Vårdföretagarna kommer nedan med en replik på ett debattinlägg som Marina Johansson (S), ordförande för äldre- samt vård- och omsorgsnämnden i Göteborg, skrev tidigare i veckan om upphandlingen av äldreboendeplatser.
Det är på något sätt förväntat att Marina Johansson (S), ordförande för äldre- samt vård- och omsorgsnämnden i Göteborg, går till frontalangrepp mot Vårdföretagarna för att vi utmanat kommunens direktupphandling av äldreboendeplatser av Tre Stiftelser genom en anmälan till Konkurrensverket. Hon befarar troligen, med rätta, att kommunens agerande strider mot lagen. Och då blir varje aktör som anser att saken bör prövas misstänkliggjord. Kommunens agerande strider inte bara mot upphandlingslagstiftningen – det är också svårt att försvara ur ett medborgar- och skattebetalarperspektiv.
Först ska sägas att ingen ifrågasätter att Tre Stiftelser bedriver en uppskattad verksamhet. Vårdföretagarna förespråkar en mångfald av aktörer i äldreomsorgen, men det finns också flera andra uppskattade äldreboenden i Göteborgs stad. Vi förordar att de verksamheter som är mest uppskattade av äldre och anhöriga också ska få uppdraget att bedriva äldreomsorg. Det är essensen av valfrihet inom äldreomsorgen. Målet måste också vara att få mesta möjliga omsorg för varje skattekrona och att alla äldre ges likvärdiga villkor. Så är det inte i Göteborg.
Tre Stiftelser har under mycket lång tid särbehandlats och haft förmånligare villkor än andra omsorgsleverantörer, såväl idéburna som företag. Det handlar bland annat om lån, borgensåtaganden och förmånliga vårdavtal. Denna ojämlika behandling innebär ytterst att vissa äldre ges bättre förutsättningar att få en högre omsorgskvalitet. Hur kan styret stå bakom en sådan politik? Det är inte heller försvarbart ur ett skattebetalarperspektiv. Upphandlingslagstiftningen syftar till att säkerställa att kommunens medborgare får mesta möjliga nytta för varje skattekrona – detta har kommunen rundat på ett, enligt oss, flagrant sätt.
Så sent som i höstas arrangerade Vårdföretagarna och SPF ett gemensamt seminarium där bland andra Marina Johansson fick stå till svars för att man begränsar och beskär valfriheten för Göteborgs äldre genom att införa just ett tak för hur många äldre som får välja sitt boende. Det är mot den bakgrunden med sanningen inte överensstämmande att Johansson i sin debattartikel försöker göra gällande att lagprövningen av Tre Stiftelser har något att göra med valfriheten i Göteborg.
Göteborgs stads egna utredningar av stadens förhållande till Tre Stiftelser har nämligen samstämmigt kommit fram till att det behöver ske genomgripande förändringar i avtalsförhållandena eftersom de bedöms stå i strid med kommunallagens likabehandlingsprincip och förbud mot att gynna enskilda näringsidkare, samt även EU:s statsstödsregler.
Det har dessutom varit tydligt att verksamheten som Tre Stiftelser bedriver är upphandlingspliktig. Trots detta har kommunen fortsatt att direktupphandla. Mot den bakgrunden är det något märkligt att Marina Johansson beskriver vår anmälan som ett rättshaveri. Om det begåtts något rättshaveri är det väl ändå av kommunen? Det är nu bra att denna sak blir prövad en gång för alla. I avvaktan på den juridiska processen är vår förhoppning att vi slipper en osaklig debatt om valfrihet som skymmer den verkliga frågan som är om Göteborg stad bryter mot lagen eller inte. Att införa verklig valfrihet för äldre att välja sitt äldreboende kan Johansson göra något åt redan i morgon. Den juridiska prövningen om kommunen har brutit mot lagen eller inte är en helt annan fråga.
Antje Dedering, förbundsdirektör Vårdföretagarna
Marina Johanssons debattinlägg
