Faye Dunaway – från storm till lugn
Faye Dunaway Foto: Scott Garfitt/TT
Film | Hälsa | intervju

Faye Dunaway – från storm till lugn

Faye Dunaway var en av sjuttiotalets största filmskådespelerskor. Men hennes karriär stannade av. Nu berättar hon om sin bipolära sjukdom.

Tidningen Senioren
Publicerad 2024-09-17

Under hela sin karriär betraktades Faye Dunaway som en ”besvärlig” skådespelerska. En sån som ställde till med bråk på inspelningar och som borde undvikas till varje pris.

För bara några år sedan sökte hon läkare som kunde konstatera att hon lider av bipolär sjukdom – med alla de plötsliga lynnesutbrott och förändrade sinnesstämningar som det innebär.
– När jag fick detta förklarat för mig och när jag förstod vad som hade orsakat mitt uppträdande var det både spännande och sorgligt. Nu fick jag den
vetskapen – men trots det har jag alltid varit ansvarig för det jag sagt och gjort.

Jag hatar allt det där. Jag tycker inte om att vara offentlig.

Senast hennes utbrott skapade rubriker var 2019 när hon fick sparken från att spela Katherine Hepburn i enmansshowen Tea at Five precis innan den skulle sättas upp på Broadway. Regissören gav anledningen till att Dunaway skapade en arbetsmiljö som var ”fientlig och farlig” för övriga kollegor.
– Diagnosen förklarar mina handlingar men ursäktar dem inte. Speciellt inte om det har varit smärtsamt för andra. Men det var bra för mig att få en diagnos. För det gör att jag har möjlighet att försöka kontrollera mina impulser och ta medicin eller få hjälp att förstå vad som händer. Det är en del i den utveckling som gjort mig till den person jag är idag.

Och denna person är den 83-åring som sitter i ett stort rum på Marriott Hotel i Cannes. Solen strålar ute och det är varmt i rummet men Faye Dunaway fryser och ber om en filt att lägga över benen. Att hon befinner sig här beror på att man på filmfestivalen visar en dokumentärfilm som kort och gott heter Faye. En film som skildrar hennes liv, hennes karriär och hennes relationer. Och hennes bipolärdiagnos.

Hon var gift två gånger, första äktenskapet med Peter Wolf, sångare i det då stekheta rockbandet J. Geils Band, andra äktenskapet med den hyllade fotografen Terry O´Neill.
Det är väl känt att hon som skådespelerska alltid varit en perfektionist. Vilket faktiskt är en av de saker hon kritiserats för.
– Man måste göra det man gör så bra som möjligt och man måste ha koll på varenda liten detalj. Det är det som gör det bra. Man måste vara uppmärksam. Varje detalj är viktig. Så ser jag på det i alla fall.

Hon har dock haft tid att både smälta och reflektera över sin diagnos.
– Jag tror inte att jag hade varit en bra skådespelerska utan mina besvär. Man har i sig allt det som man kan använda i en roll. På sitt sätt är det en del av den jag är. Andra har en karriär eller ett liv. Men för mig är min diagnos en av mina byggstenar. På nåd och onåd.

Med Warren Beatty i ”Bonnie and Clyde”, 1967 och som Denise i ”Voyage of the Damned”, 1975.

Faye Dunaway föddes den 14 januari 1941. Fadern var yrkesmilitär, vilket innebar att familjen ofta flyttade. Hon tog examen vid University of Florida och flyttade som 21-åring till New York. Hon hade skådespelardrömmar efter att bland annat ha varit med i en uppsättning av Medea på college.
– Vad i herrans namn visste jag om Medea när jag gick i skolan? Jag tänkte inte så mycket igenom det hela. Men det jag visste var att detta var det jag ville göra med mitt liv.

Hon förkovrade sig på olika ansedda teaterskolor, bland annat hos Elia Kazan, och upptäcktes även av Arthur Miller genom sin medverkan i olika uppsättningar. Hon filmdebuterade 1967. Samma år kom genombrottet i gangsterfilmen Bonnie & Clyde, regisserad av Arthur Penn och med Warren Beatty som motspelare. Filmen kom i skedet då gamla Hollywood konkurrerades ut av det nya och unga Hollywood och med sitt för slutet på 1960-talet explicita våld och öppna tal om sexualitet var filmen en banérförare.
– Att den blev en sådan succé var en överraskning. Det var en bra film, det kunde vi ju själva se. Men vi blev ändå oerhört överraskade av de positiva reaktionerna.
Efter Bonnie & Clyde följde ett pärlband av succéer. 1968 kom Äventyraren Thomas Crown där hon spelade mot Steve McQueen, 1974 Chinatown mot Jack Nicholson och 1976 krönte hon sin karriär med en Oscar för sin roll i den svarta komedin Network.

1981 spelade hon Joan Crawford i den kontroversiella Mommie Dearest, en film som skildrar adopterade dottern Christina Crawfords traumatiska uppväxt med Hollywoodstjärnan. Faye Dunaway fick besk kritik för rollen där hennes Crawford blev nästan komiskt ondskefull och hon hävdar att på många sätt förstörde den filmen hennes karriär och att de riktigt bra rollerna efter det gick henne förbi. Det ligger lite i det, hon fortsatte att jobba sporadiskt men de filmer hon gjorde försvann mestadels rätt spårlöst.

Exekutiv producent för Mommie Dearest var hennes dåvarande make, hyllade stjärnfotografen Terry O´Neill. Även Christina Crawfords make var exekutiv producent, vilket kan vara en förklaring till filmens porträttlika men enögda perspektiv. Med O’Neill har hon sonen Liam som är med henne i Cannes och sitter i bakgrunden under intervjun.

Hon hade även ett förhållande med italienska megastjärnan Marcello Mastroianni. De möttes på en filminspelning, blev blixtkära och hade sedan ett långt förhållande som var en offentlig hemlighet. Hon gjorde slut när hon förstod att Mastroianni inte skulle skilja sig från sin hustru. Han sade senare att Dunaway hade varit hans livs stora kärlek.

Men detta med offentlighet och kändisskap har aldrig roat Faye Dunaway.
– Jag hatar allt det där. Jag tycker inte om att vara offentlig. Jag vill vara privat och jag försöker vara det och jag är det. Samtidigt kan kändisskapet vara som champagnebubblor. Det kan vara intressant, men det är farligt.

Vi återkommer till hennes diagnos. Hade hon kunnat handla annorlunda om hon fått denna tidigare? Hon säger att hon inte vet om det hade kunnat få henne att vara mer dämpad.
– Men det skulle ha kunnat kontrollera hur jag uppträdde. Något som tyvärr ofta misstolkades. Visst, det kunde få mitt skådespeleri att bli bättre på grund av alla känslor jag hade i mig och det var något jag kunde använda mig av när det gällde att skapa en karaktär. Men det är på gott och ont. Man vill inte ha det i verkliga livet, men i skådespelarvärlden behöver man det. Man behöver alla uppåtkänslorna och depressionerna och man behöver komplexiteten där emellan. Det var både en förbannelse och en välsignelse.

Faye Dunaway har som sagt haft tid att begrunda sitt liv och sitt värv.
– Men det är som det är. Det är viktigt att ta kontroll över diagnosen, förstå den och se till att man blir mer bekväm i relationen till andra människor. Jag tror att jag till viss del lärt mig det.

I dokumentärfilmen Faye är hon mycket öppenhjärtig kring sitt liv och berättar också för första gången om sin diagnos. Hon säger att hon helt litade på sin regissör, för övrigt en god vän till sonen Liam, och att det var nyckeln till att berätta.
– Jag är glad att jag gjorde den. Men det var tufft och svårt.
Hon är lätt involverad i en kommande film som heter Fate. Blir det mer? Hon vet inte.
– Jag har min familj, jag har min son och jag har ett underbart barnbarn. Jag är mer upptagen med familjeliv numera. Men vi får se.

Text: Gunnar Rehlin

Bipolär sjukdom

  • Kallades tidigare manodepressivitet, men går nu under benämningen bipolär sjukdom. Sjukdomen innebär att man har perioder av överaktivitet och perioder av låg energi och depression. Båda tillstånden är besvärande och de stora svängningarna skapar lidande både för den som är drabbad och för närstående.
  • Det finns behandlingar som gör att man inte får de stora svängningarna mellan dessa olika perioder. Med rätt behandling kommer de mer sällan eller inte alls. Det är viktigt med rätt behandling eftersom en kraftig mani eller svår depression kan leda till vanföreställningar och psykos.
  • Den som får diagnosen bipolär sjukdom har ofta mått dåligt en längre tid och kan därför uppleva en lättnad när man får en förklaring till humörsvängningarna. Det finns läkemedel som gör humöret mer stabilt. Ofta får man en kombination av lugnande läkemedel, antipsykotiska läkemedel och läkemedel som stabiliserar humöret. Litium är det mest beprövade stämningsstabiliserande läkemedlet. Det minskar risken för både mani och depression och har även en självmordsförebyggande effekt. Ibland behöver det kompletteras med ångestdämpande.

Källa: 1177.se

Dölj faktaruta

Tidningen Senioren
Publicerad 2024-09-17

Kontakta Redaktionen

Tidningen Senioren
Besöksadress: Hornsgatan 172, Stockholm
Postadress: Box 38063 100 64 Stockholm

Frågor om webbplatsen: webben@senioren.se

Senioren är

en medlemstidning för SPF Seniorerna.
Chefredaktör och ansvarig utgivare är Kristina Adolfsson.
©2024 Senioren - När insidan räknas