Är det rimligt att en frisk, aktiv senior ska ta till sig råd som illustreras med en vithårig individ som skulle kunna vara ens förälder?
De som numera bestämmer över vårt väl och ve är irriterade, har jag förstått, över att i synnerhet den yngre delen av 70-plussarna (alltså de under 80 år) har en tendens att inte så gärna lyda förhållningsordern om att hålla sig inne. Möjligen får man ta en promenad i någon närliggande liten park, med käpp då naturligtvis, och gärna stödjande sig på den jämngamla makens arm. Flera sådana bilder illustrerar nämligen texterna på nätet om vad 70+ har att förhålla sig till. Och alla är alltid vithåriga.
Själv är jag 77 år och kanske inte lika rödhårig längre, mera åt guldaprikos. Om jag har något käppliknande så är det ”bungypump-stavar”, alltså kraftiga gåstavar med fjädring. Inte undra på att jag har svårt att identifiera mig med bilderna och förstå att förhållningsordern gäller även mig.
På 1990-talet var vi den där 40-talistproppen som (även då) skulle komma att överbelasta sjukvården om vi inte genast såg till att gå på gym och träna, träna, träna … Annars skulle vi bli en ekonomisk börda för samhället och i synnerhet för vårdapparaten. Redan då, alltså! Vi lydde och upptäckte naturligtvis att det var KUL. Jättekul! Vi slet i maskinerna, cirkeltränade, vattengympade, kutade på löpband, rodde som de värsta roddarmadamer på Bellmans tid. Därtill fick vi specialträna reflexen i de ”snabba” musklerna för att kunna motverka en fallolycka. Och lära oss hur vi skulle dra in armarna mot kroppen och liksom rulla ihop oss om vi inte lyckades häva fallet.
Sköra? Men vi har ju tränat?
Man gjorde mätningar på oss och upptäckte att fysiskt sett hade vi blivit 20 år yngre än vår i passet angivna levnadsålder. Och så friska som vi var, behövde nog inte sjukvården eller äldrevården oroa sig. Den äldsta på vårt gym var en dam på 93 år. Vi hade gjort vårt för att rädda samhällsekonomin!
Och 25 – 30 år senare har många av oss, tills nu, varit gym-aktiva, friska och levnadsglada.
Så kom då Corona. Vår generation är ju fortfarande mestadels stark och vältränad – och fortfarande många. Aj, aj … Corona kan ju drabba alla men värst de sköra, äldre, 70-plus, alltså.
Sköra? Men vi har ju tränat? Fina blodvärden, starkt hjärta, ”nästan” som en 50-åring! För inte länge sedan fick vi beröm för att vi tränat så duktigt, hade fina värden och inte skulle belasta sjukvården. Nu är vi en belastning igen enbart genom vår ålder och utan att vara det minsta sjuka. Nu får vi plötsligt absolut INTE gå på GYM! Möjligen en liten runda i parken …
Jag har nu kompletterat de fjädrande stavarna med ett fjädrande kläm-åt-handtag, lite hantlar, färgglada gymband, pilatesboll samt en jätterolig gul motionscykel framför TV-n i vardagsrummet.
All kultur i samhället är ju nedsläckt: teater, konserter, bio, museer, föredrag, utställningar. TV har blivit vår enda kulturförmedlare. Och så böcker, då. Tur att vi har många, för till bibblan ska vi inte heller gå …
Träning, samt social, kulturell och intellektuell stimulans är ju oerhört viktigt för hjärnan! Så försoffade som vi nu kan komma att bli, är det stor risk att vi i alla fall blir en börda för sjukvården, trots att vi verkligen gjort vad vi kunnat för att det inte skulle bli så. Det hade vi gärna fortsatt med …
Madeleine Cedervall
