Sverige har skrivit under på mänskliga rättigheter. Som rätten till värdighet, privatliv, delaktighet och inkludering, samt att slippa diskriminering. Men kompetensen att främja en enskild individs rätt i Sverige är låg.
Det gäller även äldres mänskliga rättigheter. En ny undersökning visar att äldre personers mänskliga rättigheter inte uppfylls på särskilda boenden. Svidande kritik riktas mot både lagstiftaren och kommunerna.
Utöver okunskapen om mänskliga rättigheter är huvudorsak till misslyckandet ålderism – det vill säga en statisk syn på äldre, dåliga attityder, fördomar och till och med diskriminering. Ålderismen gör att brister som rör äldre, till exempel i äldreomsorgen, får fortsätta år ut och år in. Bristerna normaliseras istället för att åtgärdas.
Vi riskerar också att själva ge avkall på våra rättigheter för att vi inte alltid är medvetna om dem.
När äldres behov diskuteras ligger fokus ofta på konkreta frågor som rör den faktiska vården och omsorgen. Andra behov, såsom delaktighet, utevistelse, socialt umgänge och att få samtala om vem man är och de erfarenheter man har, glöms ofta bort. Det finns ett underskott i medbestämmandet, att låta den enskilde göra sin röst hörd i frågor som rör den egna vården, sitt boende och sitt liv i stort.
Medbestämmande och delaktighet är några av våra grundläggande mänskliga rättigheter och de upphör inte bara för att vi blir äldre och flyttar till ett särskilt boende. Därför är det viktigt att vi har en ständig diskussion om våra rättigheter och vad de innebär. Såväl med beslutsfattare och politiker som inom vår organisation. Annars tränger sig diskrimineringen och ålderismen in i beslutsfattandet och lagstiftningen riskerar att präglas av brister i mänskliga rättigheter när det gäller äldre.
Vi riskerar också att själva ge avkall på våra rättigheter för att vi inte alltid är medvetna om dem.
En annan grundläggande rättighet är att vara trygg och säker i sitt eget hem. Tyvärr ser vi exempel på hur såväl välfärdskriminalitet som enskilda brottslingar tränger sig in i äldreomsorgen.
För mig är det ett uttryck för att det inte är så viktigt med säkerheten för oss äldre och det kommer jag aldrig acceptera. Vi ska inte tillåta att det tummas på äldres säkerhet och mänskliga rättigheter.
Det finns all anledning för oss som organisation att ta initiativ till samtal med de parter som utbildar, anställer och organiserar de som arbetar inom äldreomsorgen så att kunskapen om äldres mänskliga rättigheter höjs och efterlevs.
