Kommunernas nya möjlighet att hänvisa äldre till särskilt boende utanför hemkommunen måste stoppas. Det kräver SPF Seniorerna.
Det var i somras som Ystads kommun vann i Högsta förvaltningsdomstolen. Motparten var Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) som inte fann det rimligt att äldre som beviljats ett särskilt boende ska behöva flytta till en annan kommun.
Men domstolen ansåg att socialtjänstlagen är skriven så att Ystad inte gör något formellt fel. Nyckelorden i lagen är att leverera en ”skälig levnadsnivå”, menade juristerna.
Därmed kan också alla kommuner i hela landet hänvisa sina äldre till särskilda boenden i andra kommuner än hemkommunen.
Domen som upprör
”Socialtjänstlagen innehåller inte några bestämmelser som innebär att en socialnämnd skulle vara förhindrad att erbjuda den enskilde lösningar som genomförs inom en annan kommuns geografiska område eller genom åtagande av en annan kommun, under förutsättning att det erbjudna biståndet uppfyller kravet på en skälig levnadsnivå”.
Högsta förvaltningsdomstolen
Inte skäligt
– Men vad är det för skälighet i att äldre ska användas som kommunens budgetregulator? Det här handlar bara om att man inte har prioriterat att bygga ut särskilda boenden så att man kan få tillbringa sin sista tid i sin egen hemkommun, säger Eva Eriksson.
Vilken annan grupp i samhället skulle man använda som en budgetregulator på detta sätt? frågar hon.
– Det är helt oacceptabelt att vi blir handelsvaror i kommunernas ekonomiska situation, att vi blir utsatta på det här sättet för kommunernas dåliga planering när det gäller att bygga tillräckligt med särskilda boenden.
Brutal ålderism
En ny socialtjänstlag bereds just nu av regeringen. Ystads vägval och domen i Högsta förvaltningsdomstolen visar att regeringen måste tänka till innan lagen läggs fram till riksdagen, menar Eva Eriksson.
– Ystadsfallet blottlägger hur brutal ålderismen tillåts vara i vårt samhälle. Det blir smärtsamt tydligt att äldre får betala priset när ekonomin sätts under press.
Åt fel håll
Boverket visar i sin senaste rapport att 45 procent av kommunerna uppger att man inte kommer att ha täckt behovet av särskilda boendeformer inom två år.
Trenden är dessutom negativ, enligt Boverket. 55 procent av kommunerna svarar att man kommer att ha klarat uppgiften att täcka behoven av särskilt boende. I förra årets bostadsmarknadsenkät var motsvarande siffra 60 procent och året dessförinnan 65 procent.
– Det här måste få ett slut, säger Eva Eriksson. Man får inte ta ifrån äldre människor möjligheter att ha ett gott liv i slutet av deras liv.
Vardagen viktig
Under den sista tid man har kvar av sitt liv måste man få känna sig trygg, menar hon. Då behöver man också känna att man har någon slags relation till den omgivning där man befinner sig.
– Det handlar om vardagliga saker. Om man går ut på en promenad är det viktigt med saker som att man kan peka på affärer man handlat i eller gatan man en gång bodde på för personalen som följer med. Eller att man kan få läsa sin lokala tidning, säger Eva Eriksson.
Farlig situation
18 procent av de svarande kommunerna uppger till Boverket att de inte kan göra en bedömning överhuvudtaget av behovet av särskilda boenden på två års sikt.
Det är ett oacceptabelt besked, anser Eva Eriksson. I kombination med den nya praxis som Högsta förvaltningsdomstolen tillåter blir situationen extremt allvarlig.
– Det här gäller den sköra, äldre människan som oftast är i sitt sista levnadsår. En människa som redan har måst flytta från sitt eget boende till ett särskilt boende, och som sedan dessutom ska tas ifrån det sista som har med identitet att göra.
– Det innebär att man kommer att förkorta livet för äldre, menar jag. Man tappar lätt den sista lilla gnistan.
Kommuner klarar inte lagens krav
Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät bland Sveriges 290 kommuner visar att färre kommuner rapporterar om ett underskott på bostäder till alla sina invånare. Men när det kommer till gruppen äldre personer växer underskottet på bostäder.
Exempelvis rapporterar de kommuner som har trygghetsbostäder ett ökat underskott – från 43 procent till 52 procent.
Det är kommunen som har ansvar för att inrätta särskilda boendeformer för äldre. Det framgår av socialtjänstlagen.
Ändå får varje år tusentals svenskar nej när de ansöker om en plats på ett boende.
En annan effekt av bristen är att även om man beviljas plats på särskilt boende så stannar det länge vid ett löfte: Inspektionen för vård och omsorg (IVO) visar i sin årsrapport att nästan 6 000 äldre fick vänta olagligt länge på sitt utlovade äldreboende under 2023.
Totalt 112 kommuner säger att de har ett underskott på särskilda boendeformer för äldre.
20 av kommunerna (se lista) uppger att de inte inom två år och heller inte om fem år kommer att ha täckt behovet.
Brist också om fem år
Här är kommunerna som rapporterar ett underskott av särskilda boenden åtminstone fram till 2028.
Stockholms län
Värmdö
Sigtuna
Östergötlands län
Ydre
Jönköpings län
Jönköping
Gotlands län
Gotland
Blekinge län
Olofström
Skåne län
Höör
Hässleholm
Västra Götalands län
Öckerö
Tjörn
Tibro
Töreboda
Hjo
Värmlands län
Kil
Sunne
Hagfors
Säffle
Örebro län
Örebro
Gävleborgs län
Bollnäs
Västernorrlands län
Sundsvall
Det säger lagen
Så här står det i socialtjänstlagens femte kapitel.
5 §
Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder och ska därutöver ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.
Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.”