Tillgången till palliativ vård i Sverige skiljer sig kraftigt åt beroende på var man bor. Det visar en rapport från Cancerfonden.
Det är bostadsadressen som avgör vilken typ av palliativ vård man kan få tillgång till. Det är stor ojämlikhet beroende på var man bor.
Vilken sjukdom man har är också avgörande för vilken typ av palliativ vård som finns tillgänglig, visar Cancerfondsrapporten 2024.
Palliativ vård handlar inte enbart om vård i livets slutskede, poängterar rapporten.
Det handlar också om att skapa så god livskvalitet som möjligt, att ge livsförlängande behandlingar och symtomlindring utifrån behov men även stöd till både patient och närstående.
Måste bli bättre
I Cancerfondens kartläggning av den palliativa vården framkommer framför allt tre tydliga områden som behöver förbättras: den ojämlika tillgången, avsaknad av styrning och struktur och bristande kompetensförsörjning och fortbildning.
I Cancerfondsrapporten finns flera konkreta förslag på åtgärder, både på kommunal-, regional- och nationell nivå. Det krävs nu ett ökat politiskt ansvarstagande för den palliativa vården. säger Cancerfondens generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström i en kommentar.
Varje individ ska kunna leva i enlighet med sina önskemål och upprätthålla den tillvaro den önskar, ända till livets slut, betonar hon.
– Den palliativa vården handlar helt enkelt om hur varje dag ska bli så bra som möjligt.
Kan bli bättre
Bland annat kräver Cancerfonden att regioner och kommuner höjer sin ambitionsnivå på en rad punkter:
• Ansvarsfördelningen mellan regionerna och kommunerna när det gäller den palliativa vården behöver tydliggöras och det behöver utformas en struktur för samverkan på länsnivå.
• Säkerställa att patienter med palliativa vårdbehov har tillgång till såväl allmän som specialiserad palliativ vård, och möjlighet till palliativ vård i hemmet.
• Säkerställa att patienter med livshotande sjukdom och deras närstående erbjuds samtal som kännetecknas av en helhetssyn på människan, med beaktande av fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov.
Det bör regeringen göra
• Ge Socialstyrelsen i uppdrag att inrätta ett nationellt kunskapscentrum för palliativ vård.
• Ge berörd myndighet i uppdrag att följa och utvärdera implementeringen av de nationella vårdprogrammen för palliativ vård.
• Ge berörd myndighet i uppdrag att stärka samarbetet mellan akademin och regionerna.
• Tydliggöra arbetsgivarnas ansvar för att tillhandahålla och möjliggöra kontinuerlig fortbildning för professionerna inom hälso- och sjukvården.
Ingen ska behöva dö ensam
”I det nationella vårdprogrammet för palliativ vård anges det att vid ett förväntat dödsfall ska ingen behöva vara ensam. Närvaro i dödsögonblicket är en kärnkomponent i palliativ vård, där vårdpersonalen strävar efter att ge en lugn och trygg miljö för patienterna och deras närstående när livet närmar sig sitt slut.
När patienter saknar närstående, eller närstående inte kan eller orkar vara på plats bör vak erbjudas av personal oavsett var personen vårdas. Rutiner för vak och närvaro i dödsögonblicket bör finnas inom alla vårdformer där döende patienter vårdas.”
Källa: Cancerfondens rapport