Pandemin blixtbelyser bristerna inom omsorgen. Regeringens samordnare sällar sig till raden som kräver förändringar av arbetsvillkoren.
Otrygga timanställningar, jäktiga arbetspass, brist på skyddsutrustning eller obefintliga instruktioner om hur den skyddsutrustning som finns ska användas. Stor personalomsättning, skev könsfördelning, höga sjukskrivningstal, utebliven kompetensutveckling och chefer med alldeles för många medarbetare under sig.
Så ser tillvaron på jobbet ut för många av dem som samhället är totalt beroende av – anställda inom äldreomsorgen.
Otrygga villkor
”Det är anställda med den svagaste ställningen och de mest otrygga villkoren som har i uppgift att ta hand om de allra sköraste människorna”, skriver Göran Johnsson, regeringens nationella samordnare för kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre i en debattartikel i Dagens samhälle.
Flera kräver ändring
Med det sällar han sig till raden av debattörer som i ljuset av coronautbrottet krävt förbättrade villkor för äldreomsorgen. Bland annat SPF Seniorernas ordförande respektive sakkunnige Eva Eriksson och Gösta Bucht, och socialstyrelsens generalsekreterare Olivia Wigzell.
Staten måste delta
Arbetsmiljöfrågan är central, och bristerna mer än välkända. Socialstyrelsen, IVO och Arbetsmiljöverket har alla påtalat dem. Nu krävs att kunskapen omsätts i förändring. Den måste röra såväl rekrytering, utbildning, arbetsmiljö och anställningsvillkor som ledarskap. Och även om det är kommunerna som har huvudansvaret bör staten ta aktiv del i arbetet, menar han.
Värdefull tillgång
”Många inom äldreomsorgen ser sitt arbete som meningsfullt och känner stor arbetsglädje. Det är en värdefull tillgång som inte får slarvas bort. Att åstadkomma sådana villkor att människor vill börja arbeta i denna sektor – och vill stanna – är en av våra viktigaste uppgifter. Förändringsarbetet måste börja nu för att fler ska vilja välja vård och omsorg.”
Foto: Nils Petter Nilsson/Regeringskansliet