Efter en kort tids sjukdom avled Barbro Westerholm den 13 mars. Hon lämnar efter sig ett stort tomrum som den nestor hon var inom svensk politik. Under mer än fem decennier har hon varit med och påverkat det svenska samhället i viktiga sociala frågor. Hennes ledord var frihet. Att människan själv ska få välja sitt liv så länge det inte skadar någon annan.
I valet i höstas fanns inte Liberalernas Barbro Westerholm med på valsedlarna. Efter totalt 27 år i riksdagen, uppdelat i två perioder, valde hon att i stället satsa på den fråga hon brann allra mest för mot slutet – ålderismen i samhället.
– Jag har bråttom nu, sa hon i höstas i en intervju. Jag håller på med en bok om åldersdiskriminering, jag vill driva dödshjälpsfrågan och frågan om jämlik vård för människor med sällsynta diagnoser.
Det var så hon var, Barbro. Gick in helt och fullt för de frågor hon tyckte var allra viktigast. Och hon gav sig aldrig. Hon visste att saker tog tid. Men hon visste också att det gick att driva igenom förändringar om man inte gav sig.
– Har jag en idé och tror på den, då läser jag på. Vad är argumenten för? Och emot? Och så vet jag att man inte får igenom något på egen hand. Det gäller att ta reda på var vännerna finns och lägga upp en strategi, sa hon till Senioren i samband med att hon blivit vald till Årets Senior 2019, för andra gången. Första gången Seniorens läsare röstade fram henne var 2012.
Ett nyckelord för Barbro var frihet. Hon tyckte att det var självklart att man skulle få välja hur länge man vill arbeta, vem man vill älska, om man vill ha barn trots att man är ensamstående och om man vill ha hjälp att avsluta sitt liv om man drabbats av en svår sjukdom.
Det var därför så många upplevde det som att Barbro var just deras röst. Den som kämpade för just deras sak. Hon var inte rädd att gå i bräschen för stora och viktiga frågor. Det beslut hon troligen är mest ihågkommen för är när hon 1979 tog bort sjukdomsstämpeln på homosexuella. Hon hade bara varit chef för Socialstyrelsen i några veckor när det blev demonstration på trappan utanför. Föregångare till Priderörelsen skanderade att stämpeln på homosexuella som psykiskt sjuka måste bort. Hennes kollegor ville ringa polisen, men själv ville Barbro lyssna på vad de hade att säga. För henne blev det ett självklart beslut. Och när hon insåg att hon som chef för Socialstyrelsen faktiskt också hade makten att fatta det beslutet rådde ingen som helst tvekan.
Under sin politiska karriär har hon alltid hörts och synts mycket. Mot slutet var hon inte bara den äldsta riksdagsledamoten utan också den mest aktiva. Hon kämpade oförtrutet mot ålderismen, som på slutet var den fråga som låg henne allra varmast om hjärtat. Hon myntade begreppet ”årsrika”, för att det var precis så hon tyckte att man skulle se på äldre människor. Rika på år och erfarenhet. En tillgång att ta vara på.
Hon tyckte att det var förfärligt hur man under pandemin klumpade ihop alla över 70 till en enda stor grupp.
Fakta Barbro Westerholm
Född: 16 juni 1933. Död: 13 mars 2023
Familj: Maken Peter Westerholm, fyra barn med familjer.
Utbildning: Medicine licentiat 1959, medicine doktor och docent vid Karolinska Institutet 1965.
Karriär: Medicinalråd vid Socialstyrelsen 1971–74, medicinsk expert vid Apoteksbolaget 1974–79, generaldirektör för Socialstyrelsen 1979–85, adjungerad professor vid Karolinska Institutet 1986-89. Riksdagsledamot för Folkpartiet, senare Liberalerna, 1988-99 samt 2006-2022. Efter valet 2018 var hon riksdagens äldsta ledamot. Ordförande för SPF Seniorerna 1999–2005. 2019 valdes hon in i RFSUs förbundsstyrelse. Sakkunnig hos SPF Seniorerna 2022.
– Vi är ju individer med en väldig massa erfarenhet som ska tas tillvara. Man måste få känna sig behövd hela livet, det gick WHO ut med redan på 80-talet. Visst är det bra att sluta röka och så, men det finns inget som påverkar hur vi mår så mycket som att få känna att man behövs, konstaterade hon.
Det var många stora beslut Barbro var med och drev på och som hon var stolt över. Ofta hade hon kämpat i flera år för att få igenom en förändring. Lagen mot åldersdiskriminering började hon motionera om redan 2006, den blev verklighet 2013.
– Det har börjat hända saker i samhället på den fronten och det är glädjande. Men DO har alldeles för svaga muskler, tyckte Barbro. Av 250–300 anmälningar varje år är det bara ett fåtal där det faktiskt vidtagits åtgärder.
En fråga hon kämpade för under ännu längre tid var att ensamstående kvinnor skulle få rätt till assisterad befruktning. 1992 började hon driva frågan, 2016 blev den verklighet.
Man ska inte ge sig, det visste hon. Det var också titeln på hennes memoarbok som kom ut 2021: Om att aldrig ge upp.
Men även om saker ibland gick trögt och tog lång tid kände sig Barbro så gott som alltid hoppfull.
– Om nu ålderismen funnits sedan antikens tid lär det inte gå att bli av med den på kort tid. Men det går åt rätt håll.
Vi får hoppas att det fortsätter att göra det trots att Barbro inte längre finns ibland oss.
Mötet med Council of Administration i AGE Platform Europe (Europas nätverk för äldreorganisationer) den 15 mars inleddes med en tyst minut för Barbro Westerholm. Organisationens ordförande Ebbe Johansen sa bland annat:
– Barbro Westerholm hade en enorm betydelse för AGE Platform Europe. Hon var en av nyckelpersonerna när organisationen grundades 2001. Hon var dess vice ordförande under åren 2002-2007 och medlem av Task Force Healthy Ageing.
– Jag träffade henne för en månad sedan när vi sågs i Stockholm för en paneldiskussion om kampen mot ålderism.
