Svetten rinner på nätterna och de besökande små skalbaggarna och myggorna är oräkneliga. Efter två bastunätter åker vi vidare norrut. Vägen är betydligt mer sandig. Det blir inte fullt så mycket tvättbräde-körning. Fyrhjulsdriften åker på titt som tätt. Känns till och från lite nervigt. Här får vi bara inte köra fast. Byarna och människorna längs med vägarna tycks oberörda av civilisationens framfart. Vi bjuder några kvinnor på vatten och kex. De håller först en stor distans till oss men slappnar av efter en stund. De skojar och vi har riktigt roligt tillsammans. Så länge det inte finns några män i närheten har vi kul med de kvinnor vi träffar. Men så fort en man finns inom syn- eller hörhåll blir kvinnorna genast strama och tillknäppta.
Ibland kör vi fel i de små byarna men får då hjälp att hitta rätt. Hjulspåren är många och det är inte alltid givet vilket spår som leder dit vi vill. Vi navigerar på slutet med två mobil-gps’er och en kompass. Vill inte komma fel och hamna i Sydsudan. Vi passerar treriksröset (Kenya, Etiopien och Sydsudan), en stor vit cementstod, mitt i det ökenliknande landskapet. Strax därefter når vi Etiopiens gränspost. Vi frågar om vi hamnat i Sydsudan men får lugnande besked av en skrattande etiopisk militär.
Vi kör ytterligare några mil och når Omorate där vi får pass och bilpapper instämplade i Etiopien. Männen längs med vägen är get-herdar med gevär på ryggen. Gevären är för att rivaliserande stammar inte ska stjäla getterna. Kvinnorna går ibland med naken överkropp. Inte samma vackra kläder som i Kenya. Det känns nu ännu mer spartanskt.
Ja och så är det högertrafik. Inte kul att tvingas byta sida. Redan i första byn tar jag en ”rondell” på vänster i stället för på höger sida. Det finns ingen trafik men en polis dyker upp som från intet och blänger ilskt på mig och visar hur man ska köra i rondeller.
På kvällen äter vi injera, den etiopiska nationalrätten. En slags pannkaka gjord av teff, ett lokalt sädesslag, vatten, olja och salt. Mycket syrligt, alldeles för syrligt för min smak. Men med den starka bönblandningen är det riktigt gott.