget som hon har fått.
Tror du att intresset för historiska romaner kommer att hålla i sig?
– Ja, det tror jag. Böckerna om Betty har sålt i drygt en halv miljon exemplar i Sverige och är översatta till sex andra språk. Man kan ju tycka att det är ett ganska svenskt ämne, men det har gått hem i andra länder också.
Anna Levahn, sälj- och marknadsansvarig på Printz Publishing:
– Vi kände direkt när Ruth presenterade sin idé för bokserien att det här var något extra som skulle kunna tilltala en bred läsarskara. Hon har också en enastående förmåga att berätta en spännande historia som bygger på fakta.
– Vi får ofta höra att de som läser hennes böcker googlar för att få veta mer och då slås av att historien som Ruth berättar är sann och underbyggd av fakta. Intresset för vår gemensamma historia är stort. Kvinnors berättelser har ännu inte berättats i någon hög grad och historiska byggnader i Stockholm har många en relation till och är nyfikna att lära sig mer om.
