Kungen av schlager!

Grattis på födelsedagen, Lasse Holm! Det här porträttet gjorde Senioren tidigare i höstas. Tro det eller ej, i december fyller Lasse Holm 80. Schlagerkungen som vunnit Melodifestivalen fem gånger, haft över sjuttio låtar på Svensktoppen och givit ut någonstans runt åttahundra låtar. I höst kommer en stor musikal baserad på hans hits.

De flesta kommer säkert ihåg hans låtar. Däremot är det inte säkert att man vet att det var just han som låg bakom dem. För främst har Lasse Holm skrivit låtar åt andra artister som fått enorma framgångar med dem.
Som Främling, Carolas stora hit, som han skrev tillsammans med Monica Forsberg. Växeln hallå, Miss Decibel, Bra vibrationer, Högt över havet och E’ de’ det här du kallar kärlek är några andra klassiker bland alla hits han står bakom. Den sistnämnda har fått ge namn åt musikalen som sätts upp i höst med Lasses och parhästen Torgny Söderbergs hitlåtar: De’ é det här vi kallar kärlek som har premiär i Malmö den 22 september.
– Jag är övertygad om att 80 procent av publiken kan tralla med i åtminstone några av låtarna, säger Lasse och ler med hela ansiktet.

Idén till musikalen fick Torgny Söderberg, som Lasse skrivit många låtar tillsammans med, redan för 35 år sedan. Han tyckte att de skulle göra en musikal med deras låtar som grund. Men det kom alltid andra projekt emellan och det fanns ingen tid att ta fram ett manus.
– Sen för sju år sedan kom Torgny på den briljanta idén att låta Ingela Pling Forsman och Monica Forsberg skriva manus. Det är två väldigt rutinerade damer och de satte i gång direkt. Sen kom Mister Showbiz Hans Marklund in i bilden också – och då var det bara att trycka på knappen.
Handlingen i musikalen utspelar sig på 80-talet i en liten småstad någonstans i Sverige. SVT tappar tittarsiffror och bestämmer sig för att göra en talangjakt, ungefär som Idol fast innan det programmet fanns. Till staden kommer en uppblåst tv-producent som är både elak och dryg. Efter det blir ingenting i staden sig likt längre.
Det var Lasse och Torgny tillsammans som omsorgsfullt valde ut låtarna som ska vara med i musikalen, 16 av deras gemensamt skapade hits. Men så dog Torgny i fjol och Lasse sörjer nu att han aldrig fick uppleva den musikal de så länge pratat om.
– Det blev ett sådant tomrum i mitt liv när han försvann. Jag har honom att tacka för så mycket. Vi har haft så enormt roligt på jobbet tillsammans.

Men som den kämpe han är jobbar han vidare. När vi ses är han just hemkommen från Spanien där han och frun Kerstin har en lägenhet med terrass och utsikt över havet.
– Åh, det är fint där nu, säger han och visar bilder i telefonen på Kerstin när hon står som i ett hav av mimosablomster.
– Och det här är vår lilla baby, fortsätter han och visar bilder på whippeten Heidi som de haft sen hon var valp. Nu är hon fem och för hennes skulle åker de numera bil ner till Spanien. Aldrig att de skulle sätta henne i en bur i lastutrymmet på ett plan. Men med ska hon.
– Vi ringer varandra varje morgon, Kerstin och jag, och pratar om hur Heidi mår. ”Hur var bajset idag?” och såna saker.
Men nu fick han lämna paradiset i Spanien ett tag. Eftersom det alltid är någon som frågar efter honom här hemma också. Just i år är det extra mycket som händer. Diggilo, sommarturnén där folkkära artister åker landet runt och uppträder, firar 20 år i år. Sedan är det musikalen som ligger i startgroparna och dessutom ska Lasse vara med i det populära tv-programmet Så mycket bättre.
– Och så fyller jag 80 i december! Det är ångest när jag ser siffran. Men ser jag inte siffran känner jag mig precis som när jag var i 50-årsåldern.

Han är smärt och ser vältränad ut, är noga med vad han äter och att han får tillräckligt med sömn. Går ut med hunden, är med Kerstin och tar det lugnt. Mellan varven i alla fall! Men så har livet inte alltid sett ut.
– Nej, det fanns en tid när jag inte alls skötte mig och lät jobbet ta över totalt. Jag levde osunt på 80-talet. Bert Karlsson ringde och jagade mig ständigt. Inget ont om honom men det var en ständig jakt på nya hitlåtar. Hela tiden. För min kropp var det eländigt. Jag kallsvettades ibland när telefonen ringde.
Han mer eller mindre bodde i studion då. Åt vad som helst, rökte och stressade.
– Att jag lyckades hålla ihop mitt äktenskap är ett mirakel. Men i ärlighetens namn är det mer min frus förtjänst än min. Hon är sjuksköterska och till slut sa hon ifrån när hon såg att jag inte mådde bra.
– Nu får du lägga om livsstil om du vill fira pension med mig sen, sa hon. Framför allt tryckte hon på att jag måste äta regelbundet. Så jag började sköta mig bättre med maten. Men det tog väl en tio år till innan jag också slutade röka. Sen 1997 är jag snus- och rökfri. Men jag unnar mig vin till middagen ibland.

Åh, vad jag tycker att det är skönt att vara gammal!

Egentligen har han idag möjligheten att säga nej till allt. Han behöver inte jobba om han inte vill.
– Jag skulle ju kunna sitta i Spanien och bara titta på utsikten om jag vill det. Men det är inte kul i längden. Det är väldigt skönt att kunna åka dit och slappna av. Det snurrar i skallen ibland av allt som händer härhemma. Det har alltid varit mycket i mitt liv, men jag gillar ju det. Bara jag får chans till återhämtning emellanåt.
När han fyller jämnt i december vet han precis hur han ska fira. Det är planerat sedan länge.
– Jag ska unna mig något jag drömt om i hela mitt liv, ända sedan jag bodde i Mexico som 20-åring. Kerstin och jag ska åka till Rio och uppleva karnevalen. Vi ska kryssa dit från Buenos Aires. Jag ser verkligen fram emot det.

En sak som han vill dela med sig av och säga till sina jämnåriga bröder och systrar är att det aldrig är för sent att börja träna.
– Man måste hjälpa sin gamla kropp. Den som hjälpt en hittills i livet att gå, stå, springa och ta sig fram. Nu är det vår tur att hjälpa den på traven och se till att den fortsätter att må så bra det bara går.
Varje dag kör han ett litet träningsprogram hemma på tolv minuter. Framför allt är det för att stärka knäna som han hade rejält ont i för några år sedan.
– Men jag tränade och tränade och till slut gjorde det inte längre ont! Som ett mirakel, jag slapp operation på så sätt.

Förutom sitt tolvminutersprogram cyklar han på motionscykel tre gånger i veckan så pass hårt att han svettas rejält. Ta hand om sin kropp – och fortsätta att vara nyfiken. Det är Lasses främsta tips för att åldras på ett bra sätt.
– Jag kan inte vara en sur gubbe och sitta och säga att allt var bättre förr för då skulle det inte hända något kul alls. Det är en ynnest att jag får jobba med yngre människor. Det håller mig i gång.
Drivet har funnits där länge. Och han fick tidigt i livet lära sig att stå upp för sig själv och det han ville.
– Min pappa var väl en ganska typisk dåtida pappa, han var född 1909 och tyckte att det här med att hålla på och spela musik var taskspeleri. Jag skulle bli direktör. Det var hans önskan. Han titulerade sig själv direktör fast det egentligen var försäljare han var. Men jag gick min egen väg redan från 15-årsåldern.

Han växte upp i Stockholm och nästan bodde på Nalen redan som riktigt ung. Hans mamma var inte lika motsträvig till musiken men hon blev ändå orolig över hur det skulle gå med skolan när han var så dålig på att göra läxor.
– Hon tog saken i egna händer och bjöd hem klassens ljus på middag när det närmade sig prov. Han hjälpte mig så att jag i alla fall klarade mig igenom. Men jag var inte så bra i skolan, det var jag inte. Jag låg under täcket och lyssnade på Radio Luxemburg i stället när mamma trodde att jag sov…
Att han sedan fått hålla på med musik hela livet är han oändligt tacksam över. Ett bättre liv kunde han inte fått. Det känner han starkt. När Carola slog igenom med hjälp av Lasses låtar mjuknade till och med hans pappa något.
– Fast mest förtjust blev han i Carola. Han struntade nog i att det var jag som gjort musiken, säger Lasse och skrattar. Mamma var mitt största fan.
Om Lasse inte hade en särskilt nära och varm relation med sin pappa så har han sett till att få det med sina egna barn, Paula och Peter.
– Jag har varit mån om att vara en närvarande pappa, även om jag ”bodde” i studion, Men studion fanns i vår villa så när Kerstin gick till jobbet om morgnarna ordnade jag frukost åt barnen. Sen sov jag några timmar när de gått till skolan eftersom jag ofta hade jobbat hela natten.
En sak ångrar han och det är att han inte var med på förlossningarna.
– När jag föddes satt min pappa på Berns med en grogg. Och när mina barn föddes lät jag plikten gå före och det ångrar jag idag.

Trots det har Kerstin och han varit ett riktigt radarpar genom åren.
– Ja, det har vi verkligen. Jag säger till mig själv: Holm, du har haft en jävla tur som träffat din fru! Hon har varit med på resan hela vägen, alltid uppmuntrande men också väldigt stark i sig själv. Det är en bra balans mellan oss. Skytten och lejonet, det är en bra kombo tydligen.
Förutom att siffran 80 kan skrämma något tycker han inte att det är besvärligt på något vis att bli äldre. Tvärtom faktiskt.
– Åh, vad jag tycker att det är skönt att vara gammal! Jakten på framgång, oron över vad andra tycker och tänker. Allt det där är borta. Nu är det de sista ljuva åren som man brukar säga och det stämmer verkligen att det är så. Vi säger ofta det min fru och jag, att vi har det så bra nu. Men vi säger det ödmjukt. Vi har tur som har både ekonomin och hälsan.

Kommentera