”Man förkortar livet för äldre”

Kommunernas nya möjlighet att hänvisa äldre till särskilt boende utanför hemkommunen måste stoppas. Det kräver SPF Seniorerna.

Det var i somras som Ystads kommun vann i Högsta förvaltningsdomstolen. Motparten var Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) som inte fann det rimligt att äldre som beviljats ett särskilt boende ska behöva flytta till en annan kommun.

Men domstolen ansåg att socialtjänstlagen är skriven så att Ystad inte gör något formellt fel. Nyckelorden i lagen är att leverera en ”skälig levnadsnivå”, menade juristerna.

Därmed kan också alla kommuner i hela landet hänvisa sina äldre till särskilda boenden i andra kommuner än hemkommunen.

Inte skäligt

– Men vad är det för skälighet i att äldre ska användas som kommunens budgetregulator? Det här handlar bara om att man inte har prioriterat att bygga ut särskilda boenden så att man kan få tillbringa sin sista tid i sin egen hemkommun, säger Eva Eriksson.

Vilken annan grupp i samhället skulle man använda som en budgetregulator på detta sätt? frågar hon.

– Det är helt oacceptabelt att vi blir handelsvaror i kommunernas ekonomiska situation, att vi blir utsatta på det här sättet för kommunernas dåliga planering när det gäller att bygga tillräckligt med särskilda boenden.

Brutal ålderism

En ny socialtjänstlag bereds just nu av regeringen. Ystads vägval och domen i Högsta förvaltningsdomstolen visar att regeringen måste tänka till innan lagen läggs fram till riksdagen, menar Eva Eriksson.

– Ystadsfallet blottlägger hur brutal ålderismen tillåts vara i vårt samhälle. Det blir smärtsamt tydligt att äldre får betala priset när ekonomin sätts under press.

Åt fel håll

Boverket visar i sin senaste rapport att 45 procent av kommunerna uppger att man inte kommer att ha täckt behovet av särskilda boendeformer inom två år.

Trenden är dessutom negativ, enligt Boverket. 55 procent av kommunerna svarar att man kommer att ha klarat uppgiften att täcka behoven av särskilt boende. I förra årets bostadsmarknadsenkät var motsvarande siffra 60 procent och året dessförinnan 65 procent.

– Det här måste få ett slut, säger Eva Eriksson. Man får inte ta ifrån äldre människor möjligheter att ha ett gott liv i slutet av deras liv.

Vardagen viktig

Under den sista tid man har kvar av sitt liv måste man få känna sig trygg, menar hon. Då behöver man också känna att man har någon slags relation till den omgivning där man befinner sig.

– Det handlar om vardagliga saker. Om man går ut på en promenad är det viktigt med saker som att man kan peka på affärer man handlat i eller gatan man en gång bodde på för personalen som följer med. Eller att man kan få läsa sin lokala tidning, säger Eva Eriksson.

Farlig situation

18 procent av de svarande kommunerna uppger till Boverket att de inte kan göra en bedömning överhuvudtaget av behovet av särskilda boenden på två års sikt.

Det är ett oacceptabelt besked, anser Eva Eriksson. I kombination med den nya praxis som Högsta förvaltningsdomstolen tillåter blir situationen extremt allvarlig.

– Det här gäller den sköra, äldre människan som oftast är i sitt sista levnadsår. En människa som redan har måst flytta från sitt eget boende till ett särskilt boende, och som sedan dessutom ska tas ifrån det sista som har med identitet att göra.

– Det innebär att man kommer att förkorta livet för äldre, menar jag. Man tappar lätt den sista lilla gnistan.

Kommentera