Läsning väcker minnen till liv

Varannan vecka går SPF Seniorerna-medlemmen Ingrid Nyman till ett demensboende i Nybro för att läsa högt för de boende. Under pandemin blev det uppehåll men nu får de äntligen ses igen. Hennes besök är högst efterlängtade.

Ingrid Nyman är volontär i projektet Läslust hela livet som har som mål att göra litteratur och kultur tillgängligt för äldre med demens eller annan funktionsnedsättning. Hon har med egna ögon fått se hur högläsningen skänker glädje till de boende.
– Det kan väcka många minnen hos de demenssjuka när man läser för dem. Kan jag ge dem den här timmen av guldkant på tillvaron vill jag göra det. Det händer ofta att jag pratar om något de kommer ihåg och det är givande, säger Ingrid Nyman, som är medlem i SPF Seniorerna Nybro.
Hon är högläsare sedan 2012, genom olika studiecirklar i Studieförbundet Vuxenskolan. Varannan vecka kommer hon till Kvarnbacken i Nybro, ett särskilt boende för demenssjuka, för att läsa och prata om en bok. Den här gången ska hon läsa en text ur Johan Thelins bok Berättelser från Badhusparken med omnejd.
– Den heter Ärtor och fläsk och handlar om försoning, berättar Ingrid Nyman innan hon sätter igång.

Min man säger alltid att jag är glad när jag kommer hem efter högläsningen.

Hon läser med inlevelse och med tydliga pauser. Berättelsen lockar till skratt hos lyssnarna. Det gläder även Ingrid Nyman.
– Det ger så mycket att vara högläsare. Att få prata med äldre och höra om deras livserfarenheter. Min man säger alltid att jag är glad när jag kommer hem efter högläsningen. Men det är inte alltid det går bra. Ibland kan det vara oroligt i gruppen eller att jag läser en berättelse som inte fängslar dem.

Det gäller att välja böcker med omsorg. Ofta blir det från LL-förlaget, som ger ut lättlästa böcker för vuxna och unga vuxna.
– Vi som är högläsare får stor hjälp av personalen på biblioteken och också av varandra när vi har våra nätverksträffar.
Ingrid lånar böcker på biblioteket och läser dem först själv för att se om de lämpar sig för högläsning.
– En del väljer jag bort direkt. Det kanske inte är min stil, det måste ju passa mig också. Jag gillar små korta berättelser, annars får jag göra så lång resumé nästa gång jag kommer.

Det är viktigt att ha ögonkontakt med alla och att ställa frågor, men inte fråga om de kommer ihåg.

Genom studiecirklar och även som aktiv i Nybro demens och anhörigförening har Ingrid Nyman fått lära sig en hel del om hur man bemöter dem som är demenssjuka.
– Jag hälsar på alla när jag kommer och säger vem jag är. Det är viktigt att ha ögonkontakt med alla och att ställa frågor, men inte fråga om de kommer ihåg. Det är helt fel fråga att ställa till en demenssjuk person. Vi pratar alltid om årstiden, vilken dag och månad det är, om de stora högtiderna och då väcks ofta minnen från lyssnarnas egna liv.
Ingrid Nyman tar även upp ordspråk. Hon läser början och lyssnarna fyller i slutet.
– De kan sluten utan problem! Det stimulerar deras hjärna.

Hon vet också att responsen från åhörarna är blandad. Om någon blundar behöver det inte betyda att den sover eller är ointresserad.
– De har kommit olika långt i sin sjukdom, en del ser ut som att de bara sitter och sover. Att de blundar kan också betyda att det är en lugn och stilla stund för dem. Jag tar det inte negativt om någon sitter och nickar till för de kan mycket väl höra vad jag läser ändå.

 

Ingrid Nyman hörde talas om högläsning för dementa redan för ett antal år sedan men först som pensionär fick hon tiden att engagera sig.
– Jag hade min far på ett demensboende de sista två åren i hans liv. Jag vet att personalen inte alltid hinner så mycket som de skulle vilja.
Tidigare var hon lågstadielärare så hon är van att läsa inför en grupp och använder sig av sina erfarenheter från skolan.
– Det gäller att prata tydligt, göra pauser, att se alla och försöka få alla intresserade. Det är lika viktigt här som i skolan. Man märker tydligt om de är intresserade eller inte. Om det inte fungerar har jag alltid med mig en extrabok.
Karina Helmersson, Studieförbundet Vuxenskolan, är projektledare för Läslust hela livet i Kalmar län.
– Vi tycker att man ska ha tillgång till både kultur och litteratur hela livet. Förutom att ta del av litteratur blir det en väldigt trevlig stund, man är i ett sammanhang och får prata. Det är också värdefullt att det kommer någon utifrån till äldreboendena. Det ger lite ny energi och den äldre kan känna att den här människan kommer faktiskt hit för min skull, säger Karina Helmersson.

Projektet ska leda till fler högläsare och till kompetensutveckling av dessa. Det sker genom utbildnings- och inspirationsdagar, men också genom en digital plattform där inspiration och boktips delas.
– Vi hoppas att plattformen ska göra det enkelt att komma igång med högläsning även på andra platser. Det finns många som vill engagera sig, men det är mycket som ska fungera. Dels ska man hitta ett ställe att läsa på, dels ska det fungera med tidpunkten, både för äldreomsorgen och för högläsaren. Därför kan det ibland ta lite tid att komma igång.

På våren brukar jag ha med mig blåsippor och då sjunger vi Blåsippan ute i backarna stå.

Det finns ett 70-tal högläsare i Kalmar län. En del läser två och två.
– De flesta är pensionärer. Antagligen för att det är en grupp som har tid att ta sig an uppdraget, tror Karina Helmersson.
– Väldigt många är före detta lärare, men det finns även de som har jobbat inom äldreomsorgen eller de som bara tycker det är roligt att göra en insats. Det de har gemensamt är att de gillar böcker och högläsning.
Även om det nuförtiden finns en uppsjö av ljudböcker är högläsning bättre anpassat för personer med demens eller funktionsnedsättning.
– Personalen kanske måste hjälpa till med ljudboken och det är något annat att ha en person som sitter och läser och som kan stanna när det passar, säger Karina Helmersson.
I beskrivningen av Läslust hela livet står det: “Att njuta av litteratur är en glädjekälla både för den som läser och den som lyssnar. En lässtund tillsammans skapar samvaro, stimulans och samtal.”
Det märker Ingrid Nyman.
– På våren brukar jag ha med mig blåsippor och då sjunger vi Blåsippan ute i backarna stå. Det kan sjunga med i nästan vartenda ord. Det är roligt, säger Ingrid Nyman och återgår till bordet med lyssnarna för att fika tillsammans en stund.

Text Anna Smedberg
Foto Kristina Wirén

Kommentera