Gruppen äldre med långvarigt missbruk växer. Men hur ska de tas om hand på ålderns höst? Nu finns forskning som föreslår svar.
Det är forskare vid Lunds universitet som har gjort den första kartläggningen någonsin av boenden för äldre med missbruksproblem.
Gemensamt för boendena är att den som bor där accepteras som aktiv i sitt missbruk och att ingen behandling ges.
Ställena fyller en viktig funktion, menar forskarna Tove Harnett och Håkan Jönson, docent respektive professor i socialt arbete, men de bör varken idealiseras eller talas om i termer av ”huset som Gud glömde”.
Stor frustration
Forskarnas rapport – ”Specialiserade boenden för äldre med långvarig missbruksproblematik” – visar att det finns en frustration kring hur denna grupp äldre ska hanteras.
Många kommuner efterfrågar stabila lösningar i stället för att hänvisa många av de missbrukande äldre till olika och tillfälliga lösningar.
Lovande utveckling
– Gruppen bollas ofta runt i kommunerna. De passar inte in någonstans. Missbruksvården är trötta på dem, efter många försök. Samtidigt är de för friska för äldreomsorg, där kompetensen för deras problematik inte heller finns, säger Tove Harnett till Senioren. Ofta har de blivit vräkta och har hyresskulder och ofta en historia av hemlöshet.
Men samtidigt sker en utveckling: i flera kommuner har det vuxit fram särskilda omsorgsboenden och stödboenden. Rapporten berättar om en rad lovande verksamheter som enligt forskarna i någon mån ger tillbaka värdigheten till människor som har farit illa under många år.
Byter fokus
Gemensamt för de 23 särskilda boenden som ingår i Lundaforskarnas rapport är alltså att det inte ställs krav på att de som bor där ska ge upp missbruket.
Men reglerna varierar. På vissa boenden får man dricka eller använda droger på sina rum, på andra får man inte det. Däremot får hyresgästerna vistas på boendena även i onyktert tillstånd.
Risk för ålderism
Stödet som ges handlar framför allt om mat, omsorg och socialt stöd – ingen behandling erbjuds mot själva missbruket.
– Samhällets insatser byter fokus. Boendenas verksamhet för denna grupp missbrukande 50-plussare handlar om skadereducering, säger Tove Harnett.
– Å ena sidan kan man se boendena som respekt för människors självbestämmande och att man ger folk som levt ett hårt liv en viss värdighet på äldre dagar. Å andra sidan kan man se det som ålderism, att man ger upp ambitionen att förändra efter en viss ålder.
Balansgång
Forskarna ger rekommendationer i sin rapport. Personal behöver utbildningsinsatser, och det behövs program för uppföljningar både av hyresgästerna och av själva boendet.
I många fall saknas en individuell planering för hyresgästerna, vilket försvårar för den som vill komma vidare efter en tid på boendet.
– För boendenas del handlar det om en ständig balans mellan respekt för hyresgästernas självbestämmande och risken för att en plats som ska minska skador i stället ökar dem.
Allt fler skadade av alkohol
Alkoholvanorna i befolkningen har förändrats och trenden är tydlig: alkoholkonsumtionen bland äldre ökar. Under covid-19-pandemins första år minskade alkoholkonsumtionen bland alla åldersgrupper i Sverige, förutom bland äldre, som tvärtom ökade sin årskonsumtion under 2020.
En genomgång som Socialstyrelsen (2017) genomfört visar att bruket av alkohol har ökat kraftigt bland äldre under de senaste årtiondena. Förändringen återspeglas i den specialiserade öppenvården för personer med alkoholproblem där andelen män i åldrarna 75-84 år ökat med 87 procent. För kvinnor i åldrarna 65-84 år har det skett en ökning med över 100 procent. Också inom slutenvården, dvs på behandlingshem, har de som är över 65 år blivit fler.
Ur rapporten ”Specialiserade boenden för äldre med långvarig missbruksproblematik”
