Man kan tappa bort sig själv i sin iver att hjälpa andra. Då kan ens generositet få tråkiga konsekvenser, skriver Malena Ivarsson.
En av mina bästa väninnor har dålig ekonomi och vill låna 40 000 kronor av mig för att betala en skatteskuld. Hon vet att jag har det bra ställt och för min del skulle det ekonomiskt inte betyda något större avbräck även om jag inte får tillbaka pengarna. Men jag vet inte om jag kan säga att jag känner mig kluven. Framstår jag inte som väldigt egoistisk då? På ett plan vill jag självklart säga ja, men jag har samtidigt ett stort motstånd som jag inte riktigt förstår mig på eftersom jag mycket väl kan göra det och jag tycker om min väninna. Känner mig fast i ett ”Moment 22”. Lånar jag ut blir det fel, lånar jag inte ut blir det också fel.
/Inger
Malena svarar:
Det är förstås väldigt svårt att säga nej till en vän i nöd när man har möjlighet att hjälpa till. Men pengar är ett laddat ämne som förorsakar fler missförstånd mellan vänner och familjemedlemmar än något annat. Om din motivation att hjälpa henne styrs av olika rädslor – som att du tror att du förlorar hennes vänskap eller att hon skulle tycka att du är egoistisk, eller att du vill framstå som god och stark – då kanske du drivs av att handla utifrån ett medberoende och inte utifrån att du mår bra och är ”inifrån” styrd, alltså inte beroende av hennes åsikter om dig.
Man kan tappa bort sig själv i sin iver att hjälpa andra. I sådana fall kan ens generositet få tråkiga konsekvenser. Är det inte ett helt genomtänkt beslut att låna ut en så pass stor summa kan det sluta med att du bygger upp en aggressivitet helt enkelt för att du tänjer för mycket på dina gränser. Jag tycker att du ska berätta så öppet du kan om din oro och vilka förväntningar du har på återbetalning eller vad som händer om hon inte kan betala tillbaka. Ett sådant samtal skyddar er vänskap från framtida missförstånd. I stället för att äventyra vänskapen kan den bidra till att den bevaras.
Malena Ivarsson är socionom och sexolog.
Skriv till experten@senioren.se eller skicka ett brev till »Fråga Malena«, Senioren, Box 38063, 100 64 Stockholm.
Läs också: Är jag en dålig mormor?
Läs också: Att känna lust mitt i sorgen…
Läs också: Kan öl ge bröst?
Läs också: Jag fejkar inte orgasm!
Läs också: Vad finns istället för Viagra?
Läs också: Hon vill bara vara med barnbarnen
Läs också: Min man vägrar hörapparat
Läs också: Hur kan jag känna lust för en otrogen man?
Läs också: Vuxna barn – huliganer!
Läs också: Ensamheten är förfärlig
Läs också: Jag tänker inte kompromissa längre
Läs också: Ska jag låtsas som ingenting?
Läs också: Är 70 det nya 50 även i sex?
Läs också: Drabbas minnet av östrogenbehandling?
Läs också: Jag vill inte flytta ihop
Läs också: Är jag en hemsk människa?
Läs också: Är jag inte bra nog för hans barn?
Läs också: Får man stroke av orgasm?
Läs också: Min dotter dricker för mycket
Läs också: Hur kan jag få testosteron?
Läs också: Vi har inte sex – och är nöjda med det
Läs också: Tips för nya vänner
Läs också: Det blev som förr igen
Läs också: Viagra för hälsans skull?
Läs också: Jag är ingen att räkna med
Läs också: Sexhjälp med pacemaker?
Läs också: Varför ska man raka sig?
Läs också: Jag känner mig också övergiven
Läs också: Jag känner mig utanför
Läs också: Han har lämnat mig
Läs också: Hur ska jag träffa någon?
Läs också: Testosteron för kvinnor
Läs också: Ensam och fattig
Läs också: Nu är jag själv – och telefonen tyst
Läs också: Rätt kläder för en dejt?
Läs också: Nu är det slutdansat…
Läs också: Tänk alla kvinnor som aldrig får orgasm
Läs också: Jag har aldrig haft orgasm
Läs också: Första orgasmen vid 80
