Nygifta och lyckliga: Det är aldrig för sent

Lennart och Monica hade båda blivit ensamma och räknade inte med att träffa någon ny. Inte när man närmar sig åttio. Men jodå, det går! Och det kan bli riktigt bra också.

För tre år sedan var Monica med på en av Seniorens populära hälsoresor. Med på den resan var också Malena Ivarsson som höll ett föredrag en av kvällarna, om samlevnad och relationer.
-Hon sa bland annat att man inte ska åldras ensam. Hon föreslog att man kunde pröva på nätet, Mötesplatsen. Jag hade varit ensam i åtta år då, min man dog 2009. De där orden slog ner i mig, man ska inte åldras ensam. Fast jag hade tidigare försökt att träffa någon. Men det stämde aldrig riktigt.
-Jag hade aldrig provat dejtingsajter, men till slut tänkte jag att jag väl kunde ge det ett försök.

Jag hamnade på Mötesplatsen mest av en slump.

Lennart var vid samma tidpunkt ensam sedan tre år tillbaka, då han förlorat sin hustru som han varit gift med i femtio år.
-Att jag skulle träffa någon annan tänkte jag inte ens på som en möjlighet. Det var bara så det var nu, att min hustru var borta och jag var ensam kvar.
Respektive familj tyckte dock att det var bra om de försökte träffa någon. Ha någon att uppleva saker tillsammans med, fortsätta leva.
-Jag hamnade på Mötesplatsen mest av en slump, tror det var en annons för den som jag råkade klicka på, säger Lennart.
Egentligen hade han inte en tanke på att det där skulle vara något för honom, men plötsligt hade han i alla fall skrivit ner några rader om sig själv och lagt in där. De raderna läste Monica och tyckte att där fanns någon som verkade vara ungefär som hon själv. Som hade samma intressen och verkade vilja uppleva ungefär samma saker. Ha någon att göra lite trevliga saker tillsammans med, lyssna på musik, gå promenader, resa.
-Monica svarade mig men hon hade inget foto inlagt, så jag svarade något om att det vore trevligt med ett foto också.
-Då mejlade jag det till dig, skrattar Monica. Jag ville inte ha mitt ansikte där, på nätet, jag ville hellre ta kontakt privat.

Så stämde de träff, en augustidag 2017 vid Blå Porten på Djurgården.
-Vi gick och vi gick och vi gick, vi pratade i timmar och tog bara en paus för lunch på café Mozart, säger Lennart och lägger armen om Monica. Sen träffades vi en gång till, och sen en gång till.
Och på den vägen är det. Redan från start var det som om de känt varandra sedan tidigare. Allt kändes så naturligt, det blev aldrig stelt eller konstigt mellan dem.
-Och det konstiga är att jag liknar Monicas förre man väldigt mycket, på många sätt. Lika lång, han var född -39, jag -40. Hon hade deras bröllopsbild framme, och jag sa när vi bestämde oss för att gifta oss att vi behöver väl egentligen inte ta någon ny bild!
Lennart har till och med hans vigselring på höger ringfinger, på det vänstra sin egen efter bröllopet i september i år.

Ringen passade perfekt

-Lennart ramlade en dag i lägenheten när han stod på en stege, jag trodde han slagit ihjäl sig först! Det visade sig att handleden var bruten, fingrarna svullnade så de fick klippa bort hans förlovningsring. Det tog ett tag innan vi lämnade in den och fick den fixad, och då kom jag på att jag ju hade en ring hemma. Den passade perfekt!
För Lennart kändes det bara fint att ha den ringen på sig. Och så småningom sin egen vigselring också, på vänstra ringfingret.
-Det konstiga var att kort efter det där drömde jag om honom. Vi träffades i drömmen, gick och pratade och jag sa att jag hade lånat hans ring. ”Det är bra, du kan behålla den”, sa han. Jag vaknade och kände mig alldeles omtumlad och visste inte om jag kunde berätta för Monica. Hon kanske skulle tro att jag var spritt språngande galen!

 

Det går precis lika bra att bli kär när man är runt 80 som när man är 20.

De skrattar och tittar kärleksfullt på varandra. Att ha hittat en själsfrände och vän vid den här åldern är mer än någon av dem kunnat hoppas på. Att de också båda har varsitt förflutet, med långa äktenskap och barn, är inget de försöker gömma undan. Det är precis lika naturligt det. Nu vet de också en sak de inte visste tidigare – att det går precis lika bra att bli kär när man är runt 80 som när man är 20.
-Jag har mina minnen från mitt tidigare liv. Jag vårdar dem. Men nu är nu, jag lever mitt liv med Lennart nu. Och jag hoppas att vi får många, många fina år tillsammans.
-Jamen det får vi, det har vi bestämt Han och jag, säger Lennart och tittar upp mot himlen.
Den hösten för tre år sedan när de precis hade mötts, träffades de allt oftare. Julen närmade sig och Monica, som har ett andra hem i Spanien hon brukar åka till, visste inte hur hon skulle göra.
-Men så sa en vän till mig, att ”bjud ner honom då!”. Du ska inte vara ensam en jul till, sa han. Jag hade varit ensam ganska många jular. Så jag tänkte att ja, jag gör det! Så får vi se hur det går, om det inte går bra får han väl åka hem tidigare.
Han åkte inte hem tidigare. Förstås ! De hade en mysig jul och nyår ihop och kom tillbaka till Sverige tillsammans den 16 januari. De reste tillbaks till Spanien redan i slutet av februari, och trolovade sig där den 10 mars 2018.
Sedan dess har deras liv vävts samman mer och mer. De har fortfarande varsin lägenhet, mest för att de inte riktigt vet hur de ska göra med det praktiska. Men den mesta tiden är de tillsammans i en av lägenheterna.

Barnen väldigt glada för vår skull

-Ibland om Lennart är hos mig och ska sedan hem till sig sms:ar han direkt när han kommit fram och så fortsätter vi att ha kontakt via telefonen till dess vi är tillsammans igen. Vi brukar kalla hans lägenhet för ”sommarstället” för att det finns en så fin innergård där.
Men de träffar båda kompisar från förr ibland också, var och en på sitt håll. Livet går på som förut, bara bättre.
-Våra barn är väldigt glada för vår skull, nu slipper ju de ta hand om oss, skojar Lennart och ler.
Första gången Lennart träffade Monicas barn och barnbarn kom hennes 18-åriga barnbarn fram till honom, gav honom en kram och sa ”välkommen till familjen”.
-Det var så fantastiskt, hon är normalt så reserverad och släpper inte lätt in nya människor i sitt liv, men hon kände att Lennart var så fin. Och hon vill inte heller att jag ska vara ensam och ledsen, tror jag, säger Monica.

 

Den 26 september i år slog de till med kyrkbröllop i Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm i Stockholm. Monica bar en silvergrå, lång brudklänning med slöja och släp. Lennart hade en midnattsblå smoking. Det blev champagne på kyrkbacken efteråt. Bröllopsresan gick till Kreta, med Seniorens hälsoresa.
-Det var den bästa resa jag varit på, säger Lennart! Först var jag lite skeptisk,  jag var lite osäker på Kreta. Men det var otroligt bra ! Reseledarna, övriga deltagare samt hotellpersonalen var fantastiska. Vi blev så uppmärksammade när de hörde att vi nyss hade gift oss. Vi blev bl a  uppgraderade till en bungalow och vi blev bjudna på en “candle light dinner”.
Den resan kan vi leva på länge!
Att de skulle gifta sig kändes helt självklart för båda två, att det skulle vara ett kyrkbröllop också.
-Jag gifte mig 1964 var det på pastorsexpeditionen i Årsta, säger Lennart.
Nu är det en annan tid. En tid där det gäller att ta vara på varje dag man får tillsammans. Händer det att de önskar att de träffats tidigare?
-Jo, visst har vi tänkt så och funderat över hur livet hade blivit då.
Nu har de varandra. Det är inte bara bra, det är bäst !

 

Kommentera