Henry Gustavsson har i hela sitt liv tyckt att det varit lättare att kommunicera med kvinnor än med män. Samtalsgruppen för äldre män tycker han har varit ett gyllene tillfälle att få prata med andra män på ett lite djupare plan.
Han har en tuff tid bakom sig. Med behandling mot prostatacancer och en sambo som drabbats av Alzheimers sjukdom och till slut fick flytta in på ett boende.
– Det blev förstås väldigt tomt när hon flyttade och det tog ett par månader innan jag landade i det. Att jag var ensam nu, säger Henry.
Han var redan med i en anhöriggrupp för dem som har en partner som drabbats av sjukdom. I den var det mest kvinnor och alla hade en liknande livssituation som Henry.
Sedan blev han tipsad om att det också fanns samtalsgrupper för enbart män och blev nyfiken.
– Jag har gått en omgång nu, men jag kunde bara vara med varannan gång eftersom jag också hade anhöriggruppen. Nu ska jag börja i en fortsättningsgrupp för män. Jag tyckte att det var väldigt intressant att få träffa så mycket olika människor. Män är ju lite svårare att dyrka upp, det kan ta en halv höst innan man vågar öppna sig för varandra. Men det blev alltid intressant prat och undan för undan öppnade sig alla mer och mer.
Första gången Henry var med pratade han en hel del om sin sjuka sambo och hur det påverkade allt i hans liv. Sådant de pratade om i anhöriggruppen. Bredvid honom satt en man som hade haft det likadant och de kom igång och pratade om det. Tills samtalsledaren i pausen lite försiktigt påpekade för dem att han gärna såg att man också pratade om annat, om livet i allmänhet och inte bara om sjukdomar.
– Man får ju förstås prata om allt, det finns inga stängda dörrar. Men tanken är att man inte ska fastna i det här med sjukdomar och svårigheter för det kanske inte blir så upplyftande. Vi pratar mycket om livet här och nu, vad man vill göra och vad man drömmer om. Stort och smått. Det är roligt, särskilt eftersom alla har så olika intressen.
I förra gruppen Henry gick var det en man som ordnade promenader till olika destinationer. Man tog tunnelbanan någonstans, gick promenad och fikade. Det kunde Henry inte hänga med på så länge hans sambo fortfarande bodde hemma och han tog hand om henne, men nu tänker han göra det.
– Själv älskar jag musik och kultur, det är inte alltid jag får gehör för det bland andra män. Men vi pratade i förra gruppen om att besöka något museum tillsammans. Det vore roligt.
Han ser fram emot fortsättningsgruppen och vet ännu inte vilka som kommer med i den. Kanske några från förra gruppen, men säkert en hel del nya ansikten också.
– Det ska bli skönt att kunna vara med vid varje tillfälle. Nu ska jag gå in för det här och se vilka nya människor man kan lära känna.
Förhoppningsvis några som gärna vill gå på något museum tillsammans med honom. Säkert är att det kommer att bli en massa bra prat i alla fall.
