Få saker gör så ont i mig som att se människor lida utan möjlighet att förändra sin situation. Det ser jag nu när allt fler äldre får det svårt att få ekonomin att gå ihop. Sedan Rysslands angrepp på Ukraina för ett år sedan har alla kostnader för att leva och bo i Sverige ökat rekordartat. Maten har stigit bortom rimlighetens gräns och el och bränslepriserna, som var höga redan innan krigsutbrottet, fortsätter att öka. Bostadsräntorna har mångdubblats och det är tal om att höja hyrorna med minst 4–5 procent.
Detta är kostnader som drabbar oss alla. Rik som fattig. Men de som drabbas värst är de som redan tidigare saknade marginaler. Låginkomsttagare, barnfamiljer och arbetslösa är några som fått det ännu svårare att klara vardagen. Ändå går mina tankar först och främst till alla seniorer som har en låg pension. Är du ung och frisk har du bättre förutsättningar att göra något åt din situation. Har du kommit upp i åren är det inte bara att börja jobba igen eller flytta till ett billigare boende. Du har redan prioriterat och valt bort det som inte är nödvändigt. När priserna ökar markant saknar ofta de sämst ställda pensionärerna utvägar och ork att göra något åt situationen. De är oftast äldre och många är kvinnor som haft låg arbetsinkomst.
Jag är inte bara förbundsordförande för SPF Seniorerna utan även ordförande för Stadsmissionen i Göteborg. Jag ser på nära håll hur det kommer allt fler äldre som inte har råd med mat och kläder. Deras stolthet och den inpräntade känslan att inte ligga samhället eller familjen till last gör att de hellre går hungriga än klagar. Jag är glad att Stadsmissionen och alla andra hjälporganisationer som verkar i Sverige kan räcka ut en hjälpande hand. Ändå känner jag mest vanmakt inför att Sverige har blivit ett land där allt färre äldre klarar av att leva på sin pension.
Jag vet att ni som läser detta förstår och delar mina känslor. Jag skriver det ändå i hopp om att de beslutsfattare som också får denna tidning läser och tar till sig dessa rader. Det behöver göras något nu! Sänkt matmoms, elstöd, bättre lånevillkor för äldre eller lägre skatt på drivmedel är bara några förslag på åtgärder som skulle kunna göra stor skillnad på kort sikt. På lång sikt behöver pensionssystemet ses över och förstärkas. Förslag har vi många men jag undrar – var finns den politiska viljan att agera? Jag och SPF Seniorerna finns här för samtal och vi är villiga att bidra med vår sakkunskap till både regeringen och oppositionen. Det är allvar nu.
