”Jag räddade mammas mönster”

För fem år sedan gjorde Joy, 94, succédebut som tapetdesigner. "Jessica, vi hann!" sa hon nöjt före sin bortgång.

”Ja, mamma vi hann!”, minns Jessica Zandén att hon svarade.
Nu förvaltar hon moderns handmålade mönsterskatt. Men även släktens historia – särskilt kvinnornas.
Som barn kunde hon och bröderna hämta rullen med mammas mönster i källaren.
– Det var en sagostund för oss att bläddra i dem. Det var så fantasieggande mönster som inspirerade till att leka indianer och vita eller Tusen och en natt, berättar Jessica Zandén.
När hon i dag plockar fram moderns portfolio från förvaring under sängen i sin nuvarande hyrda bostad på Särö är det med stor förtjusning.
Och med en särskild känsla av tillfredsställelse.

Efter 60 år i källaren lyckades Jessica till slut få ut sin mammas mönster till allmänheten och Joy hann uppleva omvärldens beundran innan hon dog i april 2017.
– Det är en fantastisk och djupt rörande historia som visar att det aldrig är för sent, konstaterar Jessica.
Från sitt köksbord kan hon se krumma tallar, lövträd och kornblått havsglitter. Precis som från det som var släktens hus på en annan del av Särö. Men mycket är ändrat.
Hon känner sig väldigt hemma här, även om det inte är likadant.
– Det är en väldig sorg att huset försvann. Det var plågsamt att lämna det. Ett ställe vi haft i generationer. Jag går inte gärna förbi där, säger hon stilla.
Nu måste en uppblåsbar kajak flyttas från tillfällig förvaring framför soffan när de färgsprakande konstverken ska bredas ut över golvet.

Särö lockar sedan gammalt badgäster. När det blir för mycket folk plockar hon fram kajaken.
– Det är härligt att kunna ta sig ut till en lugn holme. Men jag går inte ut när det blåser för mycket. Det räcker med en sten så kan du få pyspunka och sitter vackert där i sjön, skrattar Jessica.
Några av de handmålade bilderna är från åren 1939-40, när mamma Joy gick på Slöjdföreningen i Göteborg. Andra från början av 40-talet är reklambilder från tiden i en av de allra första klasserna på Beckmans designskola i Stockholm.
Men de flesta härstammar från 1950-talet när Joy stack till Amerika.
I New York sprang hon runt till olika försäljare på Manhattan, visade ihärdigt sin portfolio och möttes av idel lovord. Joy gick och gick men ingen köpte.
– Det blev liksom ingenting. Hon blev rätt stukad och la allt i rullen i källaren. Tyckte Släng skiten! när vi höll på där, jag och bröderna, minns Jessica.
”Nä, det ska vi inte göra, mamma!” lät dotterns övertygelse redan då.

1995 började Jessica sin egen vandring med portfolion, till Ikea och Åhléns bland annat.
”Jättesnyggt, jättesnyggt” sa alla, men ingen köpte.
Jessica härmar moderns gälla röst med orden ”Det kommer ALDRIG att gå!” som upprepades ända till 2013.
Det är på Engelska Tapetmagasinet i Göteborg det till slut händer. Jessica uppmuntras att visa några av moderns mönster, åker vidare till Sandberg Wallpaper – som köper tre av dem.
– Jag var så jäkla glad att jag skrek rakt ut när jag körde hem från Ulricehamn. Just det här med att få det gjort! Det var en djupt tillfredsställande känsla, ler Jessica.

”Nu ska du starta ett företag”, sa modern och så blev det.
Det gick väldigt bra. Innan sin bortgång hann Joy möta både framgång och lovord.
Hennes mönster blev lampskärmar, kläder, hemtextilier och mycket mer.
Ett tag hade Jessica både kontor i stan och butik i Spinneriet i Lindome. Men med pandemin kom rädslan. Idag finns bara lagret och webbshopen kvar.
– Jag behåller företaget och säljer slut på mitt lager. Om någon vill göra samarbeten är de varmt välkomna.

Själv har hon i snart två år även ägnat sig åt ett skrivprojekt döpt till Innan vi glömmer. Det handlar om Särö och om de familjer hon och hennes exman härstammar från.
– Min mormor och morfar kände hans farmor och farfar. Sedan var det som i alla släkter och på alla platser dramer, mord, förälskelser, arvstvister, brott, kalabalik, katastrofer och ljuvliga saker, säger hon.
På runt hundra sidor ryms nu en mix av egna minnen och andras. Historier Jessica själv känt till och resultat av egen forskning i arkiven på Universitetsbiblioteket i Göteborg.
– Jag och mitt ex fick ett barn som nu vid 32 år ska ha ett barn. Därmed slutar historien med hur de här fyra familjerna, genom tre generationer av kärlek och vänskap, förenas i det här barnet som nu ska ha ett barn, summerar hon nöjt.

Kanske blir det publicerat? Annars finns släkthistorien nu för efterkommande att läsa. Särö innebär för henne sinnesfrid, trivsel, frihet och en känsla av sammanhang – och inte minst samhörighet med det som varit.
– Särö betyder att jag håller minnenas marker öppna, förklarar Jessica Zandén.

Text: Karin Tufvesson