Äldre förlorar sina mänskliga rättigheter i äldreomsorgen. Det visar en unik rapport.
I Sverige är äldres mänskliga rättigheter något av en blind fläck. Äldre omfattas naturligtvis lika mycket av mänskliga rättigheter som alla andra. Men ålderismen sätter ofta helt stopp.
Det blir extra tydligt om man studerar hur äldreomsorgen fungerar. I synnerhet om man granskar vardagen för de som bor på särskilt boende.
Just detta har Institutet för mänskliga rättigheter gjort. I rapporten Hemma är någon annanstans som publicerades till Internationella äldredagen den 1 oktober levereras en lista på hur svensk äldreomsorg missar att leva upp till åtaganden som Sverige som land har gjort för att förverkliga FNs mänskliga rättigheter.
Institutet har valt ut fyra av de grundläggande mänskliga rättigheterna och försökt se hur de tillgodoses på åtta särskilda boenden i olika kommuner runt om i landet.
De fyra rättigheterna:
- Rätten till värdighet
- Rätten till delaktighet och social inkludering
- Rätten till privatliv
- Rätten till icke-diskriminering
En slutsats är att ålderismen normaliserar brister på alla dessa punkter. En annan att seniorers självbestämmande begränsas.
Rapporten bygger på intervjuer med ett 50-tal personer: äldre, chefer och omsorgspersonal. Den återger många av seniorernas kommentarer. Exempelvis en kvinna på ett boende i Mellansverige som tidigare varit aktiv i föreningslivet: ”Vi pratar inte om vem man är. De frågar inget, jag berättar inget.”
SPF Seniorernas förbundsordförande Eva Eriksson välkomnar rapporten.
– Ålderismen har alltför länge nonchalerats av politiken. Jag hoppas verkligen att en diskussion om mänskliga rättigheter i äldreomsorgen kan ändra på det.
Håkan Jönson, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, säger att det behövs ett nytt sätt att se på äldreomsorgen.
– Kommer man in på ett äldreboende skapas ganska snabbt en möjlighetshorisont, där man ser sig själv som del på ett boende. Vi börjar jämföra på ett konstigt sätt. Den som fått vänta två timmar på hjälp med att gå på toa kanske blir bemött med att ”alla får vänta två timmar”. Då blir det lokalt sett inte en orättvisa. Därför behöver vi ett tydligare rättighetsperspektiv, så att man som ny på ett äldreboende i stället möter mer av en rättighetshorisont.
Det behöver regeringen göra
I rapporten trycker institutet hårt på bland annat dessa sex punkter för att stärka äldre personers rättigheter i äldreomsorgen.
- Ta fram förslag på åtgärder som motverkar ålderism inom äldreomsorgen.
- Ge Socialstyrelsen i uppdrag att i styrdokument, allmänna råd och riktlinjer inarbeta ett enhetligt rättighetsspråk med tydlig förankring i de mänskliga rättigheterna.
- Ta bort den diskriminerande åldersgränsen för personlig assistans (66 år).
- Säkerställ att relevant lagstiftning överensstämmer med Sveriges åtaganden om mänskliga rättigheter.
- Säkerställ att kommunerna har tillräckliga resurser för att stegvis uppfylla äldre personers mänskliga rättigheter inom äldreomsorgen.
- Ta en aktiv roll i framtagandet av en internationell konvention om äldre personers mänskliga rättigheter
Rapporten utgör ett verktyg för var och en som samlar argument mot den delvis ovärdiga och oacceptabla situation som svensk äldreomsorg fortfarande befinner sig i.
För minnet är kort. Pandemin uppenbarade äldreomsorgens brister. Coronakommissionen sammanställde bevisen. Dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) utlovade en kraftig upprustning av äldreomsorgen. Men vad hände sedan – när inflationen steg och Ukrainakriget bröt ut?
Nu kommer den nya och från regeringen fristående myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter, med sin första djupstudie av hur mänskliga rättigheter efterlevs i Sverige. Valt fokus: äldreomsorgen.
Så hur kan seniorer kräva sin mänskliga rätt i ett Sverige som i hög grad saknar kompass för hur de sköraste behöver bemötas?
Vad säger Institutet för mänskliga rättigheters direktör Fredrik Malmberg?
– Det finns ett citat i rapporten om att personalen är nöjda med oss här och som visar att man inte vill vara till besvär. Anspråken är så små. Det drabbade mig ganska hårt att inse, säger Fredrik Malmberg.
– Jag tror att många enkäter som görs i äldreomsorgen ofta bara skrapar på ytan. Men om man försöker komma lite djupare så ser man att det finns allvarliga mänskliga rättighetsbrister. Man får inte komma ut i friska luften så ofta som man önskar för att ta ett exempel.
Fredrik Malmberg och hans medarbetare har funnit att vardagen på särskilda boenden ofta innebär att de fyra mänskliga rättigheter som har undersökts inte tillgodoses: värdighet, delaktighet, rätten till privatliv och rätten att inte diskrimineras.
– Många beskriver en tristess och att tillvaron saknar mening. Synen på äldre personer är ofta att mat, hygien och tak över huvudet är det som ska tillgodoses. Men det räcker ju inte för att skapa mänsklig värdighet.
Finns det något som har överraskat er positivt under era besök på olika äldreboenden?
– Ja, bakom detta med att inte vilja vara till besvär är det härligt att se hur otroligt mycket man har att säga och förmedla. Vi har fått så många budskap av de äldre när vi har gjort rapporten. När man väl får frågan om sitt läge kopplat till mänskliga rättigheter har man i allmänhet mycket att berätta.
Rapporten släpptes på internationella äldredagen den 1 oktober. Vilka reaktioner har ni hunnit få?
– Ganska många hör av sig till oss och säger att man inte tidigare har tänkt på äldreomsorgen utifrån perspektivet mänskliga rättigheter. Även personer som har jobbat länge inom äldreomsorgen säger det.
Socialstyrelsen är en väldigt viktig myndighet om läget ska kunna förbättras, tror Fredrik Malmberg.
– De sätter ju ett regelverk för hur man jobbar i äldreomsorgen. Vi har haft en bra och ganska tät dialog längs vägen och de har varit mycket positiva. Jag har gott hopp om att de kommer att ta till sig av det perspektiv som vi har i rapporten och att det kommer att synas i myndighetens råd och föreskrifter framöver.
– Som personal behöver man vägledning i hur man omsätter ord som värdighet och delaktighet i handling på det särskilda boendet gentemot de äldre. Det här måste bli tydligt.
Under november ska ni träffa äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M). Vad har du för förhoppningar?
– Vi har ett antal rekommendationer i rapporten som vi hoppas att hon och regeringen tar till sig av. Till exempel att Sverige bör verka för en äldrekonvention i FN som kopplar till mänskliga rättigheter. En annan sak är att man bör ta bort åldersgränsen på 66 för rätten till personlig assistans.
– Vi lyfter också i rapporten att svensk lagstiftning bör ses över utifrån ett rättighetsperspektiv. Vi tycker exempelvis inte att den nya socialtjänstlagen är tillräckligt konkret och långtgående.
Exakt vad krävs för att mänskliga rättigheter ska tillgodoses i svensk äldreomsorg?
– Ett perspektivskifte från att tänka i termer av ”välfärd och brukare” till att man är en aktiv person som behöver vara involverad, bli tillfrågad och få vara mer delaktig. Ökad kunskap om mänskliga rättigheter är också grundläggande. Får man med sig det på ett tydligare sätt i utbildningarna till yrken inom äldreomsorgen och att man sedan också reflekterar mer metodiskt i vardagen så tror jag att det kommer att hända bra saker.
Hur snabbt kan det här gå?
– Går man hela vägen uppifrån och ned från en äldrekonvention i FN, via regeringar och lagar och ner till äldreomsorgen, så talar vi om många år. Därför måste man jobba på flera nivåer samtidigt. Jag tror att en aktör på lokal nivå som tar till sig av rapporten och jobbar med frågeställningar om mänskliga rättigheter kan åstadkomma ganska snabba förändringar på mycket kort sikt.
Fredrik Malmberg och hans medarbetare på Institutet för mänskliga rättigheter kommer därför att försöka få ut rapportens budskap mer eller mindre omgående.
– Det blir en turné i vinter med besök i ett antal kommuner. Vi kommer att träffa seniororganisationer, kommunala och regionala pensionärsråd, beslutsfattare och representanter för äldreomsorgen.
Vilka ökade resurser till äldreomsorgen krävs för att kunna förverkliga saker som följer av perspektivskiftet?
– Med resurser kan du komma väldigt långt i någon slags välfärdsambition. Men om det fortfarande stannar vid ett omhändertagande och inte om ett aktörsperspektiv… Även när du är som mest sårbar och behöver stöd så är du en individ med en historia, en bakgrund, ett nu och egna tankar och känslor. Det är det man måste fånga.
Hur kan den enskilde på ett boende utkräva sina mänskliga rättigheter?
– Det är svårt eftersom lagstiftningen är konstruerad som den är. Det är ju ingen rättighetslagstiftning som styr äldreomsorgen utan socialtjänstlagen som är en så kallad skyldighetslagstiftning, vilket betyder att den som arrangerar äldreomsorgen ska stå för att den är bra. Men du som människa har inte möjlighet att utkräva tydliga rättigheter utifrån den lagstiftningen. Det här behöver man se över.
Finns det en risk att er rapport blir en papperstiger?
– Jag tror att perspektivskiftet är här för att stanna. Sedan kanske alla reformer som också behövs tar mer tid. Men när tankevändan väl är formulerad så kommer den att leda till handling och förändring.
Detta är IMR
- Institutet för mänskliga rättigheter är reglerat via en lag som trädde i kraft 2022.
- Uppdraget är att främja att de mänskliga rättigheterna följs i Sverige.
- I budgeten för 2024 har regeringen beskrivit institutets uppdrag: Man ”har en central roll för att uppfylla målet om att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter”.
