Idag är ett problem att det svenska samhället inte vill använda den potential som finns i den ökade gruppen allt piggare yngre äldre.
När jag föddes i början av 50-talet fanns det 2 miljarder människor i världen. Idag är det nästan 8 miljarder. Även i Sverige har vi blivit fler även om ökningen inte är lika dramatisk. I början av 1950-talet var vi 7 miljoner, idag är vi över 10 miljoner. En ökning på mer än 30 procent.
Den dramatiska befolkningsökningen ses i alla världsdelar. När befolkningsexplosionen diskuterades som mest på 60-talet var den stora frågan hur man skulle få tillräckligt med mat för alla dessa människor. Istället har levnadsomständigheterna blivit bättre i hela världen. Färre människor upplever hunger, bostäderna är bättre för de flesta och färre är extremt fattiga. Nu är frågan hur miljön och klimatet ska klara av alla människor som breder ut sig över världen.
om två decennier beräknas var fjärde svensk vara över 65
Den största ökningen ses bland äldre. I början av 50-talet var 5 procent äldre än 65 år. Idag är det 15 procent. I rena siffror fanns det 100 miljoner människor över 65 år 1950, 1 miljard idag 2020 och det beräknas vara 1,5 miljard 2030. Även i Sverige blir andelen äldre allt högre. 1950 var 10 procent över 65 år, idag är det 20 procent och om två decennier beräknas var fjärde svensk vara över 65.
När allmän pensionsförsäkring för personer över 67 år infördes 1913 var 8 procent av befolkningen över 65 år. Återstående livslängd var då 13 år – jämfört med i dag då den är 19 år för män och 22 år för kvinnor.
Medellivslängden var då 55 år för män och 57 år för kvinnor. Att jämföra med i dag när medellivslängden är 81 år för män och 84 år för kvinnor. Med samma beräkning skulle vi idag ha en pensionsålder på över 90 år. Troligtvis var också en 65-åring 1913 som en 90-åring är idag.
Med samma beräkning skulle vi idag ha en pensionsålder på över 90 år
Inom H70-studierna har vi som jag berättat om tidigare undersökt olika årskullar av 70-åringar sedan 1971. Då överlevde bara 60 procent av kvinnorna och 52 procent av männen till 70 års ålder. 2014 var motsvarande siffror 83 procent för kvinnorna och 76 procent för männen. De som är 70 år idag är betydligt bättre intellektuellt och fysiskt rustade än för 40 år sedan och mår också mycket bättre.
Ofta brukar man dela in människans åldrar i fyra delar. Den äldre delen av livet delas in i den tredje och fjärde åldern. Den ”tredje åldern” karakteriseras av känslomässig intelligens, visdom, god funktionsförmåga, fysisk och psykisk hälsa, och potential för nytt lärande och utveckling. Ofta brukar den tredje åldern anges till 65–80 år. Mycket tyder på att den övre gränsen för den tredje åldern flyttas uppåt.
Idag är ett problem att det svenska samhället inte vill använda den potential som finns i den ökade gruppen allt piggare yngre äldre. Den ”fjärde åldern”, där gränsen brukar sättas vid 80 år, karakteriseras av minskad aktivitet, minskad autonomi, ökad sårbarhet, kognitiva problem och förlust av sociala relationer. Det är i den fjärde åldern som den procentuella ökningen är som störst.
I Sverige kommer antalet 80-plussare att öka från en halv miljon idag till 800 000 2030, en ökning med 60 procent. Eftersom det är i den här åldern som antalet sköra äldre är vanligast kommer detta att öka behovet av sjukvård och äldrevård. Det har beräknats att man behöver ha 60 000 fler personer i äldrevården den närmaste tioårsperioden.
Kanske är det så att 85 är det nya 65?
Globalt är ökningen av 80-plussare ännu större. Fram till 1970 fanns det cirka 15 miljoner personer över 80 år i världen, idag finns det 150 miljoner, om 10 år beräknas det vara 200 miljoner och 2050 drygt 400 miljoner.
En positiv nyhet är att vi i våra H70-studier i Göteborg har visat att andelen 85-åringar med demens minskat (från 30 procent 1986 till 22 procent 2010). Även andelen 85-åringar med behov av hjälp med dagliga aktiviteter har minskat. Kanske är det så att 85 är det nya 65?
