De tillverkades i begränsad upplaga och marknadsfördes som en investering för framtiden. Idag hittar man dem i fyndlådor på loppisar. Vart tog intresset för de vackra jultallrikarna vägen?
En gång i tiden var de blåvita jultallrikarna åtråvärda samlarobjekt. Under glansdagarna på 70-talet kämpade samlarna om att få tag på ett exemplar av årets tallrik från någon av de stora porslinstillverkarna.
Idag hittar man hela samlingar för några hundralappar på auktion. De må ha ett ringa ekonomiskt värde nu, men jultallrikarnas kulturhistoriska värde är desto större.
Tallrikarna har stolt visats upp i många svenska hem och haft en viktig roll i vårt julfirande. Flera kända konstnärer har tagit fram motiv till dem. Här i Sverige var bland andra Rörstrand och Gustavsberg stora producenter av jultallrikar men det var i Danmark den allra första samlartallriken såg dagens ljus.
Harald Bing, en av ägarna till den danska porslinstillverkaren Bing & Grøndahl, hade lagt märke till en stor efterfrågan på juldekorationer och knäckte därför idén med vackra samlartallrikar som kunde hängas upp på väggen. 1895 lanserade Bing & Grøndahl världens första samlartallrik.
De hade tagit hjälp av den svenske formgivaren Frans August Hallin för att ta fram ett årstidsenligt motiv. Hallin valde att rita Köpenhamns stadssiluett under en stjärnfylld himmel. Staden skymtar fram bakom ett frostigt fönster, därav namnet Behind The Frozen Window.
Första året tillverkade Bing & Grøndahl 400 tallrikar som snabbt sålde slut. Det blev starten på en ny jultradition. Varje år sedan dess ges en ny tallrik ut lagom till jul och det finns många ivriga samlare. Bing & Grøndahl var verksamma under eget namn fram till 1987 då de slogs ihop med Royal Copenhagen.
Den första svenska porslinstillverkaren att haka på den nya trenden med samlartallrikar var Rörstrand. 1904 lanserade de sin första jultallrik och liksom den populära danska förebilden var den blåvit.
Rörstrand riktade sig till välbärgade köpare, de som hade råd att köpa exklusiva tallrikar att hänga på väggen. I början av 1900-talet var det en rätt liten marknad. 1925 lades produktionen ner. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt många som hade råd eller lust att köpa samlartallrikar och det skulle dröja flera decennier innan Rörstrand gjorde ett nytt försök.
Intresset för samlartallrikar tog fart efter andra världskriget då Sverige hade hunnit få en större medelklass och välståndet växte. Fler kunde lägga pengar på vackra samlarföremål.
1950 gav Gefle Porslinsfabrik ut en serie om nio tallrikar med motiv av svenska slott och 1968 återupptog Rörstrand produktionen av jultallrikar. Det markerade början på jultallrikarnas glansdagar.
Rörstrands tallrikar var fortfarande blåvita men blev nu fyrkantiga med rundade hörn. Keramikern och formgivaren Gunnar Nylund som tidigare arbetat för bland andra Bing & Grøndahl ritade en serie populära dekorer med motiv ur Nils Holgerssons Underbara Resa. Serien började ges ut 1970 och varje år släpptes en ny tallrik med nostalgiska motiv från våra svenska landskap.
1971 hakade Gustavsberg på jultallriks-trenden. Hos dem stod Sven Jonson, Paul Hoff och Stig Lindberg för dekorerna, och tallrikarna marknadsfördes även i Tyskland och England.
Liksom konkurrenterna Rörstrand och föregångaren Bing & Grøndahl, satsade Gustavsberg på blåvitt porslin.
En producent som gick emot den blåvita trenden var Rosenthal. Med start 1971 tog de i flera år hjälp av den danske formgivaren BjØrn Wiinblad som ritade färgstarka dekorer med gulddetaljer.
Gemensamt för de flesta jultallrikarna är att årtalet då de gavs ut är en del av dekoren och att de tillverkades i begränsade upplagor.
Upplagorna skulle garantera ett ökat värde och tallrikarna marknadsfördes ofta som en investering för framtiden. De var exklusiva samlarobjekt som endast fanns tillgängliga under en begränsad tid och när ett visst antal tallrikar producerats förstördes tryckplåten. Det försäkrar bland andra Gustavsbergs på baksidan av en tallrik från början av 70-talet där det går att läsa: Utges i en begränsad upplaga varefter plåten förstöres och ingen nytillverkning sker.
För att ytterligare framhäva tallrikarnas exklusivitet såldes de i vackra förpackningar och följdes ofta av ett äkthetsintyg. De var den perfekta gåvan till någon man älskade och en statussymbol att hänga på väggen till jul. Ibland kan man hitta ett personnummer eller en annan märkning på baksidan av tallrikarna då de ansågs så värdefulla att stolta ägare gärna ville märka sitt eget exemplar.
På 70-talet såldes de flesta jultallrikarna slut så fort de släpptes. Ibland så tidigt som vid midsommar. Det till och med spekulerades i jultallrikar. De köptes in tidigt och såldes sedan till jul för många gånger mer än inköpspriset.
Under samlartallrikarnas glansdagar mellan 60- och 80-talet gavs det ut tallrikar till det mesta: kungligheter, konstnärer, Mors dag, till minne av olika händelser och så vidare.
Trots begränsade upplagor var problemet att det till slut fanns för många samlartallrikar – och bubblan sprack. De som hoppats på att kunna sälja tallrikarna dyrt blev nog besvikna. Utbudet var helt enkelt större än efterfrågan och tallrikarnas värde störtdök.
Även om samlartallrikar över lag har sjunkit i värde finns det några enstaka jultallrikar som är gamla eller ovanliga som betingar ett högt värde. Till exempel några av de äldsta jultallrikarna från Bing & Grøndahl som kan gå för flera tusen kronor. Deras allra första samlartallrik, Behind The Frozen Window som bara gjordes i 400 exemplar, har sålts för över 20 000 kronor på auktion.
För säljare är det kanske inte läge att tjäna några pengar men för köpare är däremot chansen stor att göra riktiga fynd på auktioner eller loppmarknader, särskilt när det kommer till svensktillverkade jultallrikar. Hela tallrikssamlingar, i perfekt skick och i originalkartonger, för några hundralappar. En vacker liten bit kulturhistoria att till exempel hänga på väggen. Eller varför inte servera julmaten på?
Text Helena Nilsson
