Jag sitter på en terrass under ett uppspänt solskydd. Skriver på min blogg och njuter av fantastiska vyer över de sydsudanska bergen.
Efter marknaden i Dimeka åkte vi rakt västerut till en liten katolsk missionsstation vid den sydsudanska gränsen. Vi vill se hur de arbetar, hur det ser ut och vad de kan tänkas uppnå med sitt arbete. David har byggt upp och drivit stationen under 20 år. Förutom ett tiotal lokalanställda finns även Gonzalo, spanjor och sjukskötare, samt Daniel från Kenya. Vi förstår snabbt att de arbetar hårt för att göra vad de kan med små medel.
Missionsstationens huvudsakliga uppgift är att hjälpa människor i de näraliggande byarna med primär-sjukvård. Ingen lätt uppgift i ett område där häxdoktorer och vidskeplighet fortfarande härskar. Anna som är sjuksköterska imponeras av den välutrustade sjukstationen. Hit kommer man från de små byarna för att få sjukvård. Gonzalo tar hand om det han kan och skickar resten till Jinka, där ett sjukhus ligger. Men Jinka ligger långt bort. Många vare sig kan, har råd eller vill åka dit.
På eftermiddagen går vi i samlad trupp till en av byarna i närheten. Vi hälsar på byns hövding, en gerillaledare från Sydsudan. Det är söndag och det blir gudstjänst. En gudstjänst med mycket sång och en del dans. Efter gudstjänsten skänker jag en fotboll till lagledaren för byns fotbollslag. Ja de har en lagledare och ett fotbollslag men ingen fotboll eller fotbollsmål. Under dagen har man byggt två fotbollsmål med hjälp av långa pinnar som sticker upp lite snett. Lagledaren delar upp byns killar i två lag. Så blir det fotbollsmatch. En spännande match som vi tyvärr får lämna innan den är klar. Det håller på att mörkna och vi vill vara tillbaka innan det blir riktigt mörkt. Det blir en vacker solnedgång, men det blåser, ska det bli regn? Nej det är stjärnklart.
