Vi minns honom från tv-programmet Plus där han kastade saker i den karakteristiska soptunnan. Nu är Sverker Olofsson en uppskattad värd i radions Ring P1. Bland annat.
Under halvannan timme talar vi om Sverker Olofssons karriär som journalist i allmänhet och på tv-programmet Plus i synnerhet, om åldersdiskriminering, journalistik, nykterhet, om sms-lån, corona, om att gå i pension, om landsbygd kontra storstad, om valet i USA och mycket annat. I samma ögonblick som jag sedan frågar vad som driver honom, ”allmänt sett”, inser jag vilken dum fråga det egentligen är. Svaret ligger ju i hans närvaro och nyfikenhet och entusiasm. Jag tycker mig höra honom sucka lätt innan han svarar, men hans ögon glittrar.
Dessvärre har coronakrisen medfört att han inte kunnat göra allt han egentligen vill – resa ut i Europa med hustrun, resa till USA för att följa presidentvalet på plats, att kunna gå på bio och teater utan att känna obehag – och att för första gången på många år inte kunna genomföra den årliga tvådygnsritten. Men pandemin har också medfört att han fått mycket tid över och att han därmed med god marginal kunnat uppfylla sitt mål att under 2020 gå sin elva kilometer långa promenadslinga vid Umeälven 100 gånger. I början av december hade han avverkat sträckan över 150 gånger och alltså promenerat närmare 1 700 kilometer.
Varje år i månadsskiftet maj-juni reser vi upp till Norrbotten och rider under en helg.
Det är mycket väl använd tid, inte bara för motionens skull utan nästan ännu mer för att promenerande ger tid till funderingar. Faktum är att om jag någonsin kommit på en bra tanke har det troligen skett under en promenad.
Sverker Olofsson är alltså en minst sagt spänstig 73-åring. Att bli äldre är precis som att vara yngre, vi vet bara lite mer, brukar han säga. Han berättar lyriskt om de årliga ridturerna.
– Varje år i månadsskiftet maj-juni reser vi upp till Norrbotten och rider under en helg. Två dagar, jag pallar inte att sitta på hästryggen längre. Det är traditionell västernridning. Du förstår, att rida genom tallskogen, en skön rullande galopp, över en liten älv …
Vi övernattar på en camp i bushen. De flesta sover i stugor men jag brukar bara lägga ut en renfäll under en tall och lägga en filt över mig. Sjön ligger spegelblank, himlen är klar, det susar i träden och hästarna betar i bakgrunden. De är nästan en överjordisk upplevelse.
Detta har gänget gjort i tjugo år nu, men 2020 blev det inte av på grund av pandemin. Han rider bara vid detta tillfälle. Förr red han lite mer och fick visa sina färdigheter på hästryggen offentligt i några uppmärksammade trailers för Plus, där han bland annat framträdde som Clint Eastwood, Zorro och en medeltidsriddare vid Visby ringmur. Han gick i pension från SVT Umeå för åtta år sedan, vid 65.
Sverker Olofsson
ÅLDER: 73 år.
FAMILJ: Hustru Barbro (fd lärare), två vuxna döttrar (den ena tv-journalist, den andra sjuksköterska), tre barnbarn (7, 9 och 11 år gamla).
BOR: Vännäsby, Västerbotten.
BAKGRUND: pensionerad tv-journalist, programledare för Plus i 23 år.
UTMÄRKELSER: Publicistklubbens stora pris 2003, Lukas Bonniers Stora Journalistpris 2009 (särskilt nöjd med motiveringen: ”För att han aldrig ger sig”). Medicine hedersdoktor vid Umeå Universitet 2005.
GÖR NU: Föreläser, leder konferenser, håller kurser. Programledare i Ring P1 4-5 gånger per år.
LÄSER: Albert Camus Pesten i våras, PO Enquists Musikanternas uttåg nyligen. Och ”onödigt mycket deckare”.
LYSSNAR PÅ: Inte så mycket musik, men mycket radio och tv. Ofta poddar (USA-podden, Europa-podden, Det politiska spelet).
GILLAR: Vindelälven.
OGILLAR: Den hårdhögervridning som pågår i samhället.
DRÖMMER OM: Ytterligare ett besök i Banyuls-sur-Mer i södra Frankrike. Ännu en häftig ridtur i Norrbottens skogar.
Där blev jag väl på något sätt fostrad till att ha ett samhällsengagemang.
– Det var väl ingenting jag längtade efter precis. Lyckan är verkligen inte att sluta arbeta. Jag saknar SVT väldigt mycket men jag är också väl medveten om att var sak har sin tid. Sverker Olofsson föddes i Vännäs, en halvtimme med bil nordväst om Umeå, och har blivit hembygden
trogen. Idag bor han i Vännäsby. Hans pappa var grovarbetare, jobbade på en skofabrik och ett garveri i Vännäs, mamma arbetade som nattvakt. – Min farsa var extremt politiskt aktiv i kommunen, han satt i fullmäktige, nykterhetsnämnden, barnavårdsnämnden. Alkisarna och andra som hade problem kom hem till oss. Ibland fick jag följa med pappa och distriktssköterskan hem till folk som hade det svårt. Där blev jag väl på något sätt fostrad till att ha ett samhällsengagemang.
Och han fick väldigt mycket beröm av sina föräldrar, påpekar han. Han blev tillrättavisad när det behövdes, men kan inte påminna sig att han fick kritik. – De lärde mig att ha ett gott självförtroende. Det var lite pengar och elände men jag hade många kompisar.
Det var en väldigt trevlig uppväxt och det har nog bidragit till att jag har bott kvar. Sverker Olofsson var den förste i sin familj att ta studenten, ”med medelbetyg”. Hans mål var att bli lärare, ”ett fantastiskt jobb”, och det blev han också, högstadielärare i svenska, tyska och engelska. Men så hände det sig att han blev något som på den tiden betecknades som ”kontaktman för radion”, alltså Sveriges Radio, i Vännäs. 1971 gjorde han sitt första radioinslag på en rullbandspelare av märket Tandberg som han fick låna av sina blivande svärföräldrar. Inslaget spelades in i deras källare och handlade om planer på att bygga ett stort fängelse i Vännäs. Det ena ledde till det andra. Som frilans fick han ta hand om de tidiga morgon nyheterna i på redaktionen i Umeå. Han hade länge känslan av att han till slut ändå skulle bli lärare, ”men jag blev mer och mer indragen i journalistiken, det var ju så roligt”. Någon journalistutbildning hann han inte skaffa sig men det har gått mer än bra med en fil mag-examen från universitetet i Umeå. På SVT specialiserade han sig till en början på bevakning av skogsbruk och skogsindustrin, ”tung journalistik”.
När SVT i Umeå 1987 fick i uppdrag att göra ett nytt konsumentmagasin pekade en chef på Sverker Olofsson med hela handen och sa att han skulle bli programledare.
–Herregud, tänkte jag. Ska jag tvingas in i kastrull journalistiken, som det kallades. Jag trodde det var ointressant. Men så korkad jag var, jag upptäckte snart vilken kraft det fanns i programmet.
Sverker Olofsson är alltför blygsam för att medge att mycket av framgången för Plus nog till stor del berodde på honom själv, hans lite tuffa, ettriga, entusiastiska stil och hans nyfikna engagemang. Han ”gick igenom rutan”, som det kallas, och blev så folkkär att han blev imiterad av Johan Rheborg i Killinggänget och av Göran Gabrielsson i radions satirprogram Public Service.
Han säger i stället att succén nog berodde på den då oprövade programformen. Tonen skulle vara bister och rak på sak. Tittarna skulle förstå att programmet stod på deras sida. Inget tjafs med hej och välkommen, det skulle vara tufft och tydligt. Och inte minst viktigt: soptunnan. Idén kom från USA. Till en början var tunnan beigefärgad och användes inte i varje Plus-program. Det fanns en viss osäkerhet på redaktionen om hur den skulle uppfattas. Men den blev snabbt populär, målades röd och fick en framträdande plats i programmet. Sverker
Olofsson fann snart sin stil i ett väl koreograferat samspel med tunnan när han lyfte på dess lock och slängde ned något som inte höll måttet. – Man kan väl säga att jag hade mycket hjälp av den där tunnan. Det blev så tydligt, men man fick också vara försiktig så att man inte smällde fel med locket.
Det finns ju en lite nedvärderande syn på dem som ringer in, men jag gillar verkligen att vanligt folk får en chans att höras i radion.
När han slutade som programledare för Plus efter 23 år och över 620 program fick han förstås en tunna i avskedspresent, som han nu använder som tv-bänk.
Sverker Olofsson är förstås mest känd som en Herr Plus, men han är också väldigt tacksam för att han fick möjlighet att även utveckla sitt intresse för politik och samhällsdebatt. Han ledde flera viktiga valdebatter i tv och fortsatte med detta även efter Plus-tiden. Bland annat är han en återkommande värd i radions Ring P1. – Det är roligt, inte minst för att man aldrig vet vilka frågor som dyker upp. Det finns ju en lite nedvärderande syn på dem som ringer in, men jag gillar verkligen att vanligt folk får en chans att höras i radion.
Han har inte för vana att dölja sina egna åsikter.
Om journalistik, till exempel:
– Ibland kan jag tycka att journalistiken tar lite för stor plats i journalistiken – nu är det nästan bara redaktionell personal som gör analyserna.
vinprovningar till exempel, och jag tycker att det inte
Om stad kontra landsbygd:
– Det finns en nonchalans mot landsbygden som jag tycker är sårande. När man pratar om de mörk bruna krafterna – ja, Sverigedemokraterna – så finns de bara på landsbygden. Ser man ett tv-inslag från till exempel Sorsele kan man vara säker på att det är en gubbe med snus som svarar på frågorna, eller en tant på en spark. Det är som om det inte finns till exempel en snygg lärare i 40-årsåldern där. Det finns något väldigt sorgligt i synen på landsbygden. De nationella medierna är så otroligt Stockholmscentrerade.
Och om välfärden:
– Välfärd är för mig att man verkligen backar upp de riktigt svaga och de äldre tillhör denna grupp. Jag kan känna mig bestört när jag hör att äldre ligger och dör utan att få en riktig läkarundersökning och hjälp, och så har vi råd att sänka skatter för höginkomsttagare och råd att ge räntebidrag.
Sverker Olofsson har varit nykterist i hela sitt liv. Han gick med i IOGT när han var 15 år. Han är inte särskilt dogmatisk i frågan, han ser sig själv mer som en privatengagerad nykterist och är noga med att inte predika nykterhet. Han jämför sig med en trevligt religiös människa som inte stör någon med sin religiositet.
– Så är det med mig också, jag vill inte störa någon. Jag har aldrig fattat glorifieringen av alkohol, dessa vinprovningar till exempel, och jag tycker att det inte är så väldigt nödvändigt att inte dricka.
RÖSTER OM SVERKER OLOFSSON:
Malin Ackermann, skribent och konsult
”Sverker och jag träffades inom projektet Västerbotten läser som syftade till att främja läsandet av litteratur från Västerbotten. Han är en ovärderlig vän och mentor som jag uppskattar mycket och som har stöttat mig i mitt opinionsbildande
och entreprenörskap. Sverker är förutom en mycket viktig röst i debatten ett gott stöd för yngre röster som på olika sätt vill föra fram sina åsikter.”
Rikard Öhman, Udda äventyr
”Jag har ridit med Sverker och hans gäng sedan 2005. Han är en duktig ryttare, orädd. Han förstår vad framåt är, att lösningen alltid finns framåt. Dessutom är han ju en glad man och oerhört social.
Han vill vara med där det händer.”
För Sverker Olofsson är nykterhet ett ideologiskt ställningstagande, säger han, och han tycker om att göra ideologiska ställningstaganden.
– Min pappa var ju inte nykterist. Han hade verkligen inte några problem med alkohol, men när han fick klart för sig att jag hade blivit organiserad nykterist slutade han helt att dricka av den enkla anledningen att han gillade mitt ideologiska ställningstagande.
Han gillade att jag tog ställning för någonting, det spelade ingen roll vad det var. I ett avsnitt av programserien Svenska tv-historier i maj gav Sverker Olofsson några bärande skäl till varför han valt att bo kvar i sin födelsebygd.
– Jag vill vara den jag alltid har varit. Jag vill bo kvar i Vännäsby. Därmed har han kunnat behålla sitt språk och sitt sätt att uttrycka sig. Och sitt sätt att vara.
Text: Kurt Mälarstedt
Foto: Samuel Pettersson
