Innan pandemin var Lena Carnell skeptisk till allt som hade med det digitala att göra. Handlar, det gör man väl i affären tyckte hon då. Idag köper Lena mat, medicin och kläder på nätet.
Den tionde mars förra året var SPF-medlemmen Lena Carnell, 72, hos frisören. Sedan dess har hon inte varit någonstans ute i det ”offentliga”. Inte ens i mataffären. Träffar några grannar gör hon varje dag. För en promenad tillsammans och lite välgörande prat.
Döttrarna och barnbarnen har hon också umgåtts med, fast utomhus. Men handlat i butik har hon inte gjort sedan pandemin bröt ut. Och inte lär hon göra det på ett tag till heller faktiskt.
– Nej, jag kommer fortsätta att handla på nätet även när corona är över, säger Lena bestämt. Det är ju så mycket bättre. Man får det hem till dörren och man slipper kånka.
Det som framförallt skrämde Lena tidigare var det här med bank-id. Det kändes så osäkert, som att vem som helst kunde komma åt hennes bank konto.
– Men nu är det ju det som räddar mig i allt, säger hon nöjt. Utan ett bank-id kommer man inte så långt.
Man måste ju kunna legitimera sig när man betalar på nätet.
Hon har en grannpojke, Edvin, som hjälpt henne komma igång. Han ska fylla nitton och tycker att det är kul att hjälpa till. – Det önskar jag att alla kunde ha,
någon som bor nära och som kan hjälpa en igång. Alla borde få ha en Edvin.
Jag har mina barn och barnbarn också, men Edvin bor ju precis härintill och kan hjälpa mig precis när jag behöver.
Nu för tiden är det inte särskilt ofta hon behöver Edvins hjälp. Det hon framförallt behövde honom till då i början var att våga. Att våga skaffa bank-id och inse att det inte är så farligt.
Jag kan ju ligga i sängen och se om det är extrapris på lövbiff.
Sedan hjälpte han mig att ladda ner de appar jag behövde för att kunna sköta mina vardagsbestyr. Jag handlar numera mat på Mathem och beställer mina mediciner och hygienartiklar på Apotea eller från apoteket Hjärtat. Jag har till och med beställt hem skor från nätet. Och allting kommer hit till min dörr. Det är knappt man tror att det är sant!
Under promenaderna med grannarna gör Lena sitt bästa för att få även dem att våga ta steget. En av dem har kommit så långt att hon i alla fall har skaffat ett bank-id, men de andra är beroende av barn eller grannar för matinköpen nu
under pandemin. – Men jag tycker att det är bättre att kunna sköta det där själv. Dessutom har ju mina döttrar så fullt upp med jobb och barn.
Lena tycker att det är som om en hel värld öppnats upp för henne. En så mycket enklare värld.
– En del säger att de vill kunna välja maten själva, klämma på frukterna och se om det är extrapris på lövbiff. Men jag kan ju ligga i sängen och se om det är extrapris på lövbiff. Och aldrig att jag fått hem något dåligt eller med kort datum på. Jo, en gång var det en salladskål som visade sig vara rutten inuti. Men då fick jag tillbaka pengarna och lite till på en gång.
Steg ett i att bli digital är enligt Lena att skaffa sig ett bank-id.
– Förutom att göra alla betalningar, det är ju ens digitala id-kort, kan jag också logga in mig på 1177 (Vårdguiden) och se min egen journal. Det där förstår inte mina kompisar än. Hur mycket man faktiskt kan göra och hur mycket som finns tillgängligt.
Nu när Lena fått in rutinerna för matinköpen går det också så mycket fortare än i början.
– Det blir lättare att ligga steget före. Som nu, jag fick maten hit igår, men nu upptäckte jag att kaffet snart är slut. Då var jag inne och la till det på nästa veckas lista redan nu.
Jag som brutit handlederna tidigare och har lite ont i dem kan inte kånka på tunga kassar. Nu slipper jag det.
Lite dyrare blir det, menar Lena, även om man inte betalar frakt om man handlar mat för minst 700 kronor.
– Det kan hända att en del av varorna är något dyrare än i butik. Men det tjänar jag in på annat, eftersom allt annat jag handlar på nätet, som hygien artiklar och kläder, är mycket billigare än i butik. Ett par Scholl-skor jag köpte
nyss var tvåhundra kronor billigare på nätet än i butiken.
Under vårt samtal ringer det på dörren hos Lena. Därute står ett bud från apoteket med en låda till henne.
– Det här är ju en så fantastisk service, säger Lena när hon är tillbaka.
Jag som brutit handlederna tidigare och har lite ont i dem kan inte kånka på tunga kassar. Nu slipper jag det.
Hon blir frustrerad när hon ser hur andra i hennes ålder kämpar med att få någon annan att handla och inte vet hur de ska kunna lösa klädinköp och annat nu när man helst inte ska gå ut. Eller alla som har svårt att komma ut av andra skäl. Vi har ett lusthus här i vårt område
och jag har sagt till mina grannar och kompisar att sen i vår när det blir lite varmare, då ska vi sitta där allihop och jag ska lära dem hur man gör.
Lena vill ge statsministern en liten känga också. Hon uppskattade inte när han stod i tv och försvarade att han varit i en galleria och handlat före jul med orden att han ”tillhörde en generation som aldrig handlat på nätet”.
– Så ska väl inte han stå och säga!? Och när är han född, är det inte 1957? Då är han nio år yngre än jag. Jag tycker faktiskt att det är lite stötande att han säger så.
TEXT: ULRIKA PALMCRANTZ
FOTO: TOMAS SÖDERGREN
