Sakpolitiskt har det gångna året faktiskt inneburit en rad framgångar för landets pensionärer. Men ljusningarna skyms av verkligheten.
* Inkomst- och tilläggspensionen höjdes med 2,5 procent från årsskiftet.
Å andra sidan: Inflationen är på språng igen, enligt SCB låg den på 4,1 procent i december. Alltså äter den upp pensionshöjningen och mer därtill.
Fler framsteg som faller ut under 2022:
* Förstärkt grundavdrag vilket innebär sänkt skatt.
* Höjt tak från 7 000 till 7 500 kronor för bostadskostnaden i bostadstillägget.
* Höjt tilläggsbelopp från 340 till 540 kronor i bostadstillägget, från augusti 2022 höjs tilläggsbeloppet till 740 kronor.
* Ett garantitillägg som ska nå 700 000 pensionärer börjar betalas ut i september, valmånaden.
Å andra sidan: Sverige är likafullt det land i Norden som har högst andel äldre med risk för fattigdom. 300 000 eller 15 procent av Sveriges pensionärer lever med en hushållsinkomst som inte når upp till gränsen på 13 100 kronor efter skatt per person. Faktum är att en av fem vuxna i Sverige ger ekonomiskt stöd till sina äldre anhöriga.
Dessutom: Frågan som politiken inte kommer undan och som seniororganisationerna kommer göra allt för att få in i valdebatten är den om att arbete inte lönar sig på ett rimligt och rättvist sätt.
Ve den som har slitit ett helt liv för en medelinkomst och förväntar sig en allmän pension på 60 procent av slutlönen och som därtill har en tjänstepension. De ser sin totala pension bara marginellt överstiga de som aldrig har yrkesarbetat samtidigt som de ser dagens löntagare dra ifrån i inkomstutveckling.
Det handlar om minst en miljon pensionärer.
De är förlorarna för dagen, de är många och de är arga.
