Klockan ringer 03:45 på morgonen 3 mars, eftersom jag ska åka första sträckan på VasaStafetten kl 9:00 från Sälen. Jag blir upphämtad kl 4:50 av Gustav Boklund och vi hämtar Mats Rudert. Dom båda skall åka andra sträckan från Mångsbodarna. Vi har två lag från SPF Falun, så jag får sällskap på första sträckan av Ulf Löfgren. Han bor i Tandådalen under den här veckan, så han behöver inte åka så långt till starten.
Här har jag hittat Ulf och vi har lagt upp skidorna i startfållan. Vi kom tidigt, så vi kunde lägga skidorna långt fram – fjärde led framifrån. Jag la mina i fjärde led från sidan också, så jag säkert skulle hitta dom.
Vid starten finns det ett stort tält för nummerlappar, vallaservice och Stadium-butik. Där kan man värma sig, sätta på nummerlappar och chip på foten och köpa skidhandskar om man vill.
Här står Ulf några minuter före start. Ca 700 lag startar samtidigt med oss. Det var ungefär lika många som startade kl 7 också.
Starten går lugnt tillväga – inga tjuvstarter! Jag tar det ganska försiktigt fram till backen börjar, men många har lite bråttom fram dit. När backen väl börjar blir det trångt, men det rullar på, så man behöver inte stå stilla. Känslan är dock densamma som man ser på stora Vasaloppet – trångt med folk runt omkring. Inga luckor, utan man får vara försiktig, så man inte trampar på stavarna för den som är framför. Men backen är jobbig – 1 km ganska brant uppförsbacke, så det är riktigt skönt när man kommer upp.
Högsta punkten på Vasaloppet ligger direkt efter backen. Där är det ett spurtpris på riktiga Vasaloppet och en tidtagningskontroll även för oss amatörer. Det tog mig 28 min att åka dessa tre km.
När man väl kommit uppför backen är det oändliga ganska platta myrar förbi Smågan och fram mot Mångsbodarna. Två fina klassiska spår och en bred skate-bädd till vänster, som skall användas för NattVasan, som startar kl åtta ikväll. I Smågan får man välja på vatten eller sportdryck – ingen blåbärssoppa här i denna sent tillkomna kontroll.
Den sista biten in mot Mångsbodarna är det härliga nerförsbackar, som man ser fram emot.
När jag kommer fram till Mångsbodarna har Gustav fått vänta en halvtimme efter att Ulf hade kommit och klappat iväg Mats. Ulf var stark och dessutom lyckats åka på skate-bädden, där glidet var bättre – det var lite sockrigt i de klassiska spåren.
I Mångsbodarna serverades blåbärssoppa till alla!
På bussen hamnar jag med åkare från hela landet. En ”äldre” man från Uddevalla, som så sent som på två dagar före, fått hoppa in i svärsonens firmalag. Ett par från Härjedalens energi, som inte längre får elda med torv, trots att dom redan grävt upp och torkat den. Ett lag från Halland och Skåne, som skröt om att Helsingborgaren åkt bättre än Halmstadbon!
När jag kom till Evertsberg, där nästa avlösning skulle ske, så träffade jag Jörgen Enberg och Birgitta Johansson, som åkt från Falun runt halv tio. Dom stog framför tavlan, där startnumren från förvarningen visades upp. Elisabet Kallin hade då redan tagit deras bil och åkt ner till nästa kontroll, Oxberg, för att ta emot dem där.
Det visade sig att Gustav hade åkt snabbt och kom först av lagen och här blir han avlöst av Jörgen. Mats kom strax därefter, så Birgitta fick starta mot Oxberg.
Så var det dags för oss att ta bussen till Mora. Vi frågade en funktionär var vi kunde hitta bussen till Mora. ”Det går inga bussar till Mora. Transporterna härifrån måste alla arrangera på egen hand. Det står tydligt i PM” sa han och försökte inte dölja hur korkade han tyckte vi var. Men …dom hade ju ”tvingat” oss att lämna bilen i Mora. Hur ska detta gå till. Inga bussar – ingen taxi i synhåll! Vi gick och hämtade överdragskläderna som Gustav och Mats skickat med buss hit.
När vi väl hittat kläderna – då kom funktionären tillbaka, med svansen mellan benen, och berättade att bussen stod på andra sidan vägen. Skönt.
Vi tog bussen till Mora och lämnade de återstående sträckorna åt sitt öde. Kristina Holmberg åkte fjärde sträckan från Oxberg till Hökberg tillsammans med Elisabet. Ola Hedlund lämnade Kristina i Oxberg och åkte till Hökberg tillsammans med Ulla Eberstål för att ta den femte sträckan, från Hökberg till Mora.
Vi hittade bilen i Mora och åkte till Simhallen, där vi fick en kopp kaffe och kunde komma in på badet med bra omklädningsrum och bastu för att duscha och byta om.Det kostade oss 35 kr/person som pensionärer. Fenomenalt billigt – tack till Moras skattebetalare!
När vi hade åkt våra sträckor var prognosen för målgång kl 17:30, så vi tog det ganska lugnt tills vi såg att våra kompisar åkt så fort att dom skulle gå i mål redan kl 17. Vi hann inte riktigt fram till Ullas målgång, men däremot kunde vi heja på Ola, när han kom.
Falu Rödfärg har en jättefåtölj, där man kan bli fotograferad.
Översta raden i stolen – från vänster Kristina Holmberg, Gustav Boklund, Jörgen Enberg, Mats Rudert. Undre raden: Birgitta Johansson, Mats Hiertner, Elisabet Kallin, Ulla Eberstål och Ola Hedlund. Ulf Löfgren saknas då han återvände direkt till stugan i Tandådalen.
Vi har under alla år avslutat dagen med en hamburgare. Det blev MAX även i år.
Vi var tillbaka i Falun vid halv åtta, trötta, nöjda och glada
Mats Hiertner
