Hon stickade sig frisk

Terrorismexperten Loretta Napoleoni hamnade i en privat kris och förlorade hus, pengar och man. Men handarbetet fick henne att läka.

Som liten hemma i Italien lärde sig Loretta sticka av sin farmor.
– Jag var bara fyra år när farmor blev änka, så hon hade mycket tid för mig och jag kom att bli viktig för henne. Vi satt alltid och stickade och under tiden berättade farmor den ena berättelsen efter den andra. Hon var historieboken jag aldrig tröttnade att lyssna på. Jag var mycket närmare farmor än jag var mamma. Jag liknar till och med henne till utseendet, hon hade blå ögon precis som jag.

Terrorexpert

Sedan dess har Loretta alltid stickat, mer eller mindre. Oftast mer. Men jobbet som ekonom och expert på terrorgrupper och deras finansiering har tagit en stor del av hennes tid. Hon bodde med make och son i London och karriären ångade på. Hon har en fil mag i terrorism, en masters i internationella relationer och har skrivit flera böcker i dessa ämnen.

Vi hade det bra

Hon har även varit rådgivare åt många regeringar och internationella organisationer när det handlar om terrorism och pengatvätt. Loretta blev mer och mer efterfrågad.
– Vi hade det bra ekonomiskt, jag och min man. Vi bodde med vår son i hus i London och hade ett sommarhus i Montana i USA. Livet rullade på.

Gått bakom ryggen

Men för några år sedan märkte Loretta att det var något som inte stämde med deras ekonomi. Inte med äkta mannen sedan 30 år heller. Det visade sig att han hade hamnat i ekonomisk knipa och bakom hennes rygg förskingrat hela deras personliga förmögenhet. Alla pengar var borta.
– Han gjorde det i desperation och tänkte väl att han skulle kunna betala tillbaka en dag. Men det allra värsta var att bli så sviken och lurad av den som står dig närmast och som du litar fullständigt på, säger Loretta.

Hade det inte varit för farmors sockor hade jag antagligen inte funnits.

Skilsmässan ett faktum

Loretta hamnade i djup kris och visste varken ut eller in. Hur skulle hon klara av att återfå någon slags balans i livet? Det blev skilsmässa och en ekonomi körd i botten.
Hon tänkte först att jobbet skulle vara det som räddade henne, alla kontakter hon hade, alla uppgifter som väntade.
– Men sen märkte jag att det inte alls var jobbet som kunde hjälpa mig. Istället reste jag runt till vänner, besökte garnaffärer och stickade. Jag fick lära min guddotter sticka och det kändes som om jag var en länk mellan henne och min farmor.

Fick en panikattack

Hon har fått göra drastiska förändringar i sitt liv rent praktiskt efter skilsmässan. Hennes möbler är magasinerade, de flesta kläder ligger nedpackade i lådor hemma hos mamma i Italien, huset i London är uthyrt och sommarhuset i USA sålt.
– När jag var i sommarhuset och gjorde det klart för försäljning fick jag en panikattack. Jag hade aldrig haft det förut, det var skrämmande. Men en gammal vän som känner mig väl kom förbi och såg i vilket skick jag var. Hon var helt lugn, ringde ingen ambulans utan kokade te åt mig. Sedan satt vi bara där och drack te, och så småningom tog hon upp en stickning… Hon visste precis vad som kunde lugna mig, säger Loretta och ler.

En kärlekshandling

Stickning är egentligen en kärlekshandling, menar Loretta. Man stickar åt andra, till sina barn, till vänner, till sin mamma. Inte bara åt sig själv.
– Dessutom har stickning en fantastisk inverkan på vår mentala hälsa. Jag var inte medveten förut om hur mycket hjärnverksamhet det går åt när du stickar, jag trodde att det var något man gjorde mekaniskt. Men så är det inte. Det är lugnande och du får koncentrera dig på något som gör att du lättare kan fokusera och släppa sådant som stör dig.

Det är lugnande och du får koncentrera dig på något som gör att du lättare kan fokusera och släppa sådant som stör dig.

I sin nya bok Att sticka för livet kallar Loretta stickningen för ”den mentala hälsans garn”.
– Allt vi behöver göra för att ta oss ur vår existentiella ångest är att fortsätta sticka samman våra liv, säger Loretta.

Politisk och revolutionär

Förutom stickningens positiva inverkan på vår mentala hälsa går hon i boken igenom andra betydelser stickningen haft genom historiens gång. Människor har inte bara stickat för sin egen överlevnads skull – för att hålla sig varma – det finns också åtskilliga exempel på när den tagit sig politiska förtecken. Allt ifrån de franska trikotöserna, kvinnor som satt och stickade framför giljotinerna under franska revolutionen, till hippierörelsens färgglada stickade västar och det ryska feministiska punkbandet Pussy Riots stickade mössor.

Stickade en flod

– Den politiska och revolutionära stickningen har vuxit sig starkare under 2000-talet, säger Loretta.
Hon nämner exempel som den Londonbaserade gruppen I Knit som i ett projekt tillsammans med Water Aid stickade en lång flod. Frivilliga världen över stickade hundratusentals olika stycken som sedan sammanfogades till en flod och draperades som ett vattenfall från taket på National Theatre och Londons South Bank. En spektakulär syn som var tydlig med sitt budskap.

Finns tack vare sockorna

Faktum är att det är tack vare ett par stickade sockor som Loretta ens finns till. Hennes farmor satt febrilt och stickade sockor till sin bror som var inkallad under första världskriget. Det var kallt vid fronten och dåligt med varma kläder. Brodern gav ett par av alla sockor han fick till sin kamrat. När kamraten vid krigsslutet fick träffa den kvinna som hjälpt honom att hålla fötterna varma under det fasansfulla kriget blev han förstås kär och kom så småningom att bli Lorettas farfar.
– Ja, så är det. Hade det inte varit för farmors sockor hade jag antagligen inte funnits, säger Loretta och ler.
Och hade hon inte själv haft stickningen till hjälp har hon ingen aning om hur hon tagit sig igenom den här krisen.
– Antagligen med tabletter och det hade definitivt inte blivit bra, säger hon.

 

Kommentera