Fördomen som dödar

Pandemin har visat att priset för ålderism behöver mätas också i lidande och död. Men hur kan den bekämpas – här och nu?

Ingen vill väl medge att man ser ner på äldre, eller avsiktligt vill räkna bort någon på den grunden. Men det är exakt vad som sker, systematiskt dessutom, och allt oftare, på något sätt osynligt – i vården, i media, i representationen i riksdagen, i arbetslivet.
Att vi inte ser det klart beror på att det är så normalt, så vardagligt. Det hoppfulla är att samma sak gällde innan vi förstod oss på ord som rasism eller sexism och den verklighet som ligger i dessa begrepp.
Ålderism är namnet på fördomsfulla tankar baserade på din ålder. Ålderismens elake följeslagare är själva åldersdiskrimineringen. Den trångsynta tanken föder den onda handlingen. Att motstånd mot detta behöver göras, särskilt i Sverige, blir alltmer uppenbart.

Bland de länder som har den allra lägsta andelen 70-åringar med högt socialt anseende hamnar Sverige näst sist.

Forskarna har sett det länge. Pensionärsorganisationerna likaså. Vi kan därför behöva kliva utanför landets gränser för att få syn på vårt Sverige, det vi känner som landet lagom.
Att den sociala nedvärderingen av äldre är påtagligare här än i nästan något annat land framgår med en förskräckande tydlighet i den så kallade World Value Survey-undersökningen.
Det är Institutet för framtidsstudier som håller i denna gigantiska opinionsundersökning som via tiotusentals intervjuer med människor i de flesta av världens länder lyckas ringa in människors åsikter och attityder på en stor mängd områden. Synen på äldre är ett sådant område.

Bi Puranen är generalsekreterere för World Value Servey-undersökningarna. Hon avlivar omgående myten om att Sverige skulle vara ”landet lagom”. – I synen på äldre intar Sverige en  helt extrem position, säger hon och berättar om den senaste undersökningen
från 2015.
– Då ombads över 82 000 människor i 60 länder att säga hur man tyckte att de flesta människor i det egna landet ser den sociala positionen i samhället för människor i 20-års åldern, de i 40-årsåldern och personer över 70 år.
De över 70 visar sig ha en stark social position i inte minst Mellanösterns olika länder. Såväl i hemmet som i arbetslivet och i politiken.
– Bland de länder som har den allra lägsta andelen 70-åringar med högt socialt anseende hamnar Sverige näst sist. Bara Estland är sämre, berättar Bi Puranen. Men hon hittar ändå en svensk öppning i ett annat svar: – Man vill att arbetsplatser ska vara
åldersblandade och inte domineras av unga. Det är intressant. Problemet är bara att det inte har kunnat åstadkommas i Sverige. Andra undersökningar visar tydligt att det kan vara mycket svårt att få nytt jobb redan efter 40 års ålder.

Svara aldrig med att ”Jag är bara pensionär” på frågan ”Vad gör du?”. Svara istället med vad du gör. Visa att du är stolt över det. Oavsett om det är stort eller smått.

Bi Puranen pekar på en åtgärd som skulle kunna lösa upp knuten. – Pensionssystemet. Det behöver ändras. Med arbete följer respekt. Politiska beslut som rätt till bibehållen pensionsgrundande inkomst till långt efter 65 inklusive semester- och sjukersättningar skulle leda till att många fler fortsätter att arbeta. Men vad gör man som enskild medborgare när politiken dröjer med verksamma åtgärder som till exempel verkligt skarpa lagförslag? Frågan går till den i Sverige idag som har den kanske längsta erfarenheten av det politiska systemets inneboende tröghet, riksdagsledamoten Barbro Westerholm (L).
– Individer kan faktiskt göra väldigt mycket. Men då måste man själv få syn på ålderismen och se hur åldersdiskrimineringen kommer till uttryck.
Hur ska man kunna bekämpa en fiende man inte kan se?
– Det krävs en debatt som öppnar ögon. Men vi har gjort det förr. När kvinnor blev ojämställt behandlade var det många som i början inte ens märkte att det pågick.
Barbro Westerholm har en verktygslåda för sådana här saker. Bland annat en konkret handlingsplan som kan praktiseras av var och en.
– Svara aldrig med att ”Jag är bara pensionär” på frågan ”Vad gör du?”. Svara istället med vad du gör. Visa att du är stolt över det. Oavsett om det är stort eller smått.

Nästa steg är att noga fundera igenom vilka nej man får eller hinder man möter i sin vardag och som kan bero på att andra ser en som gammal och därför passé.
– Beror motstånd och problem på min kronologiska ålder? Om det känns som att svaret är ja så reagera här och nu i den miljö du befinner dig.
Barbro Westerholm trycker också på att seniorer själva måste ta till sig den nya verklighet som innebär att 70-åringar idag ofta är lika friska och alerta som många 50-åringar var för trettio år sedan.
– Det har verkligen hänt något med oss. Därför måste vi också bli förbannade på att vårt land hör till de länder som är mest fördomsfulla mot årsrika människor. Det är helt oacceptabelt. Denna ilska kan uttryckas på många sätt fortsätter Barbro Westerholm och radar snabbt upp fem förslag:

• Tala om vad vi gör i pensionärsorganisationer, i Amnesty, i Röda korset och i andra organisationer i civilsamhället.
• Tala om att äldreomsorgen skulle gå överstyr om inte alla vi närståendevårdare skulle ställa upp.
• Tala om att vi är en tillgång i samhället genom alla som ändå fortsätter att arbeta efter att ha passerat 68 år.
• Berätta att skolan efter invandringsvågen 2015 klarade situationen genom alla årsrika lärare som ryckte ut.
• Tala om att forskning visar hur viktig livserfarenhet är i beslut om komplexa frågor och komplicerade konflikter.

Särbehandling utifrån ålder upp fattas fortfarande som något naturligt

Men att det ska behöva vara så svårt! Varför? Vi går från handling till ord, för att förstå. Vid Socialhögskolan på Lunds universitet sitter forskarna Tove Harnett och Håkan Jönsson, specialister på ålderism, och på utsatta gruppers sätt att numera strida för sina rättigheter.
– Vi har numera lärt oss att ofta uppfatta särbehandling baserad på kön eller etnicitet som diskriminering.
Men särbehandling utifrån ålder upp fattas fortfarande som något naturligt, säger Tove Harnett, som är docent i socialt arbete.
– När det gäller kön och etnicitet är medborgare inlärda i att förstå situationer som förtryck eller diskriminering. Stora rörelser som ”Black Lives Matter” har arbetat mot ett systematiskt förtryck som blivit synligt. Men det saknas fortfarande rörelser som på motsvarande effektiva sätt arbetar mot systematiskt förtryck baserat på ålder.

Så vi hamnade där igen, vid kärnfrågan: Hur ska medborgarna få upp ögonen för när det till synes normala faktiskt är sjukt?
– Det påskyndas av rörelser som pensionärsorganisationer men också av enskilda individer som tar plats på olika arenor och barrikader. Ta exempelvis Aftonbladets skribent Britta Svensson som numera regelbundet skriver om ålderism.
De svenska myndigheternas pandemihantering innebar en långvarig kollektiv isolering av 1,6 miljoner individer. När samhället behandlar dessa människor som om de vore en homogen grupp är det nödvändigt att ställa kritiska frågor, fortsätter Tove Harnett.
– Fråga den som säger att äldre borde hålla sig för sig själva under pandemin, hur tänker den personen då? Borde i så fall även människor med övervikt och BMI över 40 undvika att handla och träffa andra? Borde män ges hårdare restriktioner än kvinnor eftersom män har ökad risk?

Den typen av frågor gör att grumliga och fördomsfulla trolltankar utsätts för ett obarmhärtigt ljus. – Det finns en rad områden där vi behöver ifrågasätta. Varför tycker du att äldre personer borde få sina körkort indragna? Kan du berätta lite mer om hur du tänker när du säger att äldre är tröga och inte kan lära nytt? Håkan Jönsson är professor i socialt arbete. Han tar en paus med Senioren innan han lägger sista handen vid en antologi med titeln ”Perspektiv på ålderism”. Mycket positivt har ändå hänt på senare år, tycker han.

 

De flesta politiker känner numera till vad ålderism betyder. – Och om man söker i Mediearkivet ser man också i år en ökning av antalet träffar på ordet ålderism. Det kan vara tecken på att vi börjar se en ”formering av en tolkningsram”, fortsätter Håkan Jönson som tror att
pandemin har gjort ålderismen tydligare för många fler – Man skulle kunna se den bristande vården i äldreboendena och rekommendationerna till 70-plussarna att isolera sig som två olika saker. Men allt fler kopplar båda dessa företeelser till samhällets tendens att se äldre som
något som tillhör skräphögen. Pensionärsorganisationerna har en mycket viktig roll i att fortsätta se och formulera sådana samband, menar Håkan Jönson, som i sitt förord till antologin skriver att ”Framtiden får utvisa om de äldre och deras organisationer utvecklar en tolkningsram som sätter samman många olika uttryck för ålderism på ett sätt som förenar medlemmar i en rörelse till gemensam kamp. Old lives matter?”

Men han varnar för att pandemiåret 2020 också bär på en risk för ökande motsättningar mellan generationer. – När du har 19-åringar som festar runt och som säger att ´ja-ja det där med coronan drabbar inte mej´ samtidigt som hundratusentals pigga pensionärer
definieras som en riskgrupp, ja då riskerar vi att få se ett ännu mer uppdelat samhälle, eller till och med en brytning mellan generationer. En annan aspekt finns i vår närhet. – I antologin finns ett kapitel om förskjutningar i maktrelationer mellan generationerna. Vuxna barn har fått eller tagit sig en rätt att hålla efter sina 75-åriga föräldrar, säger Håkan Jönsson. Han exemplifierar med hur det ofta har låtit under det upp och ned vända pandemiåret 2020: – ”Du är väl inte ute och springer på stan nu igen, mamma!”.

Kommentera