Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot (L) och ordförande i statliga Demokratiutredningen, skriver nedan om riksdagsvalet och jämför bland annat synen på ålder i Sverige jämfört med andra länder.
De svenska valrörelserna handlar om partierna. Riksdagskandidaternas personliga bakgrund lyftes knappast fram. Åldern spelar liten roll eftersom få av väljarna identifierar sig med kandidaterna eller ens känner till dem.
I årets riksdagsval blev resultatet att nio av de 349 ledamöterna är över 65 år, vilket var något fler än i förra valet. Men det innebär att ca 20 procent av befolkningen är över 65 men endast två procent i riksdagen. Äldsta ledamot är vänsterpartisten Gudrun Norberg, 76. Liberalen Barbro Westerholm lämnade nu som 89-åring riksdagen, men hon blev aldrig kritiserad för sin ålder.
Diskussionen om ålder kan jämföras med USA där president Joe Bidens ålder, nu 80, är starkt uppmärksammad. När han valts till president mot Donald Trump kritiserade Trump hans ålder. Biden blev ju president när han var 77 år, den äldste i amerikansk historia. Det har dock Trump helt slutat med eftersom han själv vill ställa upp i nästa presidentval, då är han 78. Trump sa nyligen att ”Biden är inte en gammal person, men dålig”.
När det gäller åldern på politiker är USA speciellt. I den amerikanska senaten är medelåldern nu drygt 64 och 31 av de 100 ledamöterna är över 70. Äldsta ledamöter är Dianne Feinstein, tidigare demokratisk borgmästare i San Francisco och republikanen Chuck Grassely – båda 89 år gamla. Förra året avgick en senator på sin 100-årsdag. I Representanthuset är 15 procent av de 439 ledamöterna äldre än 70 år och några av dem också över 80.
Enklast uttryckt innebär de politiska nomineringarna i USA att man bryr sig ytterst lite om ålder. Det finns vissa regler om hur gammal man måste vara för olika uppdrag. Kandidaten måste vara 25 år för att kandidera till Representanthuset, 30 år till Senaten och 35 till president. Just Joe Biden kom in i Senaten när han var fyllde 30.
I den asiatiska staten Malaysia kandiderar nu den tidigare premiärministern Mahathir Mohamad, 97, på nytt i det kommande nyvalet.
Naturligtvis är politikers åsikter viktigare än deras ålder. I Sverige spelar dock individernas bakgrund och situation knappast någon roll i valen. I årets val blev endast två av de 349 ledamöterna personligt invalda genom att ha fått drygt fem procents kryss på valsedeln. Och i Sverige är det relativt få som vet vilka riksdagsledamöter eller kommunala representanter de valt in. Där skiljer sig Sverige från andra länder.
I Finland måste man kryssa den man vill välja in, annars är rösten ogiltig. Det borde vara rimligt att vi får ett större inslag av personval. Vilket sannolikt skulle göra det väsentligt att såväl unga som gamla blev representerade i beslutande församlingar.
