Stine Christophersen riskerade sitt jobb och visade stort mod när hon slog larm om hur illa man hanterade covidsmittan på boendet hon arbetade på under pandemin. För detta har Seniorens läsare röstat fram henne till Årets Junior.
Stine Christophersen hade arbetat i många år på Sabbatsbergsbyns vård- och omsorgsboende i Stockholm när pandemin bröt ut. Det var nu var i Attendos regim.
När covid slog till i februari 2020 blev läget snabbt väldigt allvarligt. Människor blev sjuka, många dog och det fanns ingen beredskap eller strategi från ledningen om hur man skulle tackla allting.
– Efter en vecka larmade jag cheferna om läget. Att människor smittades och dog, att vi inte hade skyddsutrustning och att vi fick gå in till både friska och sjuka samtidigt, berättar Stine.
När hon inte fick någon direkt reaktion kände hon att hon måste göra något mer. Hon tog kontakt med Expressen och vittnade om hur katastrofal situationen på boendet var.
– Jag visste hur jag skulle ha känt mig efteråt om jag inte hade gjort något. Det här var så allvarligt, här stod människors liv på spel.
Hon hade uppbackning av sina kollegor men många var i en sits där de inte vågade riskera något.
– Många var utlandsfödda och glada att de fått ett jobb, de ville inte riskera något. Och det gamla järngänget som närmade sig pensionsåldern vågade heller inte riskera att bli uppsagda eftersom det inte är så lätt att få nytt jobb i den åldern.
Kort efter att Expressen skrivit om saken blev Stine inkallad till de högsta cheferna. En reporter från Sveriges Radio hade också hört av sig till henne och ville veta mer om vad som hände. Det skulle så småningom resultera i radiodokumentären Det illojala vårdbiträdet (finns på SR Play).
Stine blir utskälld, kallad illojal och får en erinran. I hemlighet spelar hon in samtalet och ser sedan till att det blir rättslig prövning. Två chefer döms för brott mot meddelarfriheten. Helst hade Stine sett att hela vårdkoncernen Attendo ställdes till svars, inte bara de här cheferna.
– Men jag är väldigt glad att jag gjorde det. Det har varit jobbigt, men det var definitivt värt det. Jag har fått så mycket fin respons från människor också. I en stor byrålåda har jag samlat brev och presentkort folk har skickat.
Hon har också tidigare fått en hel rad priser för sitt modiga handlande, som Årets visselpipa, Syndikalisternas civilkuragepris och Giraffpriset. Filmskaparen Ella Lemhagen håller också på att spela in en biofilm om fallet, som även om den är fiktiv baserar sig på Stines historia.
– Ibland säger jag vad jag tycker utan att tänka efter. Men i det här fallet är jag glad att jag gjorde det. Annars hade jag fått leva resten av mitt liv med känslan att jag inte gjorde vad jag kunde.
