Signaturen Marianne har skilt sig från sin man som fick aggressiva utfall. Nu har han även fått barnen att ta hans parti. Är jag en hemsk människa? undrar hon. Läs hela brevet och Malena Ivarssons svar nedan.
Jag och min make separerade för sju år sedan. Detta efter att han blivit deprimerad vilket yttrade sig i aggressiva utfall. Jag gjorde det jag kunde för att pigga upp honom men efter upprepade hot och plågor skilde jag mig. Han bor nu ensam och har varit på psyket som gett honom mediciner. Men han kontaktar mig hela tiden, särskilt om han druckit öl. Då är han gråtmild och vill tillbaka till mig. Han vill ha hjälp med otaliga saker som BankID och allt möjligt han inte klarar.
Jag har sagt att han måste klara sig själv. Då ringer han våra vuxna barn som tycker att jag övergivit deras sjuka pappa och ger mig skuldkänslor.
Nu skyller han sin psykiska ohälsa på mig och säger att han mår så dåligt för att jag lämnade honom. Hur ska jag tänka kring det här. Är jag hemsk som vill unna mig att vara fri den sista tiden av livet? /Marianne
Malena svarar: Du är inte hemsk men din situation är det. Trots att du gjort allt du kunde räckte det inte och det är inte meningen att vi ska offra oss själva på tvåsamhetens altare.
Både din exmake och dina barn vägrar förstå att du nu sätter upp gränser som är helt rimliga och nödvändiga. De verkar inte acceptera att du har rätt till ett eget liv och inte är dömd att vara sjuksköterska och socialarbetare livet ut. Jag gissar att du varit väldigt uppoffrande och att alla tagit dig för given.
Många som hamnar i en sådan situation med anklagelser från olika håll sätter sig ned med en utomstående neutral person som familjerådgivningen. Det kan locka fram nya kreativa lösningar.
Men det måste vara frivilligt att hjälpa en annan person och på sikt tror jag att dina barn kommer att förstå det. Inte minst om deras pappa också deltar i samtalen.
Fråga! Malena Ivarsson är socionom och sexolog.
Skriv till experten@senioren.se eller skicka ett brev till
»Fråga Malena«, Senioren, Box 22574, 104 22 Stockholm
Läs också: Är jag inte bra nog för hans barn?
Läs också: Får man stroke av orgasm?
Läs också: Min dotter dricker för mycket
Läs också: Hur kan jag få testosteron?
Läs också: Vi har inte sex – och är nöjda med det
Läs också: Tips för nya vänner
Läs också: Det blev som förr igen
Läs också: Viagra för hälsans skull?
Läs också: Jag är ingen att räkna med
Läs också: Sexhjälp med pacemaker?
Läs också: Varför ska man raka sig?
Läs också: Jag känner mig också övergiven
Läs också: Jag känner mig utanför
Läs också: Han har lämnat mig
Läs också: Hur ska jag träffa någon?
Läs också: Testosteron för kvinnor
Läs också: Ensam och fattig
Läs också: Nu är jag själv – och telefonen tyst
Läs också: Rätt kläder för en dejt?
Läs också: Nu är det slutdansat…
Läs också: Tänk alla kvinnor som aldrig får orgasm
Läs också: Jag har aldrig haft orgasm
Läs också: Första orgasmen vid 80
