Pandemin har ökat ålderismen

I början av december lämnade Delegationen för senior arbetskraft in sitt betänkande Äldre har aldrig varit yngre till Socialförsäkringsministern. Det skedde via Skype och i skuggan av covid-19 pandemin, vilket kanske gjorde att den hamnade i viss medieskugga.

Det är synd eftersom den ger en mer nyanserad syn på äldre än den bild som varit rådande under det senaste året. Betänkandet är på 267 sidor och baseras bland annat på 23 underlagsrapporter. Tillsammans ger de ett gediget underlag för titeln Äldre har aldrig varit yngre.
Uppdraget för delegationen har varit att verka för ett mer inkluderande och åldersoberoende synsätt i arbetslivet, och att samla in och sammanställa fakta om seniorers möjlighet att arbeta längre, synen på äldre i arbetslivet, fördomar mot seniorer och betydelsen av ett längre arbetsliv för både samhället och individen.

En av de viktigaste lärdomarna man gjort är att äldre idag är betydligt friskare och mer fysiskt och kognitivt vitala än för bara några decennier sedan. När pensionsåldern 67 år infördes 1913 var medellivslängden i Sverige drygt 50 år. Nu är den drygt 80. Trots det är pensionsåldern oförändrad. I betänkandet framhålls att det är viktigt  såväl för individer som samhälle att de som vill och kan ska kunna arbeta längre. Inte bara för att kunna hålla pensionerna på rimliga nivåer utan också för att samhället har behov av den erfarenhet och kunskap som seniorer har. Samtidigt måste man ta hänsyn till att många inte kan arbeta längre.

Äldre idag är betydligt friskare än för bara några decennier sedan.

Vad är det då som gör att personer som vill arbeta längre inte får det? En sak är att normen att man ska gå i pension vid 65 år är djupt rotad, men attityder och synen på seniorer från arbetskamrater och arbetsgivare påverkar också, liksom åldersregler i olika trygghetssystem, och olika andra knuffar (”nudges”) i riktning mot pension vid 65. Många arbetsgivare har strikta regler för obligatorisk pensionsålder, och här är staten sämst på att låta sina arbetstagare fortsätta arbeta efter pensionsålder. Detta trots den politiska viljan över partigränserna att människor ska arbeta längre. Delegationen slår bland annat fast att Sverige är ett av de mest ålderistiska länderna i världen och att synen på senior arbetskraft är otidsenlig. Vad föreslår då delegationen i sitt betänkande? Man påpekar att seniorers kunskap och erfarenhet måste tas bättre tillvara, att arbetsgivares attityder till seniorer måste förbättras, att staten bör leda utvecklingen och inte vara sämst i klassen, att ålders diskriminering måste motverkas, att representation av seniorer måste förbättras i media och i riksdagen, att chefer behöver ha ett åldersmedvetet ledarskap, att personalavdelningarna ska verka för att uppmuntra ett längre arbetsliv, att åldersgränser i de allmänna systemen som motverkar fortsatt arbete ska ses över, att regeringen årligen redovisar för riksdagen hur arbetet för att främja ett längre arbetsliv fortskrider och man föreslår att en fast funktion som arbetar för att främja ett längre arbetsliv inrättas.

Förhoppningsvis blir det en ändring på det, och att betänkandet leder till en mer allmän diskussion om hur vi ser på seniorer.

Pandemin har onekligen ökat ålderismen i Sverige från en redan tidigare hög nivå. Kanske är det därför betänkandet inte fått mer uppmärksamhet. Förhoppningsvis blir det en ändring på det, och att betänkandet leder till en mer allmän diskussion om hur vi ser på seniorer och på möjligheten att få arbeta längre för de som så vill och kan.

Kommentera