Den som påstår att latin är ett dött språk har inte varit med på Gunn Erikssons latinkurs för seniorer. Där spanar deltagarna efter latinet i vardagen och får på köpet förundran, bildning och sammanhang. Allt bra för hälsan. Text & foto Anna Rehnberg
Det har redan börjat skymma fast klockan bara är två på eftermiddagen. Deltagarna i latinkursen plockar upp sitt studiematerial under gemytligt småprat.
I Skövde har SPF Seniorerna och studieförbundet Vuxenskolan ett nära samarbete. Varannan tisdag träffas latinkursarna i Vuxenskolans lokaler på Rådmansgatan.
Själv fick Gunn Eriksson frågan om hon kunde tänka sig att hålla i en latinkurs vid fyllda 85 år.
– Det var så jag gled in på SPF Seniorerna. Jag höll den första latinlektionen den 29 januari 2013.
När vi ses har hon hunnit fylla 95 och kursen är inne på sin tjugonde termin. Det hade hon inte kunnat tro när hon gick i pension 1992 efter ett yrkesliv som lärare i latin, grekiska och franska.
– Jag hade inte tänkt undervisa något mer.
I stället satte hon sig i skolbänken för att ta tag i italienskan.
– Men jag förstod snart att det här var faktiskt inte kul. De bara väntade på att man skulle prestera betyg, för då fick de nya anslag. Det tog död på studieglädjen.
Och studieglädje är något Gunn är mån om.
– Det värsta jag kunde tänka mig var att studenterna skulle ha tråkigt på mina lektioner.
Det visade sig vara en obefogad farhåga. Trots att Gunn i början var blyg och tillbakadragen på Lärarhögskolan upptäckte hon snart sin förmåga att hålla eleverna både vakna och nyfikna. En förmåga som inte tynat med åren utan snarare fördjupats intygar deltagarna på latinkursen:
– Gunn är pigg, glad och inspirerande. Man märker hur mycket kunskaper hon har och vilket fantastiskt minne! Och så har hon humor, säger pensionerade sjuksköterskan Marita Magnusson.
Varför är humor viktigt när det gäller lärande?
– Kunskaperna fastnar mycket lättare när man ser Gunns glädje att lära ut.
– Man måste vara full i sjutton, utbrister Gunn och plirar med ögonen.
En som också varit med från start är före detta överstelöjtnant och fallskärmsjägare Bengt Österblom. Den här dagen har han tid för covidvaccination men vill inte gå miste om den halvtimme han hinner vara med.
– Det är underbart att få undervisning. Att inte bara lära sig om språket utan om romarriket och hur allt hänger ihop med vårt liv här och nu. Gunn är oslagbar som pedagog. Hon håller våra hjärnor i gång.
Under de tio år latinkursen pågått har Gunn förändrat sin pedagogik. Från början var det mer katederundervisning. Läroboken Latin – en introduktion ser hon som en god källa.
– Med den kan man i princip studera ensam på en öde ö för där finns övningar med facit, säger Gunn.
Lektionerna blev intressantare när hon märkte att hennes livsvisa elever i åldrarna 74-91 år hade större utbyte av ett friare förhållningssätt.
– Människor som levt ett långt liv har tillgång till en mängd olika erfarenheter, det kan jag utnyttja, säger Gunn.
Om de i början läste texter, översatte och pluggade glosor består träffarna numera framför allt av latinspaningar.
– Jag har fått dem att bli mer aktiva genom att de får spana efter latinet i vardagen. Dessa iakttagelser kan vi hålla på med länge och väl när vi ses, det får ta den tid som behövs.
– Vi har blivit uppmärksamma på hur mycket i vårt samhälle som härrör från romartiden. Som arkitektur, språk och kultur, säger Marita Magnusson.
Först ut med latinspaning är Jan Eric Fasth, 76, som nyligen besökte Saleby kyrka och tittade på Sveriges äldsta kyrkklocka från 1200-talet. På den är bönen Ave Maria gracia plena ingraverad.
– Jag visste inte vad det betydde, så jag googlade och kom in på det ena efter det andra, säger han och avslutar sin spaning med att spela upp en gregoriansk hymn där Ave Maria gracia plena sjungs.
– Första gången jag hörde gregoriansk musik tyckte jag den var urtråkig eftersom den är enstämmig, medger Jan Eric efter sången.
– Den var enstämmig för det ansågs syndigt med intervaller och ackord, säger Margareta Rörby, den senast tillkomna på kursen. Den gregorianska musiken tillskrevs påven Gregorius som var strängt religiös.
Gunn och Margareta träffades på ett studentjubileum i somras. Margareta kände igen sin latinlärare från gymnasietiden.
– Jag hade glömt ditt namn, men jag hann inte säga något innan du sa ”Nämen Margareta Svensson, vad gör du här.” Hur kom du ihåg mitt namn?
– Det var jättelätt, du gick i min första latinklass när jag kom som nyutbildad lärare till Skövde 1960.
Margareta, gift Rörby, har hunnit fylla 80. När hon fick klart för sig att Gunn fortfarande lär ut latin var hon inte sen att haka på. Som musikvetare har hon främst använt musikspråket italienska för att översätta tonsättare. Men latinet har underlättat förståelsen.
För Gunn är det självklart att latinet bär på musik. Kanske har tonsäkerheten gått i arv, pappa Nils Einar Eriksson hade ett öra lika tonsäkert för akustik som Gunn har för språk. Han fick det hedersamma uppdraget att rita Konserthuset i Göteborg.
När gruppen får frågan vilket värde de ser i att studera som äldre är det just kombinationen av en inspirerande lärare och tillgången till alla deltagares rika livsfarenheter som lyfts.
– Det befriande med den här kursen är att vi lär av varandra i förundran, säger Elly Ullberg, 80, som också förundras över hur det mesta hänger ihop. Som realare läste jag naturvetenskapliga ämnen och lärde mig rabbla växter och djur på latin. Men först nu förstår jag vad namnen betyder, att den fågeln kommer från kärret där och den växten från skogen där.
– Det skulle vara deprimerande att inte studera. Jag vill utvecklas hela livet och nu finns inte pressen att tenta och prestera, säger Marita Magnusson.
Ellen Key lär ha sagt att bildning är det som är kvar när man glömt allt man lärt sig.
– Det jag vill ha ut av det här är bildning. Gunn har en enorm kunskap och många upplevelser som hon kan berätta för oss om. Det är väldigt skojigt att ha tillgång till en sådan hjärna. Här får jag dessutom de andras livserfarenhet och livskunskap, säger Jan Eric Fasth.
Han jämför med sitt yrkesliv i exportbranschen.
– När du jobbar behöver du inte så mycket bildning, bara kunskap om det du jobbar med. Här handlar det mer om det mänskliga. Det är tillfredsställande att förkovra sig. Ju mer jag lär, desto fler kunskapsluckor upptäcker jag, men är man nyfiken och vill fylla i de där luckorna är det perfekt att gå en sådan här cirkel, säger han.
Lärarinnan får sista ordet:
– Min drivkraft är att det är stimulerande att träffa folk som delar mina intressen, även om det inte är exakt samma intressen, säger Gunn, som inte ser åldern som en anledning att sluta lära eller lära ut.
”Lära är bra för hälsan”
Lärandet upplevs som värdefullt i sig, säger Magnus Schoultz, som forskar på seniorers upplevelser av att delta i utbildning i relation till hälsa.
Genom gruppintervjuer med kursdeltagare vid Senioruniversitetet har han funnit fyra olika egenvärden.
Yngre studerar oftast för att skaffa sig betyg, yrkeskunskaper och bättre karriärmöjligheter. Men vad har seniorer för värde av att plugga?
Visst finns det de som vill skaffa sig kunskaper att använda till något specifikt, som till exempel IT-kunskap, hur Google fungerar, datasäkerhet, o s v.
– Men deltagarnas främsta anledning till att studera kan delas in i intellektuella, existentiella, sociala och emotionella egenvärden.
- Intellektuella värden är att få nya insikter, breddade perspektiv och möjlighet att reflektera över olika saker.
- Existentiella handlar om att utveckla sin existentiella medvetenhet, till exempel kring vad att åldras innebär för just mig.
- Sociala värden speglar känslan av gemenskap med de andra i gruppen, möjligheten att få lära känna nya människor och få en känsla av sammanhang.
- Emotionellt egenvärde kan vara att man tillsammans funderar över olika aspekter i livet och relaterar till tidigare livserfarenheter.
Det är med andra ord själva lärprocessen och interaktionen mellan deltagare och lärare som de flesta finner viktigast och mest värdefull.
– Egenvärdena har en positiv inverkan på livskvaliteten.
Att man av den anledningen skulle skriva ut studier på recept, likaväl som man sedan ett antal år skriver ut fysisk aktivitet på recept, är en rolig tanke, anser Magnus Schoultz. Men där är vi inte riktigt än. Däremot finns det en hel del att lära av seniorers förhållningssätt till lärande.
– Äldre mår bättre av utbildning, att fördjupa sig och skapa nya intressen. Samtidigt ser vi att allt fler barn och unga i skolan drabbas av psykisk ohälsa. Vad beror det på?
Magnus har intervjuat lärare på Senioruniversitetet och ser att det finns två skilda sätt att se på lärande. Det ena är mer instrumentellt och det är oftast det vi ser i skolans värld.
– Det är fokus på betyg och prestation. Bland äldre har vi oftast ett utbildningssammanhang med andra värden. Kanske skolan skulle ha nytta av ett mindre instrumentellt perspektiv och mer lärande för sin egen skull. Det är viktigt att det förhållningssättet bibehålls när man planerar utbildning för seniorer, säger Magnus.
– Man är aldrig för gammal för att växa som människa. Det handlar om ett livslångt lärande.
