Det var passande nog en strålande, solig höstdag när årets upplaga av SPF Seniorerna Faluns långvandringar inleddes tisdagen den 3 november. Behovet av sociala utomhusaktiviteter har varit uppdämt en längre tid och förhandsintresset har inte minst anmälts och noterats via det stora antalet förfrågningar i vandringsledare Mats Hiertners inkorg.
När premiärdagen kom hade Mats delat in oss i tre grupper med egen vandringsledare. De två första grupperna leddes av Tord Halvarsson (34 st) respektive Ulf Löfgren (29 st) medan Mats ́ egen grupp bestod av 43 personer och sex hundar. Detta var en notering som med god marginal innebar all-time high i deltagarantal med totalt 106 vandrare! Det tidigare rekordantalet var 71 deltagare från vandringen vid Vålberg-Hackmora i januari tidigare i år.
Det stora deltagarantalet gjorde att speciella ansträngningar gjorts för att coronasäkra evenemanget. Uppdelningen i flera mindre grupper har nämnts, dessutom var det samling på flera platser samtidigt medan samåkningen var mindre utnyttjad än normalt och i de fall det förekom tillhandahöll SPF munskydd för de som ville. Tack vare dessa åtgärder kunde alla njuta av en hälsosam vistelse ute i den fina och höstliga naturen och samtidigt under säkra former träffa likasinnade.
Själva vandringen påbörjades norr om Danholn – efter vägen mot Sundborn – och gick sedan inledningsvis på grusväg och längs landsvägen mot Sundborn innan vi svängde in i skogen för att följa stigarna ner mot Backa våtmark. Stopp för medhavd fika och matsäck blev det tidigare än vanligt, i en solig glänta strax före rastplatserna vid Backa våtmark. Detta för att inte kollidera med övriga grupper.
Backa våtmark har varit igenvuxen men har genom privata initiativ i början av 2000-talet med hjälp av EU-stöd restaurerats till en plats för djur, natur och rekreation. Av de gamla, numera vattenfyllda lertäkterna har en av länets största våtmarker skapats. Diken har pluggats igen och nya vägar för vattnet har grävts. Betesmarker som var igenväxta har återigen röjts fram och nu betar kor här. Det finns gott om vattensamlingar som är attraktiva för fågellivet. Här finns också fina vandringsstråk och flera rastplatser. En del av stigarna går på den gamla banvallen för det smalspåriga tåg som transporterade lera till tegelbruket.
Efter fikapausen fortsatte vi vidare genom våtmarksområdet, längs strida strömmar – tyvärr tomma på fåglar den här årstiden – och via utkanten av Danholn vidare upp på berget. Det blev en höjdskillnad på ca 120 meter från lägsta punkten vid ån upp till slogboden strax nedanför Årbergets topp.
Där uppe blev det ett kort uppehåll för förfriskningar och för att beundra den milsvida utsikten där bland annat sjöarna Runn och Varpan kunde siktas i fjärran. Strax efter slogboden gjorde vi också ett kort stopp vid minnesskylten för Lasses stuga. Lasse var född i Danholn och fick TBC i tjugoårsåldern. På den tiden rekommenderade läkare personer med lungproblem att söka bostad högt upp. Lasse byggde då med hjälp sin stuga högst uppe på Årberget och vandrade därifrån till sitt arbete som kamrer vid sågen. Han bodde i sin stuga året om och blev så småningom frisk och flyttade till Stockholm. Idag finns inget av stugan kvar, men den var ett populärt utflyktsmål fram till 80-talet då de sista resterna revs.
Den avslutande nedfärden från bergets topp var brant utför och kanske den mest besvärliga och obanade delen av hela vandringen. Efter ca 8,5 km och drygt tre timmar (pauser inräknade) var vi så tillbaka vid bilarna för att återvända hemåt.
Klicka här för information om planerade kommande vandringar.
Text och foto: Leif Åkerblom
